Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stiernstolpe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tids långvarigt grubbel specielt öfver Kristi
lidande. I Paulus’ epistel till Galaterna (6: 17)
angifves, att Paulus bar sin Herres sår på sin
kropp, men sannolikt torde detta häntyda på det i
Orienten vanliga bruket att på armen inrista märket
af den gudomlighet, åt hvilken man invigt sitt
lif; dock gifvas författare, som anse, att detta
Paulus’ yttrande afser stigmatisering i dess vanliga
betydelse. Det föregifna underverket med Frans från
Assisi gaf ett stort anseende åt franciskanorden,
hvars stiftare fått ett så påtagligt bevis på Herrens
nåd. Under följande århundrade inträffade samma
under med en qvinlig medlem af dominikanorden,
nämligen Katarina af Siena. Anmärkas bör, att
hon, enligt hvad hennes biografer berätta, led af
hystero-epileptiska anfall. Detta sista underverk
betviflades dock tämligei allmänt af samtiden; ja
påfvarna Sixtus IV och Innocentius VIII förbjödo allt
tal om den heliga Katarinas stigmatisering. Sedermera
inträffade emellertid ofta nog fall af stigmatisering
inom dessa båda ordnar, men endast sällan inträffade
det med personer utom desamma. Det var i synnerhet
efter späkningarna under fastan, som stigmatisering
inträffade, hvilket möjligen sammanhängde dermed,
att munkarna och nunnorna under denna tid mer
än annars hängifvit sig åt tanken på Frälsarens
lidande. I de flesta fallen började företeelsen
med en blodsvett från hufvudet, hvilken åtföljdes
af sårnader, motsvarande dem efter törnekröningen;
derefter uppträdde sår på händer och fötter, och sist
kom såret i sidan.
I allt äro omkr. 90 fall af stigmatisering
bekanta. Det var icke alltid fullständig
stigmatisering inträffade. Stundom förnummo de
heliga personerna endast smärtan af den inbillade
korsfästningen, utan att några märken efter sår
syntes; stundom voro endast några af såren utbildade,
under det att endast smärta förnams på andra
ställen. Äfven berättas om helgon, som skulle haft
ett korsformigt märke el. dyl. på hjertat, något,
hvarom de under sitt lif skulle varit medvetna,
och som skulle konstaterats efter deras död. Bland
stigmatiserade personer från en senare tid märkas Anna
Katarina Emmerich, en bonddotter, född i Münster 1774
(biogr af Brentano på tyska 1852 och abbé Cazalès på
franska 1870), Maria von Mörl, stigmatiserad 1839,
och Maria Dominica Lazzari, stigmatiserad 1835
(se Boré, »Les stigmatisées du Tyrol», 1846). Det
sist iakttagna fallet inträffade med en bondqvinna
Louise Lateau (1868), hvilket fall konstaterades och
beskrefs af professor Lefevbre i Louvain (1870). Jfr
Maury, »Magie et astrologie» (1860), Beaunis,
»Recherches expérimentales sur l’activité cérébrale»
(1886), och Bourbeyre, »Les stigmatisées» (1886).
Stigsjö, socken i Vesternorrlands län,
Säbrå tingslag. Areal 18,394 har. 1,965
innev. (1889). S. bildar med Viksjö ett konsistorielt
pastorat af 3:dje kl., Hernösands stift, Ångermanlands
södra kontrakt.
Stigtomta, socken i Södermanlands län, Jönåkers
härad. Areal 8,804 har. 1,885 innev.
(1889). S. bildar med Nykyrka ett konsistorielt
pastorat af 2:dra kl., Strengnäs stift, Nyköpings
Vestra kontrakt.
Stigzelius, Laurentius, ärkebiskop, född 1598 i
Stigsjö i Ångermanland, promoverades 1625 i Upsala
till filos. magister och utnämndes 1630 till logices
professor derstädes. Efter att hafva företagit en
utländsk resa blef han 1640 teol. professor, 1647
domprost, 1648 teol. doktor och 1670 ärkebiskop. Död
1676. S. egde en omfattande lärdom och stod högt i
gunst hos drottning Kristina, som gerna åhörde hans
föreläsningar. Hans barn adlades vid Karl XI:s kröning
med namnet Lilliemark.
Stiklastad l. Stiklestad, gård i Nordre Trondhjems
amt (Norge), nära Værdalselfvens utlopp i
Trondhjemsfjorden. Vid S. utkämpades d. 29 Juli 1030
mellan Olof den helige och hans anhängare å ena sidan
samt en öfverlägsen bondehär å den andra en strid,
i hvilken konungen stupade.
Stikomanti (af Grek. stichos, rad, och manteia,
spådom), ett slags spådom, som förekom hos forntidens
romare och bestod deri att man på lappar skref
verser (t. ex. ur Virgilius), omskakade lapparna i
en urna och sedan drog dem ut samt af innehållet
i den utdragna versen gjorde tillämpning på
framtiden. Sedermera användes äfven bibeln för
dylikt ändamål.
Stikometri (af Grek. stichos, rad, och metrein,
mäta), en i forntiden förekommande indelning af en
handskrift i rader, för att ungefär kunna bestämma
handskriftens omfång.
Stil, föråldradt styl (af Lat. stilus, Grek. stylos,
griffel), skrifsätt, sättet att vid skrifning
forma bokstafver; det språkliga uttrycket för
tanken. De fordringar, man bör ställa på stil i
sistnämnda bemärkelse, äro främst tydlighet och
klarhet, iakttagande af de grammatikaliska lagarna för
språket, korrekthet i valet af uttryck samt precision,
så att hvarken mer eller mindre säges, än tankens
framställning kräfver. Stil från denna synpunkt
kan ock sägas vara lagen för ämnens framställning i
skrift. Man talar i detta hänseende om didaktisk stil,
historisk stil, brefstil m. m. Den omständigheten
att tankens uttryck står i det närmaste sammanhang
med karakteren föranledde Buffon till det bekanta
yttrandet: »stilen är menniskan sjelf». Läran om
stilen, om lagarna för ämnens framställning i skrift,
kallas stilistik. En närstående betydelse af ordet
stil är öfningsuppsats, t. ex. i uttrycket latinsk
stil. Med stilist menas en skriftställare, som har
ett utprägladt skrifsätt. Stilistisk betecknar hvad
som har afseende på skrifsättet, hvad som tillhör ett
godt skrifsätt. Stilisera, i skrift gifva uttryck åt
någonting, affatta; forma. Ordet stilisera begagnas
inom. ornamentiken i betydelsen utsmycka efter ett
skematiskt, en gång faststäldt mönster (stiliserade
blommor). – Inom konsten användes uttrycket stil dels
om lagen för hvarje särskild af de olika konstarterna
(i hvilken bemärkelse man talar om arkitektonisk,
plastisk, målerisk, musikalisk och poetisk stil);
dels om olika framställningssätt inom en och samma
konstart (de olika byggnadsstilarna, fresko-stil,
opera-stil,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
