Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 427-428 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsskuld, finansv. - Statsspråk. Se Riksspråk - Statsstreck. Se Revolution - Statssystem kallas en förening af sjelfständiga stater till en enhet - Statsutgifter, de utgifter, som erfordras för statens ändamål - Statsutskottet, ett af den svenska riksdagens ständiga utskott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

	Kapitalbelopp         i mill. kr.	Ränta och amortering i mill. kr.
Tyska riket (Okt. 1889)	875	(1890–91) 41,4
Preussen (31/3 1890)	4,627	223
Österrike (31/3 1890)	7,003	266
Ungern (1889)	2,813	206
England (5/4 1890)	12,529	458
Frankrike (1890)	23,000	949
Danmark (31/3 1889)	190	10,4
Norge (30/6 1889)	116	(1890–91) 4,3
Sverige (31/12 1888)	256	21,3

Af den för Österrike upptagna skulden äro 158
mill. kr. gemensamma för detta land och Ungern,
hvarjämte förhållandet mellan dessa lands skuldkapital
och räntebelopp förklaras af att Ungern bidrager med
nära 27 mill. kr. till den före 1868 förefintliga
skulden. Jfr Riksgäldskontoret och Statsbrist. D. D.

Statsspråk. Se Riksspråk.

Statsstreck. Se Revolution.

Statssystem kallas en förening af sjelfständiga
stater till en enhet (se Stat). Vanligen tages dock
ordet i betydelsen af en mångfald stater, sinsemellan
fullkomligt sjelfständiga, men hvilkas intressen
genom den geografiska belägenheten nära beröras
af hvarandra, och hvilka derför i begreppet kunna
bringas i ett visst enhetligt sammanhang, t. ex. »det
europeiska statssystemet».

Statsutgifter, de utgifter, som erfordras för
statens ändamål. De ombesörjas i allmänhet af
konungen genom Statskontoret, hvarifrån sedermera
medel tillhandahållas för de särskilda förvaltande
myndigheter, som icke sjelfva äro medelförvaltande och
sålunda omedelbart under redovisning för Statskontoret
kunna ombesörja de utgifter, som för dem sjelfva
kräfvas. Regelbindande för statsmedlens användning
är riksstaten jämte statsregleringsskrifvelserna,
som blifvit öfverlemnade till konungen. Men denna
stat med dertill hörande skrifvelser är icke såsom
enligt finanslagteorien ett lagförslag, som konungen
har att i dess helhet antaga, derest han icke vill
anse hela statsregleringen förfallen, utan den är
en hushållningsplan, som konungen har att ställa sig
till efterrättelse på det sätt grundlagen föreskrifver
(jfr Statsreglering). I denna riksstat kan konungen
ej göra några ändringar, men han eger att med den
rätt honom tillkommer såsom styrelsens ledare och
förvaltningens öfverhufvud pröfva dess innehåll och
dervid först frånskilja alla statsregleringen ej
tillhörande bestämmelser, som deri kunnat inflyta,
vidare att pröfva huruvida de fastställda anslagen
skola under möjligen förändrade förhållanden, sedan
de ifrågasattes och beviljades, af honom begagnas
samt slutligen huruvida vilkoren för deras användning
äro af beskaffenhet att lända till efterrättelse,
kunnande jämväl konungen, om han finner något anslag
indraget, vägradt eller nedsatt, som är oumbärligt för
åtagna förpligtelsers fullgörande, anordna dertill
erforderlig utgift. Riksstaten med dertill hörande
skrifvelser blir derför såsom sådan ej gällande
för vederbörande ämbetsverk, utan konungen, som
har anordningen af statsutgifterna i sin makt, aflåter till
Statskontoret s. k. regleringsbref, upptagande de
af riksdagen uppförda anslag med af honom lemnade
särskilda föreskrifter, då sådana erfordras,
om hvad till verkställigheten hör. Den konungen
sålunda tillkommande makten att vid verkställigheten
modifiera hvad i riksstaten innehålles har sin
gräns i de tillgångar, som stå till konungens
disposition. Konungen kan genom anlitande af,
såsom det heter, omhänderhafvande medel eller i
särdeles trängande fall af det mindre kreditivet,
så långt dessa tillgångar förslå, bestrida utgifter,
som han anser nödvändiga. Men om dessa tillgångar
äro otillräckliga, blir konungen af brist på medel
urståndsatt att bestrida utgifter och nödgas
sammankalla urtima riksdag. Till garanti för att de
lagbestämda gränserna för statsmedlens användning
iakttagas äro statsrådets ledamöter enligt R. F. §
65 underkastade ansvar, hvilket i ansvarighetslagen
för statsrådet är bestämdt till minst ämbetets
förlust. Anslagen disponeras af konungen antingen
genom fastställda stater, som sedan tillämpas
af vederbörande ämbetsverk, eller genom särskilda
föreskrifter. Hans befallningar om medlens utbetalande
meddelas Statskontoret, dock att beträffande anslagen
till de ämbetsverk och myndigheter, hvilka ega sjelfva
att fördela och redovisa sina anslag, Statskontoret
erhåller underrättelse om anslaget i dess helhet,
icke om de särskilda dispositionerna. Hvad angår de
verk, som sjelfva hafva uppbörd, tillhörande statens
inkomster, såsom tullverket, posten, telegrafen
och jernvägsförvaltningen, har Statskontoret
med deras penningförvaltning ej annat att göra
än att mottaga dessa verks nettobehållning,
sedan kostnaderna för förvaltningen blifvit
afdragna. Bestämmelser om utbetalningen af medel från
sådana verk meddelas omedelbart till dessa verk. (Se
Statsanslag, Statsreglering och Statsverket.) Om
Riksgäldskontorets utgifter se Riksgäldskontoret.
H. L. R.

Statsutskottet, ett af den svenska riksdagens ständiga
utskott, bestående af 24 ledamöter, 12 ifrån hvardera
kammaren. Enligt R. O. § 39 har detta utskott, som
skall undfå del af konungens angående statsverkets
tillstånd och behof till riksdagen aflåtna proposition
och ega tillgång till alla statsverkets räkenskaper
och handlingar, till åliggande att granska, utreda
och uppgifva stats- och riksgäldsverkens tillstånd
och förvaltning samt föreslå ej mindre hvad till
fyllandet af deras behof erfordras, sedan nödiga
indragningar och besparingar blifvit iakttagna,
än äfven beloppet af de summor, hvilka, jämlikt §
63 R. F., skola för särskilda händelser afsättas,
så ock att uppgifva huru mycket som bör utgöras genom
bevillningar. Vidare tillkommer det utskottet att
efterse och granska huruvida gjorda eller förordnade
utbetalningar af stadsmedlen icke öfverstigit
beloppet af de hufvudtitlar, hvilka af riksdag uti
uppgjord statsreglering blifvit fastställda, och
huruvida utbetalningarna äro grundade på behörigen
upprättade stater eller konungens med vederbörlig
kontrasignation utfärdade anordningar samt styrkta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>