Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stati degli presidii (presidi), Ital., kallades med ett gemensamt namn sju hamnar i Toscana - Statik kallas den del af mekaniken, som afhandlar lagarna för krafters och kroppars jämnvigt - Station, ställe, der man stannar, hviloställe - Station-pointer, Eng., sjöv., ett slags dubbeltransportör - Stationsbefälhafvare, sjöv., titel för chefen för hvardera af flottans stationer i Karlskrona och Stockholm - Stations-korporal, sjöv., en förhandskarl för manskapet - Stationsmätare. Se Gas, sp. 913 - Statisk, som har afseende på fasta kroppars jämnvigt. Se Statik - Statiskt moment. Se Moment, mek. - Statist, person, som har att utföra endast stumma roller på teatern - Statistik är sedan början af 1700-talet det allmänna namnet dels å en viss vetenskaplig forskningsmetod, dels äfven å en vetenskap, inom hvilken denna forskningsmetod användes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
monarki erkända Neapel. I freden i Lunéville (1801)
tillföllo de Frankrike.
Statlk (Grek. statike, af stenai, ställa, väga)
kallas den del af mekaniken, som afhandlar lagarna
för krafters och kroppars jämnvigt. Är det särskildt
fråga om vätskor eller gaser, benämnes den hydrostatik
eller aërostatik. Af dess praktiska tillämpningar må i
synnerhet nämnas byggnadsstatiken, hvilken innefattar
läran om de vilkor, som äro gällande för jämnvigten
hos byggnader och byggnadsdelar, t. ex. hvalf och
vederlag, beklädnadsmurar och broreglar. Teorien för
fasta kroppars elasticitet samt den derpå grundade
läran om kroppars hållfasthet äro äfven tillämpningar
af statiken. Den grafiska statiken löser hit hörande
problem medelst geometriska konstruktioner. Se
vidare Mekanik. G. R. D.
Station (Lat. statio, af stare, stå), ställe, der
man stannar, hviloställe; ständig uppehållsort för
någonting (t. ex. en flotta); musikt., uppehåll. –
Stationera, förlägga till en plats. – Stationär,
stillastående.
Station-pointer [stesjön-], Eng., sjöv., ett slags
dubbeltransportör. Instrumentet utgöres af en
uppgraderad cirkelring, försedd med en fast (vid
nollpunkten) och två rörliga radier. Sedan man med
sextant e. d. observerat de båda vinklarna emellan
trenne föremål, afsättas dessa på instrumentet,
hvilket lägges (t. ex. i ett sjökort) så, att radierna
komma att ligga invid de ifrågavarande punkterna,
då instrumentets medelpunkt angifver den punkt, der
observatorn befinner sig. Förutom vid navigering
långs land användes detta instrument företrädesvis
under sjömätning för att man dymedelst må kunna
utsätta de resp. djupen på rätt ställe å kartan.
R. N.
Stationsbefälhafvare, sjöv., titel för chefen
för hvardera af flottans stationer i Karlskrona
och Stockholm. Stationsbefälhafvareämbetet
inrättades genom k. brefvet d. 2 Nov. 1824. Vid
Karlskrona station kallades stationsbefälhafvaren
befälhafvande amiral till år 1866. Ämbetet upphörde
år 1874, då militärchef i stället tillsattes,
men återinfördes 1884. Stationsbefälhafvaren i
Karlskrona är tillika öfverkommendant derstädes.
L. H.
Stations-korporal, sjöv., en förhandskarl för
manskapet å någon af de olika stationerna ombord
å ett örlogsfartyg. Till stations-korporaler
räknas: backs-, skans-, förmärs-, stormärs- och
kryssmärs-korporalerna. Jfr Skepps-korporal.
R. N.
Stationsmätare. Se Gas, sp. 913.
Statisk, som har afseende på fasta kroppars
jämnvigt. Se Statik. – Statiskt moment. Se
Moment, mek.
Statist (af Lat. stare, stå), person, som har att
utföra endast stumma roller på teatern.
Statistik (af Lat. status, tillstånd, stat,
eller af Med. Lat. statista, statsman) är sedan
början af 1700-talet det allmänna namnet dels å
en viss vetenskaplig forskningsmetod, dels äfven
å en vetenskap, inom hvilken denna forskningsmetod
användes. Den statistiska vetenskapens innehåll och
omfång har uppfattats på
mycket skiljaktiga sätt, och någon allmännare enighet
kan ännu icke sägas vara uppnådd. Sammanfattar man
under begreppet statistik alla de kunskapsgrenar,
som under olika tider betecknats med detta namn,
är statistiken uråldrig. Redan hos de äldsta
folken, kineserna och egypterna, såväl som hos
grekerna och i synnerhet hos romarna, finner man
regeringsmyndigheterna insamla upplysningar angående
topografi, befolkning, näringar, samfärdsel och
egendomsförhållanden, i regeln för militära och
finansiella ändamål. Under medeltiden finner man
en öppen blick för värdet af en dylik forskning
såväl hos flere arabiska furstar och lärde som äfven
här och hvar inom det germanska Europa. Redan från
början af 4:de årh. fördes af de andlige register
öfver vigslar, dop och begrafningar; af dessa
register finnes dock tyvärr intet bevaradt till vår
tid. Deremot eger man ännu från medeltiden en mängd
uppteckningar af militär- och finansstatistiskt
innehåll, såsom Vilhelm Eröfrarens »Domesdaybook»,
Valdemar II:s »Jordebog», m. fl.
Mot slutet af medeltiden begynte statsekonomiska
fakta tilldraga sig en långt större uppmärksamhet
än förr, och än mera blef detta fallet redan
under de första århundradena af den nyare
tiden. Såväl näringsverksamhetens uppblomstring som
statslifvets koncentration och statsmyndigheternas
i sammanhang dermed alltmer växande intresse
för ekonomiska frågor (»kolonialpolitiken»)
gjorde behofvet af en noggrannare kännedom om
den egna statens och grannfolkens tillgångar och
maktmedel alltmera kännbart. Också finner man
den tidens regeringar ifrigt sysselsatta med att
förskaffa sig statsekonomiska upplysningar af
alla slag. En rik källa för iakttagelser öfver
främmande land vanns bl. a. genom det nyuppfunna
gesandtskapssystemet. Med den större ordningen
och likformigheten i förvaltningen följde äfven
insamlandet och bevarandet af planmässigt affattade
redogörelser och längder behandlande hela nationen
från någon viss synpunkt. Afsedda nästan uteslutande
för ögonblickets praktiska behof, blefvo visserligen
dessa längder icke närmare bearbetade, men om den
rikedom af upplysningar, som härutinnan döljer sig i
de gamla arkiven, får man en föreställning genom de
bearbetningar, som på en eller annan punkt utförts
i våra dagar, t. ex. i Sverige af Hans Forssell
(»Sverige 1571» o. a. arbeten), i Norge af Aschehoug
m. fl.
De första försöken till ett planmässigt bearbetande
och framläggande af det sålunda på olika vägar samlade
materialet gjordes under slutet af 1600-talet, och
från denna tid räknar den moderna statistiken sin
begynnelse. Bland dess förste idkare märkas tyskarna
H. Conring (1606–81) och G. Achenwall (1719–72). Den
sistnämnde vann ett mycket stort anseende och
har fått gifva sitt namn åt den ena af de tvänne
riktningar inom statistiken, hvilka man anser
bekämpa hvarandra ännu i dag. För Achenwall och
hans skola är statistiken »die kenntniss der
staatsmerkwürdigkeiten»; dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
