Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stat. 4. Årsaflöning in natura - Statenhuk, Kap. Se Farewell - Staten Island, ö tillhörig nord-amerikanska staten New York - Statenland. Se Eldslandet - Statens historiska museum, i Stockholm - Statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa. Se följ. art. - Statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan yrkesmans påpasslighet och förmåga. Det är alls
icke ovanligt, att de – i motsats till åtskilliga
andra medtjenande – åtnjuta något högre lönevilkor på
äldre dagar, än de genom insigternas tillväxt hade
förut kunnat betinga sig, medan ännu likvisst deras
kroppskrafter voro i sitt bästa skede. Också visar en
under senare år verkställd undersökning af en mängd
jordbruksarbetarefamiljers bergning i flere olika
delar af två landskap inom mellersta Sverige att
just dessa yrkesmanshem och de barn, som derifrån
utgått, varit i medeltal de ekonomiskt gynsammast
lottade af alla de undersökta grupperna: yrkesmän,
torpare, fasta daglönare, friarbetare och vanliga
statare. Bergningsförmågan företedde en sjunkande
skala alldeles i den ordning arbetaregrupperna här
stå uppräknade. En grupp, yrkesmännens (arbetare
med lön och stat), höjde sig ansenligt öfver alla
andra grupper. En annan, vanliga statares, sänkte
sig i samma hänseende ganska lågt under alla de
öfriga. Det synes då icke vara sjelfva staten, som
gör den vanliga stataren mindre utvecklingsmöjlig,
utan andra omständigheter (se nedan).
b) Vanliga statare, statdrängar l. stattorpare. Dessa
arbetare ega ingen särskild yrkesfärdighet, utan
sändas hvarje morgon ut på det arbete, som för
dagen förekommer. De kunna i det hänseendet sägas
vara ett slags torpare – men utan torp. De bebo
ofta ett f. d. torp, hvars jord inlagts till det
sammanhängande gårdsbruket. Ej häller finnes för
dem i någon annan riktning möjlighet att skaffa
sig en extra förtjenst genom extra ansträngning,
då de ej sjelfva förfoga öfver någon del af sin
arbetstid. Deras medeldagspenning visade sig vid den
nyss nämnda undersökningen uppgå – efter 1888 års
värden – till 1,17 kr. inom det ena och 1,26 kr. inom
det andra landskapet. Allt, som egendomen bekostar,
är då inberäknadt, och antalet arbetsdagar per år är
taget till 295. (Vanliga antagandet är 300, men här
äro 5 dagar frånräknade för tillfällig sjukdom eller
annat arbetshinder.) Uträknas, efter samma värden,
en torpares vanliga medeldagspenning vid modergården,
sedan han tänkes hafva betalat de sina alla af dem
under året gjorda dagsverken för sjelfva torpets
och dess kreatursbesättnings skötsel, samt sedan
modergården fått sina torpkostnader betäckta jämte
ett skäligt arrende, understiger denna dagspenning för
de flesta fall äfven den statares, som icke hör till
yrkesmannagruppen. Och likvisst bergar sig i medeltal
den egentliga torparen bättre än stattorparen och i
medeltal den förres barn bättre än den senares. Det
är påtagligen icke endast aritmetiska, utan äfven
psykologiska eller moraliska faktorer, som ingå i
detta sammansatta räkneexempel. Tilltagsenheten,
lifskraften, sjelfaktningen, förhoppningarna,
härdigheten och gemensamhetskänslorna göra sig
tydligen något mer gällande inom det egentliga
torparehemmet, än som plägar vara fallet inom
stattorparehemmet.
På den skoglösa slätten, med dyrt byggnads- och
hägnadsvirke samt brist på betesmark, blir svårt
att komma ifrån stattorparesystemet. Detta torde
dock snart blifva en både social och ekonomisk
nödvändighet. 1. O. 3. H. L. R. 4. U. v. F.
Statenhuk, Kap. Se Farewell.
Staten Island [stätön ejland], ö tillhörig
nord-amerikanska staten New York och belägen vid
kusten, är skild från staden New York genom New
York-viken samt från Long Island och staten New Jersey
genom The Narrows och Staten Island Sound. Areal 141
qvkm. Omkr. 38,000 innev. Ön är lätt kuperad och har
en höjdsträcka i n. Jernmalm förekommer. En mängd
sommarbostäder och en sjömansasyl finnas på S. Med
ångfärja kommer man inom en halftimme till New York.
Statenland Se Eldslandet.
Statens historiska museum, i Stockholm,
är ett af de äldsta museer i Europa.
Samlingen grundlades näml. före 1600-talets slut af
Antiqvitetskollegiet. Det första föremålet, ett i
Skåne funnet bronssvärd, inlemnades 1670 och förvaras
ännu i museet. Under de första 150 åren var emellertid
tillväxten föga betydlig, åtminstone i jämförelse med
hvad den vardt, sedan Bror Emil Hildebrand 1837 såsom
riksantiqvarie blifvit dess föreståndare. Under
den långa tid han vårdade museet mångdubblades
samlingarna och ordnades på ett mönstergillt
sätt. När han i slutet af 1879 nedlade sitt ämbete,
fick han till efterträdare sin son, den nuvarande
riksantiqvarien Hans Hildebrand, under hvilkens tid
samlingen ytterligare betydligt ökats. Museet är nu
icke blott ett af de äldsta, utan äfven ett af de
största och bäst ordnade i Europa. Samlingarna, hvilka
innehålla vigtiga bidrag till den svenska odlingens
historia från de aflägsnaste tider intill senaste
århundraden, förvaras i Nationalmuseets bottenvåning.
O. M.
Statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa. Se
följ. art.
Statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar. Vid 1872
års riksdag beslöts, på grund af K. M:ts proposition,
att af jernvägstrafikmedlen årligen från och med 1872
skulle såsom statsbidrag till en pensionsinrättning
för tjenstepersonalen vid statens jernvägar afsättas
ett belopp motsvarande 1 1/2 proc. af statens nettovinst
af jernvägstrafiken, dock med förbehåll att, när
denna vinst första gången uppgingo till 5 proc. af
de trafikerade statsbanornas anläggningskostnad,
den till pensionsinrättningen utgående procenten å
nyo skulle bestämmas, samt att årliga afkastningen
af statens jernvägstrafik tillhöriga, för densamma
icke behöfliga jordstycken finge tillgodokomma en
blifvande enke- och pupillkassa för den vid statens
jernvägstrafik anställda personalens efterlemnade
enkor och barn, dock med rätt för staten att utan
ersättningsskyldighet i mån af behof åter taga i
anspråk denna jord. Redan förut hade K. M:t förordnat,
att de penningböter, hvilka för mindre förseelser
eller tjenstefel kunde varda personalen ådömda,
äfvensom åtskilliga af jernvägstrafiken härflytande
biinkomster finge användas till bildande af sådan
enke- och pupillkassa. Den 9 Sept. 1872 utfärdades
K. M:ts reglemente för Statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning samt Statens jernvägstrafiks enke-
och pupillkassa. De pensioner, som enligt nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
