Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stadsjord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållandena medförde en omskapning af sjelfva den materiella
rätten. (Om den särskilda stadsrättens utbildning
i de nordiska landen se art. Nordisk rätt.) –
2. Stadsdomstol. I de flesta svenska städer
funnos före år 1849 två stadsdomstolar, af hvilka
kämnärsrätten (se d. o.) utgjorde en lägre och
rådstufvurätten (se d. o.) en högre instans.
I. L.
Stadthagen, stad i furstendömet
Schaumburg-Lippe. 4,200 innev. (1885). Säte
för amtman och amtsdomstol. Glasfabriker och
stenkolsindustri. Ett gammalt slott, fordom residens
för grefvarna af Schaumburg.
Stadtilm. Se Ilm 2.
Staël von Holstein [stal-], adlig ätt från Holstein,
kom från Westfalen öfver Livland till Sverige,
der den upptogs på riddarhuset 1652. Tre grenar af
densamma upphöjdes i friherrligt stånd. Den första
blef friherrlig 1719 med Otto Vilhelm S. (se S. 1.);
den andra, friherrlig 1731, utdog 1763 med stiftaren
Georg Bogislaus S. (se S. 3.); den tredje stiftades
1788 af Erik Magnus S. (se S. 4.) och utslocknade på
1830-talet i Frankrike.
1. Staël von Holstein [stal-], Otto Vilhelm, friherre,
krigare, född i Estland d. 28 Juni 1668, blef
löjtnant vid Vesterbottens regemente 1689 och var
1690–93 i fransk tjenst, der han deltog i fälttåget
i Brabant, belägringarna af Namur och Charleroi
m. m. År 1700 utnämnd till generaladjutant,
bevistade han 1701 öfvergången af Düna.
1704 befordrades han till öfverstelöjtnant och
kommendant för holsteinska infanteriet, och, då
han af enkehertiginnan af Holstein flere gånger sändes
med bref till Karl XII, kom han att deltaga i
några af dennes krigsföretag, såsom belägringen af
Thorn, tåget till Sachsen m. m. 1709–11 var han som
chef för ett holsteinskt infanteriregemente
med i spanska successionskriget och blef 1712,
vid sin hemkomst till Sverige, utnämnd till
öfverste för adelsfanan. Generalmajor och
öfverste för halländska regementet sedan 1717 och
friherre sedan 1719, dog S. i Stockholm
d. 27 April 1730. Han var känd som en käck och
skicklig krigare.
2. Staël von Holstein [stal-], Jakob Axel, krigare,
den föregåendes broder, född 1680 i Livland, ingick,
efter att först som svensk, sedan som holsteinsk
militär med utmärkelse hafva deltagit i slaget vid
Düna (1701) m. fl. strider, i tjenst hos Stanislaus
af Polen och utnämndes till öfverste för ett tyskt
regemente. Han är bekant genom sin duell med den
danske sjöhjelten Tordenskjold, som beskyllt honom
för att vara falskspelare. I denna duell, som egde
rum d. 12 Nov. 1720 vid Hildesheim, blef Tordenskjold
dödsstucken. S. dog i Stralsund d. 19 Mars 1730.
3. Staël von Holstein [stal-], Georg Bogislaus,
friherre, krigare, den föregåendes kusin, född
d. 6 Dec. (g. st.) 1685, volontär vid Lifgardet
år 1700, blef som kapten tillfångatagen vid
belägringen af Narva (1704) och utvexlades först
1711. S. å. skickades han med vigtiga depescher
till Karl XII i Bender. År 1717 utnämnd till öfverste
för Skaraborgs regemente,
gjorde han fälttåget i Norge följande år och
räddade 1720 Elfsborg från Tordenskjolds anfall. 1721
befordrades han i holsteinsk tjenst till generalmajor
och generalkrigskommissarie. Återkommen till Sverige,
hugnades han med friherrlig värdighet 1731 samt
utnämndes 1734 till landshöfding och öfverkommendant
i Kalmar län och på Öland, 1743 till generallöjtnant,
1754 till landshöfding och kommendant i Malmö och 1757
till fältmarskalk. 1743 afsändes han till Hamburg
för att för Adolf Fredrik tillkännagifva hans val
till svensk tronföljare. Död d. 17 Dec. 1763.
4. Staël von Holstein [stal-], Erik Magnus, friherre,
diplomat, den föregåendes brorsons son, född på
Loddby i Östergötland d. 25 Okt 1749, genomgick de
militära graderna till kapten (1772), blef 1776
kammarherre hos Sofia Magdalena och 1778 attaché
vid franska hofvet. En af Gustaf III gerna sedd
hofman och nära förbunden med den då i Versailles
så mäktige grefve Axel von Fersen, blef han, i
synnerhet på grund af sitt länge ifrågasatta och 1786
ingångna äktenskap med den franske premierministern
Neckers dotter (se S. 5), 1783 förordnad till
svensk minister och ambassadör i Paris samt 1788
upphöjd i friherrligt stånd. Efter att 1793 under
skräckregeringen hafva lemnat Paris och tjenstgjort
som minister i Köpenhamn, återvände han 1795
och erkände på svenska regeringens vägnar den
franska republiken, men rappellerades på nytt 1797.
Derefter lefde han som enskild man i Paris och
dog 1802 under en färd till Schweiz på franska
gränsen. S. var en skicklig diplomat och
en intelligent iakttagare af sin tids händelser.
5. Staël von Holstein [stal-], Korfitz Ludvig,
friherre, riksdagsman, född d. 24 Dec. 1753,
befordrades till kapten vid Kalmar regemente och
tog afsked 1793. S. uppträdde 1812 som en af
stiftarna af riksdagsoppositionen och var i början
dess ledare på riddarhuset. Död 1819.
6. Staël von Holstein [stal-], Anne Louise
Germaine, fransk romanförfattarinna, den föregåendes
hustru, föddes i Paris d. 22 April 1766.
Hennes fader var den sedermera som statsman
och finansminister så berömde Necker, hvars hus
var en samlingsplats för literära celebriteter, i
hvilkas midt den lifliga flickan uppväxte och
mottog de lifligaste och mest mångskiftande
intryck, som brådmognade hennes förstånd och
fantasi och upptände hennes ärelystnad, då hon af
alla ansågs som ett underverk af qvickhet och
blixtrande konversation. Modern, en protestant
af strängare sinnesriktning, sökte fåfängt mildra
och motarbeta dotterns förvetenhet, djerfva
uppträdande och sjelfsväldiga sätt, och häftiga
uppträden orsakades deraf ej sällan. Faderns
rol i det politiska lifvet underhöll böjelsen för
svärmiska frihetsdrömmar och socialt filosoferande.
Föräldrarna sökte henne en make af samma religion
som de sjelfva och stannade efter mycket väljande vid
ambassadören för svenska beskickningen i Paris,
baron Staël-Holstein. Bröllopet firades 1786,
hvarvid bruden genom särskilda bestämmelser tryggades
mot att behöfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
