Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt, sp. 1310), egen lagskipning och administration
(se Magistrat), då deras borgare (se Borgare,
sp. 898–900) erhållit särskildt politiskt inflytande
såsom riksstånd samt stora företrädesrättigheter med
hänsyn till idkande af handel och andra näringar än
jord- och bergsbruk, så blefvo särskilda privilegier
nödvändiga, för att ett samhälle skulle såsom stad
erkännas. Att tilldela sådana privilegier har
varit en regeringen förbehållen rätt; Per Brahe
och M. G. De la Gardie tillerkändes dock särskildt
befogenhet att inom sina grefskap anlägga städer. I
samband med privilegierna för en ny stad fick staden
också vanligen till sin fortkomst af regeringen sig
tilldelad donationsjord till större eller mindre
omfång. Och genom k. försäkran d. 23 Febr. 1789
tillförsäkrades städerna att orubbade få behålla dessa
donationer. Visserligen har numera städernas särskilda
rättsordning i allmänhet upphört (se Landsrätt),
deras företrädesrätt till näringsdrift till största
delen afskaffats genom näringsfrihetens genomförande
(se Näringsfrihet) och deras borgares särskilda
politiska betydelse såsom riksstånd bortfallit genom
det nya riksdagsskicket. Men städerna skilja sig dock
fortfarande i vigtiga afseenden från landsbygden. De
hafva egna förvaltningsorgan, magistrater, egen
jurisdiktion, då de icke undantagsvis lyda under
landsrätt, de utgöra egna kommunala samfund, för
hvilka särskild lagstiftning gäller (se Kommun,
sp. 1092), de bilda ock valkretsar för utseende
af landstingsmän (se Landsting; sp. 675) och af
riksdagsmän; för deras byggnads-, brand-, sundhets-
och ordningsväsende gälla i allmänhet särskilda laga
bestämmelser (jfr Byggnadsordning och Brandordning),
likasom ock i viss mån för deras handels- och
näringsförhållanden. Städerna äro också pligtiga att
sjelfva bekosta sin jurisdiktion och administration
med dertill hörande polisväsende. Det är sålunda helt
naturligt, att K. M:ts särskilda tillstånd erfordras,
för att ett samhälle må tillerkännas egenskap
af stad. Bland städerna särskiljas fortfarande
stapelstäder och uppstäder. I äldre tider åtnjöto de
förra uteslutande rätt att idka handel med utlandet,
men numera hafva de endast det företrädet att fartyg,
som till större eller mindre del äro lastade med
tullpliktiga varor, äro skyldiga att i sådan stad
inklarera och lossa lasten. Stapelstäderna, som
vanligen äfven åtnjuta nederlagsrätt och tolag, äro
förbundna att åt tullförvaltningen å stället upplåta
tjenliga hus och lägenheter samt att hålla sjömanshus
(se Nederlag, Sjömanshus och Tolag). Stapelstadsrätt
meddelas af K. M:t. För städerna har också gällt
en bestämd klassifikation och nummerordning (de
voro indelade i öfverklass och fem klasser), som
hade betydelse ej blott för deras rangordning, utan
äfven för tillämpningen af vissa stadganden såväl i
riksdagsordningen som i bevillningsförordningen. Den
första dylika rangordningen för städerna gafs
1647, och den senaste klassifikationen skedde
genom k. res. d. 11 April 1853. Numera är denna
klassindelning betydelselös. – Sveriges städer,
som vid slutet af medeltiden voro 41, vid midten
af 1600-talet 60 och efter de sydsvenska landskapens
förvärfvande 1664 uppgingo till 81, hade 1853
uppnått antalet 88, af hvilka 4 lydde under
landsrätt, och äro nu 92, af hvilka 2 ligga under
landsrätt. De städer, som tillkommit efter 1853,
äro Oskarshamn, Trelleborg, Motala och Ronneby.
K. H. B.
Stade. 1. Regeringsområde (förut »landdrostei»)
i preuss. prov. Hannover. 6,750 qvkm. 325,868
innev. (1885). – 2. Stad och hufvudort i nämnda
regeringsområde, 6 km. ofvanom floden Schwinges
utmynning i Elbe. 10,003 innev. (1885). Säte för
åtskilliga domstolar och öfverstyrelser äfvensom
för ett konsistorium. Bland undervisningsanstalter
märkas en högre borgareskola, ett gymnasium,
ett skollärareseminarium och en högre flickskola,
bland andra inrättningar ett döfstuminstitut och
ett militärlasarett. Betydande handel med trä och
vin. Jerngjuteri. Tobaksfabrikation. I närheten
finnes en stor glasfabrik. Ehuru en hamn anlades
1882 (Schwingehafen), är Brunshausen vid Schwinges
utmynning i Elbe stadens egentliga hamnplats. Före
1882 var S. en ansenlig fästning, men nämnda år
raserades större delen af fästningsverken. Staden,
som var anlagd redan i 10:de årh., kom 1227 till
ärkebiskopsdömet Bremen, afträddes 1648 till Sverige,
var derefter hufvudort i hertigdömena Bremen och
Verden och tillföll 1719, jämte nämnda hertigdömen,
konungariket Hannover, som 1866 blef en preussisk
provins.
Stadens äldste l. de äldstes råd, den församling,
som före 1863, tillsammans med borgmästare och
råd, i städerna utöfvade borgerskapets kommunala
beslutanderätt. Se vidare Femtio äldste.
Stadga, jur. Se Förordning och Lag, sp. 519.
Stadgeränta, kamer., namnet på den grundränta,
som inom Nora och Linde bergslag hvilar
på hemman, uppodlade efter 1620, och som
före ränteförvandlingen utgick med jern.
Kbg.
Stading, Sofia Fransisca, operasångerska,
f. i Berlin, antagligen 1763, d. i Dresden 1836,
kom, enligt hvad det uppgifves, till Sverige vid
tio års ålder, antogs till elev vid k. operan,
debuterade der 1779 som Myris i Monsignys »Arsène»
och engagerades s. å. Hon var den, som först utförde
Cora i »Cora och Alonzo», och i denna liksom andra
roller (Iphigenie, Grétrys Andromaque, Antigone i
»Oedip» m. fl.) »väckte hon den största hänförelse
genom det ljufva och blygsamma behag, den enkelhet och
flärdlöshet, som utmärkte hennes sång och spel». Vid
operans indragning 1806 erhöll hon såsom första
hofsångerska afsked med pension och lemnade Sverige.
A. L.
Stadion (eg. något »bestående» eller »bestämdt»),
forngrekiskt längd- eller vägmått, som indelades i
6 plethra, 100 famnar (orgyiai) och 600 (motsv. 625
romerska) fot. De hos forntida författare förekommande
uppgifterna om väglängder ådagalägga, att stadiets längd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
