Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 307-308 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sprödhet ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sprödhet, fys. Se Seghet.

Sprödört, bot., folkspråkets benämning på Malachium
aquaticum Fr. Se Malachium.

Spuller [spyllär], Eugène, fransk statsman, född d. 8
Dec. 1835 i Seurre i depart. Côte-d’Or, blef efter
juridiska studier vid högskolan i Paris advokat och
tidningsman derstädes samt tillhörde på 1860-talet
den ungdomsfriska, frisinnade krets, hvars medelpunkt
var Gambetta. Efter revolutionen d. 4 Sept. 1870,
då Frankrike rensades från kejsaredömet, började
hans politiska bana. Den 7 Okt. s. å. åtföljde han
Gambetta på ballongfärden från Paris, och sedermera
var han den oförskräckte diktatorns sekreterare
under nationalförsvarets stormiga dagar. Sedan 1872
medarbetare i »République française», blef S. 1876
vald till medlem af deputerade-kammaren, der han sedan
dess varit en af det opportunistiska partiets mest
framstående män. När Gambetta den 14 Nov. 1881 bildade
sin ministèr och sjelf öfvertog utrikesportföljen,
utnämndes S. till hans under statssekreterare. När
kabinettet föll, i Jan. 1882, afgick äfven
han. Sedermera var S. en af de kammarledamöter,
hvilka mest användes i komitéer, och en tid var han
ock en af kammarens vice presidenter. Den 30 Maj 1887
blef han undervisningsminister i Rouviers kabinett,
men afgick med sina kolleger redan i Nov. s. å. I
Febr. 1889 ingick han som utrikesminister i Tirards
kabinett, hvilket derigenom erhöll en mera bestämd
opportunistisk färg.

Spunning, skeppsb. Se Köl.

Spuntning, ett sätt att förena två träpjeser på
bredden, t. ex. när bräder skola förenas på kant. I
den ena brädans ena kant uthyflas en fördjupning,
kallad not, och i den andra



brädans ena kant uthyflas en mot noten svarande
upphöjning, kallad fjäder. Hela fogningen kallas
spunt (se fig.). De hyflar, hvarmed noten och fjädern
tillarbetas, kallas spunthyflar. J. G. B.

Spurgeon [spö’rdjön], Charles Haddon, engelsk
nonkonformist-predikant, f. 1834 i grefskapet Essex,
blef redan vid 16 års ålder vald till predikant
i en baptistförsamling och vann derefter snart
som predikant ett stort rykte. Sedan 1861 har han
predikat i det s. å. uppförda metropolitan-tabernaklet
i Southwark i London, hvilket omfattar en till
gudstjenst afsedd lokal för 6,000 personer, ett annat
auditorium för 1,000 personer, skolsalar för 1,500
barn och åtskilliga andra till församlingens behof
inredda lägenheter. S. hyllar baptisternas lära om
dopet och det tusenåriga riket. Utom de periodiska
skrifterna »New-Parkstreet-almanack» (sedan 1859)
och »The sword and the trowel» (sedan 1865) har han
utgifvit Gems (1859) och Anecdotes and sayings
(1865). Flere af hans predikningar och andra smärre
skrifter äro öfversatta till svenska under titlarna
Valda predikningar (1867–73), Bilder och förebilder
(1875) m. m.

Spurinna. 1. Vestricius S., romersk skald och
fältherre i förra hälften af 1:sta årh. e. Kr.,
fäktade segerrikt mot germanerna vid Rhen och
författade lyriska dikter, som mycket berömmas af
Plinius. De under hans namn först af Kasp. Barth 1613
utgifna skaldestyckena äro dock åtminstone delvis
oäkta. – 2. En romersk spåman, som varnade Caesar
för den ödesdigra 15 Mars.

Spurzheim, Johann Kaspar (Gaspar), tysk frenolog,
född 1776 i Longwich nära Trier, begaf sig 1795 till
Wien, der han blef bekant med Gall och omfattade
dennes frenologiska system med det lifligaste
intresse. Han var Galls följeslagare till 1813,
men begaf sig sedermera ensam till Paris, der han
praktiserade som läkare, och till England, der han
höll föreläsningar. I detta senare syfte reste han
äfven till Amerika 1832, men dog s. å. i Boston. Hans
system, hvilket till och med ofvertraffär Galls i
hypotesernas djerfhet, är utveckladt i Anatomy of the
brain (1826). Öfriga skrifter äro: The physiognomical
system of dr. Gall and S. (2:dra uppl. 1815), A view
of the elementary principles of education (1821)
m. fl. S. har äfven jämte Gall utgifvit »Recherches
sur le système nerveux» (1809).

Sputum (plur. sputa), Lat., det utspottade,
vanligen upphostade sjukliga sekretet från
respirationsorganen. Både Hippokrates, Galenos
och de arabiske läkarna fäste härvid den största
vigt, ej allenast för diagnosen, utan äfven för
prognosen och terapien. I nyare tider har denna
lära vunnit mera fasthet genom den mikroskopiska
undersökningen af sputas innehåll. Detta innehåll
är högst variabelt för olika sjukdomar och olika
stadier i sjukdomarna. Hufvudbeståndsdelarna äro
slem, saliv, blod, var, epitelceller, stundom delar
af lungväfnaden, elastiska trådar, svampar m. m. De
äldre skilde mellan sputum crudum (rått) i början
af sjukdomen och sp. coctum (kokt), moget, i den
utvecklade sjukdomen. De nyare benämningarna rätta sig
efter huvudbeståndsdelen: blodigt, blod-tingeradt,
rostfärgadt, slemmigt, varigt, purulent, vattnigt,
seröst o. s. v. F. B.

Spyflugan, zool. Se Musca.

Spygatt, skeppsb., afloppsrör af jern eller bly,
anbragta i lutande läge genom waterbordet och
fartygssidan, i ändamål att från däck bortleda det
vatten, som vid åtskilliga tillfällen samlar sig der.
J. G. B.

Spådomskonst. Se Astrologi, Kiromanti, Magi, Mantik
och Seid.

Spåmanstistel, bot. Se Carlina vulgaris.

Spång, en smalare bro, afsedd att passeras af enstaka
personer eller infanteri på ett led. I fält slås en
spång antingen af medförd pontonmateriel med enkla
pontondelar såsom stöd eller af för handen varande
materiel, slanor, bräder, gärdsel samt tågvirke
och spik. Till öfverbyggnad, broning, användes
vanligen en af slanor hopspikad eller surrad stege,
på hvilken vandringsplankorna läggas i bredd i brons
längdriktning. En dylik spång kallas derför också
stegbrygga. Såsom fasta stöd användas på lågt vatten
skanskorgar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>