Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 299-300 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Springeskatt ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sprogö, liten ö i Stora Belt, midt emellan Själland
(Korsör) och Fyen (Nyborg). Den tillhör danska
postverket, som der har en station för resande
under transport med isbitar. En fyr byggdes der
1807. Valdemar den store uppförde ett fast torn
på ön. Efter Erik Glippings mord besattes ön af
konungamördarna, som derifrån härjade de danska
kusterna. E. Ebg.

Sprottau, kretsstad i preussiska regeringsområdet
Liegnitz (Schlesien), vid Bober. 7,516
innev. (1885). I närheten ligger Wilhelmshüttes
mekaniska verkstad, en af de största i Schlesien.

Spruce [sprus], Eng., inom trävarumarknaden benämning
på amerikansk gran, som är lösare än svensk samt
högeligen kådig, hvarför den ej gerna tar emot färg
eller polityr.

Sprudel, T., källa, hvars vatten är stadt i
en »kokande», svallande rörelse, vanligen på
grund af starkt tillopp från bottnen. Benämningen
användes nästan uteslutande om vissa varma källor,
t. ex. den i Karlsbad i Böhmen. – Sprudelsten,
geol., vulgär benämning för den af kolsyrad kalk
och jernoxidul bestående sten (en art kalksinter),
som bildas på bottnen af varma källor, synnerligast
den vid Karlsbad i Böhmen. Denna sten utgöres
mestadels af vid hvarandra sammanväxta ärtstora
eller ännu mindre kalkkonkretioner, sammansatta
af tunna koncentriska lager, hvilka utfälts ur
det kalkhaltiga vattnet, urspr. kring i vattnet
uppslammade, sväfvande sandkorn. Blommor och andra
föremål, som nedhängas i Karlsbadsprudelns vatten,
öfverdragas på jämförelsevis kort tid af sprudelsten.
E. E.

Spruta. Se Eldsläckning.

Sprutfiskslägtet, Toxotes, zool., tillhör
fam. Squamipennes, ordn. Acanthopterygii
(Taggfeningar) inom fiskarnas klass. Kroppen är
sammantryckt, tämligen kort, nosen utdragen. En
ryggfena finnes med fem starka taggar. Till slägtet
höra två ostindiska och polynesiska arter, hvilka
blifvit särskildt uppmärksammade derför, att de
spruta vattendroppar på insekter, som befinna
sig i vattenytans närhet, för att få dessa att
falla ned i vattnet, der fisken griper dem.
L-e

Sprutflaska, kem., en till tvättning af fällningar,
som uppslagits på filtra, mycket använd apparat. Se
fig.


Språk i detta ords allra vidsträcktaste betydelse är
en gemensam benämning för alla
sinnesförnimmelser, genom hvilka en idé väckes till
lif. I denna mening tages ordet i sådana uttryck som
»Naturens skönhet talar sitt stumma språk», »Ruiner,
som tala sitt mäktiga språk»; jfr »En tilltalande
anblick», »Läsa i naturens bok» o. d. Denna användning
af ordet måste dock betraktas såsom öfverförd och
poetisk. I egentligare, men dock mycket vidsträckt
bemärkelse förstås med språk alla afsigtligt använda
tecken, genom hvilka menniskor meddela hvarandra
sina tankar och föreställningar. Alltefter de
olika slag af tecken, af hvilka man betjenar
sig, får man olika slag af språk, såsom ljudspråk
(t. ex. signaler, talspråk), bildspråk (t. ex. vissa
slag af hieroglyfer, hällristningar, de algebraiska
tecknen), åtbördsspråk (gester och minspel),
blomsterspråk, ögonspråk m. fi. Vanligen fattar man
emellertid uttrycket språk i en vida inskränktare
bemärkelse, lika med talspråk, hvarmed menas:
artikulerade (d. v. s. genom regelbunden användning
af talverktygen frambragta) ljud, hvilka vi afsigtligt
använda såsom tecken för meddelande af våra tankar och
föreställningar. Alltefter de talande individernas
olikhet erhåller man olika slags talspråk. Strängt
taget, kan hvarje menniska i viss mening sägas
hafva sitt särskilda språk (t. o. m. olika under
olika perioder af lifvet), egendomligt genom uttal,
ordförråd och användning af orden. Men då många
menniskor ega språk, som föga skilja sig från
hvarandra, sammanfattar man dessa språk i grupper,
som sedan i språkligt afseende betraktas såsom
enhetliga. Dessa grupper kunna uppgöras på grundval af
antingen de talandes nationalitet (t. ex. svenska,
danska, tyska o. s. v.), språkets större eller
mindre geografiska utbredning inom samma land
(riksspråk å ena sidan, å den andra landsmål eller,
hvilket är detsamma, munart, dialekt), de talandes
yrke (t. ex. tekniskt språk, vetenskapligt språk,
fiskare-, jägarespråk m. m.) eller samhällsställning
(t. ex. bildadt språk, folkspråk, pöbelspråk),
språkets egendomliga, på dess användning i ett
specielt syfte beroende prägel (t. ex. högre språk,
hvardagsspråk eller vulgärt språk, slangspråk,
tjufspråk eller rotvälska, poetiskt språk, kyrkligt
språk) eller den ordning, i hvilken det inlärts
(»modersmål», det språk man först tillegnat sig,
i motsats mot »främmande språk», d. v. s. alla
senare inlärda). Af dessa indelningar är den efter
nationalitet den ojämförligt vigtigaste. Alltså
förstås t. ex. med »svenska språket» sammanfattningen
af alla de språkliga uttryck svenskar begagna för
att meddela sig med hvarandra. Da nationalspråk, som
i afseende på bildningssätt stå hvarandra närmast,
sammanfattas till större grupper, som efter växande
omfång pläga benämnas språkgrenar, språkfamiljer
och språkstammar, det sistnämnda uttrycket sålunda
användt om den största enhet, under hvilken man
lyckats sammanföra flere språk på grund af hos
dem ådagalagda lagbundna ofverensstämmelser. Så
t. ex. bildar svenskan tillsammans med danskan,
norskan och isländskan den nordiska eller
skandinaviska språkgrenen inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>