Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spofsnäppan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1836 juris kandidat och utgaf 1840 en större
skrift, Om toldvæsen i almindelighcd og det
danske toldvæsen i særdeleshed (»Om tullväsende
i allmänhet», 1843), hvilken väckte så stor
uppmärksamhet, att han s. å. blef sekreterare och
1844 deputerad i generaltoldkammer-kollegiet. 1848
var S. kungl. kommissarie vid de två sista
ständerförsamlingarna, och i Nov. s. å. blef han
finansminister. Denna ställning behöll han ända
till Dec. 1854, och han hade således del såväl i
grundlagen 1849 och helstatsordningen 1852 som i den
första gemensamhetsförfattningen 1854. S. ådagalade
som finansminister stor duglighet och genomförde en
mängd vigtiga reformer: Upphäfvandet af tullgränsen
vid Kongeå och af konsumtionsafgiften, ombildandet
af bränvinsafgiften, afskaffandet af nummerlotteriet
och införandet af frimärken för brefporto. Ehuru han
1848–49 hyllade det nationella programmet (han önskade
likväl Slesvigs delning) och ännu 1851 visade stor
ifver för en närmare förening mellan konungariket
och Slesvig (»notabelprojektet»), slöt han sig sedan
afgjordt till helstaten, upphäfde tullgränsen vid
Ejdern och genomförde riksmyntfoten i hertigdömena,
ja tillrådde t. o. m. 1859 väsentliga medgifvanden
åt Holsteins ständer. Efter sin afgång ur ministèren
var S. generaltulldirektör till Juli 1863. Derefter
följde han som rådgifvare konung Georg till Grekland,
men blef i Nov. 1865 afskedad enligt folkets
önskan. 1866–69 var S. folktingsman, blef 1868
direktör i nationalbanken och 1873 i den nystiftade
handelsbanken, var dessutom styrelseledamot i
åtskilliga vigtiga aktiebolag (t. ex. det stora
nordiska telegrafsällskapet) samt var 1872 ordförande
i den skandinaviska myntkommissionen. Han dog d. 29
Febr. 1888. E. Ebg.
Sponsa Dei, Lat. Se Mariabilder.
Sponsalier, Lat. sponsalia, trolofningsfest.
Sponsor, Lat., jur., löftesman.
Spontan (af Lat. sua sponte, sjelfmant, frivilligt),
sjelfverksam, sjelfvillig, frivillig. – Spontaneitet,
filos., förmåga att sjelf med egen, inre kraft
frambringa verkningar. Enligt Boströms åsigt äro
alla organiska l. lefvande varelser spontana (= ega
spontaneitet), till skilnad från de oorganiska, döda
tingen, hos hvilka förändringarna ske blott till följd
af utifrån verkande orsaker. Det menskliga lifvet
är enligt denna åsigt sålunda alltigenom spontant,
ehuru det på sitt lägsta stadium, sensationens och
driftens, är bundet af inre naturnödvändighet. Hos
Kant framställes spontaneiteten hos förståndet såsom
motsats till receptiviteten hos sinligheten. Enligt
de naturalistiska och materialistiska åsigter, som
neka viljans frihet, är naturbestämd spontaneitet
den högsta form af själfständighet, som öfver
hufvud finnes; men många af dessa åsigter förneka
också denna rest af frihet och anse hela universum
såsom en enda stor mekanism, hvars enskilda delar
sättas i rörelse med blott yttre naturnödvändighet.
S-e.
Spontini, Gasparo (af påfven upphöjd till grefve
af Sant Andrea), italiensk tonsättare, f. 1774
i Majolati i Mark Ancona, var son af en obildad
landtman och fick först efter många svårigheter
1791 egna sig åt musiken. Hans första opera,
I puntigli delle donne (1796), fäste på honom
Picinis uppmärksamhet, och han blef dennes
elev. Efter en tids vistelse i flere af Italiens
större städer kom S. 1803 till Paris. Efter ett mer
och mindre framgångsrikt uppförande af några bland
hans i italiensk stil komponerade operor skref han
La Vestale i en djupare och mer storslagen stil samt
vann dermed 1807 fullständig framgång, så att han till
och med erhöll det af Napoleon stiftade operapriset,
som skulle utdelas hvart tionde år. (»Vestalen» gafs i
Stockholm 1823). Derefter följde 1809 Ferdinand Cortez
(Stockholm 1826), som äfven mottogs med ofantligt
bifall och var en illustration till kejsaredömets
militärglans, hvarefter S. utnämndes till direktör
för italienska operan (Théâtre de l’impératrice),
der han i oförfalskadt skick uppförde Mozarts »Don
Juan» för första gången i Paris. 1812 frånträdde
han detta direktörskap och utnämndes af Ludvig XVIII
till hofkompositör. Efter några tillfällighetsoperor
skref han 1819 sin tredje stora opera, Olympie, som
visserligen mottogs med aktning, men ej gjorde sig
länge gällande. Vid denna tid erhöll S. från konung
Fredrik Vilhelm III kallelse till Berlin, der han
1820 tillträdde en befattning som generalmusikdirektör
och hofkomponist. Hans senare operor äro Lalla Rookh,
Nurmahal, Alcindor, och Agnes von Hohenstaufen. S. var
en utmärkt dirigent, men hans öfvermodiga lynne
skaffade honom många fiender. Han pensionerades
1841 och lemnade följande år Berlin. De sista
lefnadsåren tillbragte han mestadels i Paris. Döfhet
och minnesslöhet tillstötte under senaste åren och
förbittrade ännu mera hans lynne. Han dog 1851 i sin
födelsestad. Biografier öfver honom hafva skrifvits
af Loménie, Öttinger, Montanari och Raoul-Rochette.
Sponton, Fr. Se Pik.
Spoof [spof], Karl Johan, finsk krigare, f. 1773 i
Paldamo socken i Österbotten, deltog som yngling
i 1788–90 års krig, tjente sedermera någon tid i
Pommern och erhöll fältväbelsgrad. 1808, efter
slaget vid Lappo, upprättade han tillsammans
med J. J. Roth (se d. o.) en på militäriskt sätt
inöfvad ströfkår af bönder, hvilken länge efter den
finsk-svenska arméns återtåg i trakterna af Näsijärvi
och Ruovesi företrädesvis sjöledes uppsnappade
ryssarnas ammunitions- och spanmålstransporter samt
derigenom bragte hela ryska hären i stor fara. I ryska
generalernas rapporter nämndes S. »general Spuft»,
liksom Roth nämndes »amiral Rutt», men nådde i sjelfva
verket icke högre rang än underofficers. Han återgick
till armén, men föll redan vintern 1809 i Torneå
offer för en sjukdom. A. G. F.
Spor, plur. sporer (Grek. spora, säd), groddkorn,
bot., benämnas de egentliga förökningsorganen hos
kryptogamerna, hvilka just för dessa organs skull
äfven kallas sporväxter (Sporophyta). Sporerna,
som i regeln bestå af en enda cell, hafva mycket
vexlande form: rund, tetraedrisk, oval, elliptisk,
långsträckt, trådlik o. s. v. De äro bildade af en
yttre tjockare, fastare och derigenom skyddande hinna,
det »yttre sporhyllet» (exosporium), och en inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
