Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spencer-Churchill ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt för öfver. Bruket af speronen försvann
småningom, men han har på senare tid åter framträdt
såsom ett farligt vapen under namn af ram. Se Bagge
och Ramma 1. R. N.
Speronare l. speronad, sjöv., ett odäckadt,
mindre Malta-fartyg af äldre konstruktion,
starkt bygdt och flatbottnadt, för att lättare
kunna halas upp på land. Tacklingen utgöres
af en långt förut stående mast med ett stort
sprisegel. Fartyget är afsedt äfven för rodd.
R. N.
Spes (Lat, hopp), Rom. mytol., hoppets gudinna,
afbildades såsom en ungdomlig gestalt, i en lång
klädnad och med en ännu ej utslagen blomma i högra
handen. I Rom voro flere tempel helgade åt henne.
Spessart l. Spesshart, bergstrakt i vestra Tyskland,
i bajerska regeringsområdet Unterfranken och
preussiska regeringsområdet Kassel, mellan Main,
som begränsar den mot Odenwald, samt floderna Kinzig
och Sinn. Det är en brant uppstigande bergmassa med
afrundade toppar; dess längd uppgår till 75 km. och
dess höjd till 450–580 m. Högsta toppen är Geiersberg
i s. (609 m.). Bergens hufvudmassa består af granit,
gneis, glimmerskiffer och sandsten. S. är bevuxet med
täta skogar, särskildt af ek och bok; endast i v. är
landet mera odlingsbart samt frambringar ypperlig
frukt och vin. Skogshygge och bergsbruk äro den i
allmänhet fattiga befolkningens hufvudnäringar.
Spesshart. Se Spessart.
Spets, matem., kallas i allmänhet hvarje punkt, der
två linier sammanträffa utan att skära hvarandra och
utan att den ena linien är en omedelbar fortsättning
af den andra. Utgöras båda linierna af kurvor, hvilka
ur analytisk synpunkt kunna betraktas såsom grenar
af en enda kroklinie, kallas spetsen vanligen
rebroussementspunkt. Om konens spets se Kon
2. – Spetsig vinkel. Se Vinkel. – Spetsvinklig
triangel. Se Triangel. G. E.
Spetsa. Se Spezzia.
Spetsalkan, zool. Se Grisleslägtet.
Spetsar kallas fina väfnader, som på en nätartad
botten innehålla tätare mönster, anbragta antingen
genom sömnad, brodering eller knyppling, för
hand eller med maskin. Bottnen såväl som mönstret
förfärdigas af linne-, silkes-, bomulls-, ylle-,
guld- eller silfvertråd. För hand tillverkade
spetsar, s. k. äkta spetsar, hafva genom sitt
mer konstnärliga utförande ett betydligt högre
värde. Vid syning eller broderi af sådana följes
ett på ett stycke linne fastsatt pappersmönster,
hvilket, sedan man med knutar eller maskor förenat
den dera sydda spetsens hufvudtrådar, bortklippes
jämte det stödjande linneunderlaget. De äldsta
arbeten af detta slag äro nätspetsarna (»reticella»),
med hufvudsakligen geometriska mönster, och de för
mönstrens skönhet och det förträffliga utförandet
berömda venezianska spetsarna, hvilkas rika blad-
och rankornament genom öfverspunna trådar få upphöjda
konturer och sålunda tillhöra guipure-spetsarnas art
(se Guipure-spetsar). Beslägtade med de senare äro de
mindre rika, men lättare och mera sirliga points
de France (franska spetsar), de af smala band
bestående genuesiska bandspetsarna samt de med
en botten af maskor försedda alençon-, argentan-
och bruxelles-spetsarna, af hvilka de sistnämnda
genom linnetrådens finhet och det ypperliga
arbetet stå högt i pris, ehuru deras spetsbotten
(réseau) numera oftast tillverkas på maskin. – De
knypplade spetsarna, som äro vida mera omvexlande
med afseende på bottnens form, skiljas från de förra
derigenom att, då man vid syning eller broderi
af spetsar använder endast en tråd och inarbetar
mönstret med nålen, så hopslingar och flätar man
vid knypplingen en mängd trådar på en gång samt
frambringar mönstret samtidigt med bottnen (se
Knyppling). De mest berömda spetsarna af detta slag
äro de flamländska spetsar från 17:de årh., hvilka
kallas points d’Angleterre (engelska spetsar),
Valenciennes- och Mecheln-spetsarna, silkesspetsarna
från Bayeux, Chantilly och andra franska orter samt de
enklare engelska Honitonspetsarna. Som hemslöjd idkas
spetsknypplingen i Erzgebirge, Voigtland och Böhmen,
på Kreta, i Ryssland, ja till och med på Ceylon. Bland
svenska alster märkas i första rummet
Vadstenaspetsarna, som i 15:de årh. började tillverkas af
birgittin-nunnor, samt allmogespetsarna från Skåne
och Dalarna. – I nyare tid har spetsfabrikationen
genom en mängd mekaniska hjelpmedel, maskinväfstolen,
bobbinet-(spetsnät-)maskinen, broderingsmaskinen
m. fl., uppdrifvits till en mycket betydande industri,
som idkas i synnerhet i England (trakten kring
Nottingham och i denna stad sjelf), i Frankrike
(Calais, Lille, Lyon), Österrike och konungariket
Sachsen. De vigtigaste af dessa fabrikat äro
tyllspetsarna. Dels med maskin och dels för hand
tillverkade spetsar äro s. k. applicerade spetsar,
hvilkas botten väfves på väfstol, hvaremot mönstret
påsys eller inbroderas för hand, och tamburerade
spetsar, med bottnen förfärdigad på maskin
och mönstret dels för hand, dels på maskin. Med
afseende på materialet skiljer man på linnespetsar,
silkesspetsar (blonder), bomullsspetsar (engelska
maskinspetsar) och ylle-(mohair-)spetsar.
Tillverkning af spetsar förekom i Europa redan
under medeltiden och ledde troligen sitt upphof ur
de österländska broderierna. De äldsta spetsarna
bestodo af i maskor knutna trådar eller åstadkommos
derigenom att man i ett tätare tyg utdrog eller
utklippte trådar, hvarefter i de genombrutna
partierna anbragtes languetter och galler af nya
trådar (»punto tirato» l. »tagliato»). Medelpunkter
för spetstillverkningen voro de italienska städerna
Venezia, Milano och Genua, men äfven i Flandern
utvecklades tidigt en stor yrkesskicklighet, som vann
i omfattning, när man i slutet af 15:de årh. lärde
känna konsten att knyppla. I Frankrike infördes denna
slöjd omkring midten af 1500-talet, men fick först
genom Colberts kraftiga understöd en stor utveckling;
i England och Tyskland blef den ungefär samtidigt
bekant samt spriddes senare ännu mer genom från
Frankrike flyktiga hugenotter. Mot slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
