Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanien (Sp. España), konungarike i södra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reservregementen, hvart och ett afsedt att
uppsätta 5 batterier, hvartill komma 13 aktiva
fästningsartilleribataljoner. Ingeniörtrupperna
bestå af 4 regementen sappörminörer på 2 bataljoner,
1 regemente, deladt i 4 pontonier-, 2 telegraf- och
2 jernvägs-kompanier, samt 4 reservregementen. Till
armén räknas äfven gendarmeriet, »guardia civil»,
och gränsbevakningen, »carabirieros». Fredsstyrkan
bestämmes för hvarje år af cortes och utgjordes
för budgetåret 1886–87 af 99,784 man. Härtill
komma omkr. 30,000 man på Cuba, 3,500 på Puerto
Rico, 12,000 på Filippinerna jämte ett mindre antal
trupper på Baleariska och Kanarieöarna. Krigsstyrkan
på fastlandet beräknas till 365,000 man med
510 kanoner, fördelad i 35 divisioner om 8
bataljoner m. m. Enligt lagen af d. 8 Jan. 1882
grundas rekryteringen på allmän värnpligt; dock
medgifves för 1,500 francs befrielse från tjenst i
krigstid. Tjenstgöringspligten inträder vid 20 års
ålder, och uttages efter lott erforderlig styrka
(43,000 man 1886) till 2–3 års tjenstgöring med
derefter följande 4–3 års qvarstående i första
reserven. De, som icke uttagas till tjenstgöring,
tillhöra i 6 år de »disponibla rekryterna» och
öfvergå derefter, liksom de förut nämnde, till
andra reserven, der alla qvarstå till uppnådda
12 tjensteår. Kolonialtrupperna rekryteras genom
värfning på 4 års kapitulation med derpå följande
4 års qvarstående i reserven eller ock på 6 års
kapitulation. – Underofficerare utbildas vid trupperna
och hafva efter 12 års sammanlagd tjenstgöring rätt
till civilförsörjning. Officerskåren är mycket
talrik och icke minst generalitetet. Ungefär
halfva antalet officerare vid infanteriet och
kavalleriet erhålles ur underofficerarnas led;
de öfrige utbildas vid militärskolan i Madrid, med
treårig kurs. Efter utnämningen till officer genomgå
infanteristerna en skjutskola, kavalleristerna
en ridskola, artilleri- och ingeniörofficerarna
artilleri- eller ingeniör-akademien, med tvåårig
kurs, hvarjämte en generalstabsakademi med lika lång
kurs finnes. Beväpningen utgöres af remingtongevär
och karbiner med 11 mm. kaliber samt en inom
landet tillverkad bakladdningskanon af Sotomayors
system. Beklädnad och utredning ansluta sig till
franska modeller. En låg, efter hufvudet böjd
tsjakå, enradig mörkblå vapenrock med röd krage
för infanteriet, grön för jägarna, röda byxor
med två smala, svarta lister för infanteriet och
jägarna, mörkblåa byxor för artilleriet, mörkblå
vapenrock för lancierer, ljusblå dolman för husarer
och hästjägare, blågrå kappa. Remonteringen
står i förbindelse med stuteriväsendet, och
trupperna erhålla remonter från statens fyra
remontdepoter. Mulåsnor ersätta draghästarna vid
artilleriet. Beridna officerare erhålla mot viss
afgift hästar af staten. Vid mobilisering tillämpas en
för ändamålet antagen reqvisitionslag. Arméns budget
uppgick för finansåret 1888–89 till 155 mill. frcs.
C. O. N.
Riket har 14 riddareordnar, bl. a. Calatrava-orden,
Alcantara-orden, Gyllene skinnets orden, Karl III:s
orden (1771), Hel. Ferdinands
militärorden (1811), den amerikanska
Isabella-Catolica-orden (1815) och Isabella II:s
orden (1833). – Riksvapnet innehåller jämte
Kastiliens, Leons, Aragoniens och Granadas
vapen samt det kungliga huset Burgunds liljor
äfven Österrikes, Siciliens, Burgunds, Toscanas,
Brabants, Flanderns m. fl. vapen och omgifves af
Gyllene skinnets ordenskedja. Nationalfärgerna
äro rödt och gult. Krigsflaggan är delad i tre
horisontala fält: två röda och mellan dem ett gult med
riksvapnet. Handelsflaggan är delad i 5 horisontala
fält: 3 gula ytterst och i midten samt 2 röda. – De
utländska besittningarna, hvilka före 1808 voro större
än någon annan stats (2,493,300 qvkm., med 18–20
mill. innev.), bestå nu, frånsedt de i administrativt
hänseende till S. räknade Presidios och Kanarieöarna
i Afrika, af Cuba och Puerto Rico i Amerika
(tills. 128,453 qvkm. med omkr. 2,276,000 innev.),
Filippinerna med de dit räknade Suluöarna. Marianerna,
Karolinerna, Palauöarna (omkr. 298,700 qvkm. med
omkr. 5,678,000 innev.), Guineaöarna (Fernando Po,
Corisco, Elobey och Annobon) och San Juan-territoriet
(2,200 qvkm. med omkr. 68,000 innev.). Dessutom gör
S. anspråk på vestkusten af Afrika från Kap Bojador
till Kap Blanco och området Ifni.
Krigsflottan räknar ett stort antal fartyg, men de
flesta äro föråldrade och ej mer krigsdugliga. Vid
1886 års slut funnos 4 gamla, tämligen värdelösa
pansarfregatter, 4 kryssare af 1:sta och 4 af 2:dra
klassen, ett antal mindre fartyg, en 1886 bygd
minbåtsjägare, 9 minbåtar af 1:sta och 3 af 2:dra
klass. Flottan saknade således nästan alldeles dugliga
kryssare och fullständigt krigsskepp. Behofvet af ett
starkare sjöförsvar föranledde regeringen att i Juni
1887 framlägga för cortes en reorganisationsplan för
flottan, enl. hvilken utom de under byggnad varande
fartygen (1 tornfartyg, 2 kryssare af 1:sta och 6 af
2:dra kl., 4 kanonbåtar af 1:sta kl. och 3 minbåtar
af 1:sta kl.) skulle anskaffas: 11 kryssare af 1:sta
kl. om 3,000–5,000 tons, 10 kryssare af 2:dra och
3:dje kl. om 1,000–1,500 tons, 96 minbåtar af 1:sta
kl. om 100–120 tons, 42 minbåtar af 2:dra kl., ett
verkstadsfartyg om 3,000 tons, vidare för kolonierna
12 kanonbåtar om 350–500 tons, 16 kanonbåtar om
200–250 tons och 20 ångslupar om 30–35 tons. Planen
skulle vara genomförd 1895. Flottans personal
bestod 1888 af 672 sjöofficerare, 67 officerare vid
marinartilleriet, 376 vid marininfanteriet, vidare
156 sjöofficerare och 65 marinofficerare i reserven,
14,000 sjömän, 7,033 marinsoldater jämte maskinister,
båtsmän, arsenalarbetare, sanitetspersonal
m. m. Marininfanteriet bildar 3 brigader om 2
regementen. Wbg.
Historia. Med namnet Spanien (España, Lat. Hispania)
betecknades ända till början af 1700-talet hela den
halfö, som nu vanligen kallas den pyreneiska. I
forntiden kallades halfön äfven Hesperia, med
hvilket namn den yttersta vestern betecknades, och
Iberia, sannolikt efter floden Iberus (Ebro).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
