Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanien (Sp. España), konungarike i södra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan de mera sammanhängande kedjorna underlätta i hög
grad samfärdseln mellan norra och södra hälfterna
af platålandet. S. de Guadarrama skäres af tre goda
vägar, och äfven S. de Gredos har en väg, som förenar
Avila med Talavera de la Reina genom P. del Pico. Men
i allmänhet leda endast mulåsnestigar genom sierras,
och ännu skär ingen jernvägslinie dem direkt. Den enda
jernvägen genom det centrala bergssystemet går mellan
S. de Guadarrama och S. de Gredos. En jernväg från
Madrid till Segovia genom P. de Navacerrada (1,778
m.) i S. de Guadarrama är under byggnad. I södra
hälften af platålandet går en kortare rad af sierras
(Montes de Toledo och S. de Guadalupe), som skiljer
Tajos och Guadianas bäcken. Det södra bergssystemet,
som begränsar Iberiska platålandet – Sierra Morena
(sed. o.) – bildar en mindre sammanhängande kedja
än de båda föregående systemen. – Vigtigare än
de berg, som begränsa eller skära platålandet,
äro de i n. ö. och s., hvilka endast med sina
ändar sammanhänga med centralplatån. De förra äro
Pyrenéerna (se d. o.), de senare S. Nevada (se
d. o.) och kustkedjorna längre söderut. På båda
sidor om Sierra Nevada ligga tätt bredvid hvarandra
tvärdalar (barrancas), ofta afrundade i sin öfre
del liksom de s. k. cirques i Pyrenéerna. I många
af dessa cirques ligga alpsjöar, och en af dem,
Corral de Veleta, har t. o. m. en liten glacier, den
sydligaste i Europa. I s. löpa dessa tvärdalar ned
i Alpujarras bergiga längddal, till hvilken äfven
nedgå tvärdalar från de östligaste af kustkedjorna,
S. Contraviesa och S. de Almijara. Omedelbart
v. om den sistnämnda ligger Guadalhorcas dalgång,
genom hvilken jernvägen mellan Cordova och
Malaga går, och på andra sidan denna utbreder det
svårtillgängliga Serrania de Ronda sina kedjor i alla
riktningar. Spanska geografer kalla dessa kustkedjor
med ett gemensamt namn Sierra Penibetica. Nordöst
om S. Nevada uppstiga tvänne mindre kedjor, Alcaraz
och La Sagra, tämligen brant öfver Murcias platå,
der den öfvergår i centralplatån. – De enda större
dalar i S. äro Ebros och Guadalquivirs. Den förra, i
nordöstra vinkeln mellan Pyrenéerna och centralplatån,
delas af höjdkedjor från Pyrenéerna å ena sidan och
S. del Moncayo å den andra i tvänne delar. Den öfre,
en platå af 300–400 m. höjd, är betydligt mindre än
den nedre, som är ett lågland af 100–200 m. höjd,
men skiljes från kusten af en höglandstrakt, hvilken
sammanbinder det inre platålandet med utgreningar
från Pyrenéerna. Guadalquivirs bäcken delas likaledes
i en liten öfre del af betydlig höjd och en mycket
större nedre del, hufvudsakligen lågland, som nedanför
Sevilla är fullkomligt slättland och till stor del
osundt alluvium (las marismas).
Hvad den geognostiska byggnaden angår,
består Pyrenéiska halfön öfvervägande af gamla
bildningar. Särskildt i v. och s. är gneisgranit
förherskande i förening med kristalliniska skiffrar,
och betydliga stenkolslager uppträda norr ut, i
Asturien, men mesozoiska och yngre bildningar saknas
ej häller, af hvilka de sistnämnda
hafva en stor utbredning öfver högslätten
och tillika fylla de breda dalarna vid Ebro och
Guadalquivir.
Floder. Vattenskilnaden går öfverallt nära randen
af platålandet i n., ö. och s. Ebro ensam af de
stora floderna flyter till Medelhafvet. De öfriga
fyra: Duero, Tajo, Guadiana och Guadalquivir, hafva
vestligt lopp till Atlanten. Af mindre vattendrag må
nämnas Miño från Galiciens berg samt de i Medelhafvet
utfallande Segura, Jucar och Guadalaviar. Samtliga
floder på halfön äro, med undantag af Guadalquivir,
segelbara endast korta sträckor och vattenfattiga,
men svälla hastigt upp under regntiden. De hafva
derför föga värde för samfärdseln. De enda större
sjöarna äro kustlagunerna: Albufera i Valencia,
Mar Menor i Murcia och Laguna de la Janda i
Cadiz innanför Cabo de Trafalgar. Deremot finnas
många små bergsjöar äfvensom små saltsjöar i hvarje
stepptrakt. De vigtigaste segelbara kanalerna äro
den 88 km. långa kejsarekanalen längs Ebro, San
Carlos-kanalen i Ebros delta och den 210 km. långa
Canal de Castilla, som vid Alar del Rey går ut från
Dueros biflod Pisuerga och mynnar ut i samma flod
nedanför Valladolid; ofvanför Palencia förenar
den sig med den från Medina de Rioseco kommande
Canal de Campos och begagnas med största fördel
till transport af Gamla Kastiliens produkter,
isynnerhet sedan Alar del Rey blifvit utgångspunkt
för jernvägen till Santander. Sammanlagda längden af
landets segelbara floder och kanaler är omkr. 700
km. Af stor vigt äro de många bevattningskanalerna
(se nedan). Mineralkällorna äro många, omkr. 1,500,
men endast ett mindre antal är undersökt. Af de
undersökta är Fuente de Lapiorta i Guipuzcoa den
kallaste (6° C.), Fuente de Leon vid Caldas de Mombuy
i Katalonien den varmaste (70° C.).
S:s klimat är i allmänhet den varma tempererade
zonens. Man särskiljer fyra klimatiska zoner. Den
första omfattar platålandet, ehuru dit äfven kan
räknas större delen af Ebrobäckenet. Den har de
största ytterligheterna. Äfven om sommaren äro
nätterna kalla, och på de höga parameras är det ej
sällsynt att se rimfrost om sommarmorgnarna. Om
våren insvepa täta dimmor landskapet hela dagar,
medan om sommaren himmelen är fullständigt molnfri
veckor igenom. Luften är ytterligt torr, hvilket är så
mycket mer känbart, som den är i ständig rörelse. I
Madrid (40° 24,5’ n. br.) kan man åka skridsko i
Dec. och Jan., och enär vintern öfver hela S., utom
i kustprovinserna i n. och n. v., har den största
nederbörden, äro snöfall vanliga, ehuru snön sällan
ligger länge utom på de större höjderna. Somrarna äro
deremot icke allenast ytterligt varma, utan nästan
regnlösa. I Juli och Aug. äro Nya Kastiliens och
Estremaduras slätter af solen brända ödemarker. I
större delen af Ebrobäckenet är sommarvärmen ännu
mera intensiv till följd af läget mellan bergen. –
Till den andra zonen höra Medelhafsprovinserna utom
de sydligaste; de klimatiska ytterligheterna äro der
mindre, ehuru somrarna äfven der äro varma och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
