- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
89-90

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonnister ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upphöjts i friherrligt stånd 1687; den senare, S.
af Limingo,
var friherrlig sedan 1651.
– 1. Hans Åkesson S., riksråd, född d. 19 Maj 1552,
var Johan III:s hofmarskalk 1590 samt sattes 1598
af hertig Karl som slottslofven på Elfsborg och
Gullberg och blef 1606 ståthållare öfver Skaraborgs
län. 1608 var han en af de två svenske
kommissarierna i mötet med ryssarna vid Systerbäck.
1609 utnämndes han till riksråd och 1611 till
ståthållare på Stockholms slott med Uplands
län, hvarjämte han från 1614 var häradshöfding
i Trögds härad. S. var en af hertig Karls mest
nitiske anhängare och förtrogne. Han dog 1619
på sitt gods Mälsåker i Södermanland. – 2. Erik S.,
krigare, den förres son, född d. 21 Aug. 1592,
deltog som ryttmästare (1623) och sedermera som
öfverste för Vestgöta kavalleri i Gustaf II Adolfs
krig. Under träffningen vid Dirschau (1627) var det
han, som i spetsen för sina ryttare tillbakakastade
polackernas angrepp och åtgjorde striden, hvarför
han af ren s. å. af konungen å rikssalen dubbades
till riddare. Vid Stuhm (1629) räddade han Gustaf
Adolf, i det han, framsprängande till hjelp,
nedsköt en kroat, som just höjde sin sabel öfver
konungens hufvud. S. deltog äfven i slaget vid
Breitenfeld (1631), men afled redan d. 15 Mars 1632,
bruten af blessyrer och ansträngningar.
– 3. Mattias S., friherre af Limingo,
ämbetsman, den förres broder, född
1585, blef 1615 hofmarskalk hos enkedrottning
Kristina och 1616 hos hertig Karl Filip. Han
inträdde i riksrådet 1627 och tillhörde der det
oxenstiernska partiet, utnämndes till ståthållare
på Kalmar slott 1630 och i Ingermanland 1634 samt
var svenskt ombud vid fredsunderhandlingarna vid
Brömsebro. Friherre 1651, dog han
1653. – 4. Gustaf S., friherre af Limingo,
ämbetsman, den förres son, född 1623, blef
landshöfding i Nerike samt i Nora och Lindes bergslag
1653 och tillika öfver Värmland
1654. Riksråd 1657, var han president i
reduktionskollegium 1660–63 samt utnämndes
sistnämnda år till generalguvernör i enkedrottning
Hedvig Eleonoras underhållsland och 1677 till
lagman i Östergötland. S., som egde vidsträckta,
efter hans död af reduktionen till stor del indragna
gods i Sverige, Finland och Livland, var en af sin
tids rikaste män. Död i Stockholm d. 1 Dec. 1679. –
5. Erik S., friherre, krigare, reduktionsman,
född d. 16 Dec. 1643, deltog i österrikisk
tjenst i flere fälttåg, blef 1677 öfverste för
Kalmar regemente och erhöll åtskilliga befordringar,
sedan han vid 1680 års riksdag ifrigt uppträdt
för en ny reduktion. Sålunda utnämndes han 1686
till generalmajor af infanteriet och 1687
till guvernör i Riga samt upphöjdes s. å. i
friherrligt stånd. Död i Stockholm d. 3
Mars 1700.

Soor l. Sorr, by i nordvestra Böhmen, nära Gitschin,
bekant genom det nederlag, som d. 30 Sept. 1745
der tillfogades österrikarna under hertig Karl af
Lothringen af preussarna under Fredrik II. Den 28 Juni
1866 utkämpades på samma ställe en strid (äfven kallad
striden vid Burkersdorf) mellan preussiska garden och
österrikarnas 10:de armékår, hvarvid de förra segrade.

Sophonisbe. Se Masinissa.

Sopor, Lat, djup sömn. Se Koma.

Soporificum (af Lat. sopor, sömn), med., sömngifvande
medel.

Sopran (Ital. soprano, Lat. supremus l. discantus,
Fr. dessus, Eng. treble), den art af sångröst, som
har högsta tonläget. Sopran finnes hos qvinnor,
gossar och kastrater. Den skiljer sig från alten
ej allenast genom den absoluta höjden, utan äfven
derigenom att den har sin tyngdpunkt i det högre
(hufvud-) registret, icke i det lägre (bröst-)
registret. Omfånget vexlar betydligt. Som normalt
omfång plägar angifvas c1a2, dervid bröstregistret
sträcker sig ungefär upp till fiss1. Likväl skiljer
man mellan hög sopran och låg (mezzo-) sopran. I
de af Mackenzie undersökta fallen (»Röstorganens
vård», öfvers. 1887) äro de vanligaste omfången
för hög sopran c1c3 och gc3, undantag ae3; för
mezzo-sopran de vanligaste ff2 eller aa2, undantag
gh2. Fru Nissen-Saloman, som haft speciel erfarenhet
om nordiska strupar, indelar ifrågavarande röstart i
tre underarter med följande omfång: mezzo-sopran aa2
(c3), sopran cc3 (d3) och hög sopran df3 (g8).
A. L.

Sopron. Se Oedenburg.

Sora, stad i italienska provinsen Caserta, vid
Garigliano. 5,411 innev. (1881), som kommun 13,208
innev. Klädes- och papperstillverkning. Öfver
staden höjer sig ett på en klippa bygdt fäste,
delvis uppfördt af material från medeltidsborgen
Sorella. Urspr. tillhörande volskerna, förvandlades
S. till en romersk koloni 303 f. Kr. och var under
medeltiden ett betydande fäste.

Sorakte, berg i Etrurien, 45 km. n. om Rom. i
forntiden helgadt åt Apollo. S. är 715 m. högt
och bar fordom på sin topp ett Apollotempel, der
sällsamma fester firades till gudens ära. På östra
sluttningen låg en åt den etruskiska blomstergudinnan
Feronia helgad lund; varma källor funnos på bergets
sluttningar. S. består af rödaktig sandsten och är
högst sällan täckt af snö, hvilket redan Horatius
omnämner. 748 anlade Pipin den lilles broder Karlman
derstädes ett åt den helige Sylvester helgadt
kloster, hvari han sjelf ingick såsom munk. Berget
kallas derför stundom Monte San Silvestro, men ännu
allmännare Monte Sant’ Oreste, efter en på sluttningen
belägen by.

Sorata, en 6,500 m. (ej 23,000 f.) hög bergstopp på
Anderna. Se vidare Anderna.

Sorau, stad i preussiska regeringsområdet
Frankfurt a. d. O. (Brandenburg), nära schlesiska
gränsen, vid Halle–S.–Guben-jernvägen. 13,668
innev. (1885), hufvudsakligen
protestanter. Gymnasium. Textilindustri. I närheten
finnas betydande brunkolslager. Omnämndt redan 873,
tillhörde S. länge enskilda slägter. Det såldes 1765
till Kursachsen och afträddes 1815 till Preussen.

Sorber kallas den ringa återstod ät den fordom öfver
hela nordöstra Tyskland utbredda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free