Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Soissons, stad och fästning af 2:dra kl. i franska depart. Aisne - Soja, en vätska, som beredes ur fröet af Dolichos Soja L., den s. k. soja-bönan - Sojoner l. sojoter, sibiriskt folk. Se Kojbaler och Tatarer - Sokoto. 1. Biflod från venster till mellersta Niger - Sokoto. 2. (Sakatu) ett i mellersta Sudan beläget märkligt rike - Sokotora l. Sokotra, ö vid Afrikas östra kust - Sokrates (Lat. Socrates), en af Greklands och alla tiders störste tänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omfattar ljus-, chokolad- och pottaskefabriker,
logarfverier, bryggerier och jerngjuterier. Handeln
med säd, mjöl, skidfrukter (i synnerhet bönor),
lin, hampa, trä, träkol m. m. är liflig. Lemningar
finnas efter en stor romersk teater. – Urspr. kalladt
Noviodunum, erhöll S. som suessionernas hufvudstad
under kejsar Augustus (31 f. Kr.) namnet Suessiona. I
dess närhet besegrades 486 den romerske ståthållaren
Syagrius af Klodvig. År 511 blef S. hufvudstad i
riket Neustrien och innehades efter dess förening
med Austrasien af husen Vermandois, Châtillon,
Artois m. fl. Med kringliggande område bildande
ett grefskap, erhöll det 1131 ett fribref. Under
medeltiden utstod det flere belägringar af normander
och inhemska furstar. Den siste grefven af S., rebell
mot Ludvig XIII. stupade vid La Marfée 1641. Under
kriget 1814–15 blef S. tvänne gånger eröfradt af
preussarna samt måste äfven 1870 efter ett hårdnackadt
försvar för dem öppna sina portar.
Soja, en vätska, som beredes ur fröet af Dolichos
Soja L. (Soja hispida Mönch), den s. k. soja-bönan,
och som begagnas såsom en kryddande tillsats till
kötträtter o. d. Den beredes på följande sätt. Bönorna
kokas i vatten och sammanröras sedan med en blandning
af rostadt korn och saltvatten. Derefter låter man
denna blandning under 2–3 månader stå och jäsa,
hvarefter saften utpressas och afdunstas, tills den
bildar en brun, sirupstjock sås, som har en aromatisk,
något salt smak. Den bästa sojan kommer från Japan
och utföres i ljust blågrå porslinsflaskor, försedda
med mörkare blå teckningar och märkta med ordet
Soya. Den soja, som i Sverige användes, är sällan
äkta, utan utgöres af en sås, som erhållits genom
inkokning af saltlake till vederbörlig tjocklek
under tillsättande af hvarjehanda kryddor. Äfven
af insaltad svamp, skuren i bitar, kokas på
likartadt sätt en ganska välsmakande »soja».
O. T. S.
Sojoner l. sojoter, sibiriskt folk. Se Kojbaler
och Tatarer.
Sokoto. 1. Biflod från venster till mellersta
Niger. – 2. (Sakatu) ett i mellersta Sudan beläget
märkligt rike, omfattande de s. k. Haúsa-staterna
(se Haúsa). Dess gränser äro: i n. Aïrs högland,
i v. riket Gando, i s. floden Binuë och i ö. riket
Bornu. Arealen uppgår till omkr. 324,000 qvkm. Landet
är i de södra och mellersta delarna uppfyldt af berg,
men bildar för öfrigt en vågformig, särdeles fruktbar
slätt. Ehuru tropiskt, är klimatet jemförelsevis
helsosamt. Förnämsta produkter äro bomull och
indigo äfvensom jern. Befolkningen uppgår till
omkr. 9 mill. pers. samt utgöres hufvudsakligast af
hausanegrer och fulbe. De förre voro de herskande
till 1807, då de störtades af de framträngande
fulbe, ur hvilkas stora välde riket S. bildades
1816. Hufvudstäder äro Sokoto, (omkr. 22,000
innev.) och Vurno, båda i rikets nordvestra del.
Sokotora l. Sokotra, ö vid Afrikas östra kust, 237
km. n. ö. om Kap Guardafui. Areal 3,579 qvkm. Kusterna
äro flacka; det inre
deremot är en kalkstensplatå af 210–580 m. höjd,
hvaröfver i n. resa sig granit- och porfyrberg,
uppnående ända till 1,419 m. höjd. I de djupa
dalgångarna flyter en mängd bäckar, och jorden är der,
i motsats till på höjderna, ytterst fruktbar. De
vigtigaste exportartiklarna äro harts, drakblod,
amaragummi och dadlar. De muhammedanske innevånarna
uppgå till omkr. 5,000 pers. samt utgöras i det inre
af en såväl från araber som somali skild, kraftigt
utvecklad ras och vid kusten af ett af araber,
afrikaner, hinduer m. fl. bildadt blandfolk. De
förre idka hufvudsakligen boskapsskötsel, de
senare sysselsätta sig med något åkerbruk samt
handel med Maskat och Sansibar. Hufvudort och bästa
hamn är Tamarida på öns norra kust. S. var redan
under forntiden bekant under namnet Dioscorida och
har enligt traditionen egt en sedermera utplånad
grekisk koloni samt varit kristnad af nestorianska
kristna. Under medeltiden innehades ön af hinduiska
sjöröfvare samt sedan 1507 efter hvartannat af
portugiserna, imamen af Maskat och sultanen af
Kasjin, som 1876 nödgades ingå ett fördrag med
England, genom hvilket han lofvade att icke på
någon annan stat öfverlåta sin besittningsrätt. Ön
annekterades af engelsmännen 1886.
Sokrates (Lat. Socrates), en af Greklands och alla tiders
störste tänkare, kallad »etikens fader», föddes 469
f. Kr. i Athen, i hvilken stad han städse lefde och
verkade. Han var ej skriftställare, men sökte under
samtal, genom frågor och svar, leda menniskornas
uppmärksamhet till de oskrifna lagar för sanning och
rätt, hvilka hvarje menniska bär i sitt inre. Att
dymedelst lära det atheniensiska folket dygd ansåg
han för ett honom af gudarna gifvet uppdrag, till
hvars fullgörande han erhållit en inre gudaröst
(daimonion), som sade honom hvad han borde göra och
icke göra. Men några positiva, systematiskt bearbetade
läror förkunnade han ej. Hvad han ville åstadkomma
var väckelse till sjelfpröfning (»Känn dig sjelf»)
och eftertanke. Då någon frågat det delfiska oraklet
hvem som var den visaste bland dödliga, och fått till
svar, att det vore athenaren Sokrates, förvånades
han i början högeligen, emedan det föreföll honom,
som om han ingenting visste. Han började då pröfva
andra, men då han hos dem fann samma okunnighet,
blott förenad med anspråk på att något veta, trodde
han sig finna, att gudens mening måste hafva varit den
att han dock viste mer än de, eftersom han förstod,
att han ingenting visste. – Han samlade omkring sig
en talrik lärjungeskara, på hvilken hans personliga
inflytande var oerhördt. Måttlighet, utan askes, och
sträng laglydnad voro för öfrigt de utmärkande dragen
i hans karakter. Blott då statens lagar ålade honom
det, deltog han i det offentliga lifvet, och då med
största pligttrogenhet, men för öfrigt trodde han sig
genom sin lärareverksamhet bättre tjena sitt folk. År
399 f. Kr. anklagades han för att hafva förderfvat
ungdomen och förnekat statens gudar. Orättvis, som
denna anklagelse var, får den dock sin förklaring
i den demokratiska reaktion, som följde på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
