Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slatoust ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomströfvade ända till Stilla hafvet; och i 19:de
århundradet har det öppnat sig nya vägar inåt Kaukasus
och de tatariska kanaten i Central-Asien. I våra
dagar ställa de slaviske patrioterna för sig så höga
mål som Konstantinopels eröfring, framträngande
till Indien och förenande af alla slaviska folk
till ett enda stort rike under den ryske tsarens
spira. Hindren häremot komma från germanerna, af
hvilka England har ett tydligt intresse att stäcka
det ryska verldsväldet, medan tyskarna hafva ett lika
uppenbart intresse af att hålla Donau och vägen till
Orienten fri.
De slaviska hufvudstammarna äro för närvarande:
ryssar, omkr. 63 millioner. Ryssarna indelas i sin
ordning i storryssar med Moskva till medelpunkt, i
Stor-Ryssland och de östra delarna af ryska riket,
lillryssar, med Kiev till medelpunkt, i Lill- och
Syd-Ryssland, östra Galizien samt till ett antal af
öfver en million
i Kaukasus, och hvitryssar, i de forna litaviska
landsdelarna;
bulgarer, 5–6 mill., skilda från de förra genom
rumanerna samt bosatta på landsträckan från nedre
Donau till granskapet af Egeiska och Svarta hafven;
serber, omkr. 4 mill., vester om de förre, söder
om Donau och Sau, kring Dinariska bergen och till
granskapet af Adriatiska häftet, samt längre norrut
till ett ej obetydligt antal i Ungern och Slavonien;
kroater, omkr. 2 mill., i Kroatien, Slavonien och
Dalmatien, från Mur och Drau till Adriatiska hafvet,
till språket obetydligt afvikande från de förra;
slovener, omkr. 1,300,000, än längre i vester,
uti Kärnten, Krain, Steiermark och Istrien intill
Italiens gräns.
Alla dessa tillhöra de östlige slaverna. Till
vestslaverna, som skiljas från de förre af tyskar
och magyarer, höra:
böhmare eller tsjecher, omkr. 5 mill., i Böhmen och
Mähren, till hvilka nära ansluta sig
2 mill. slovaker i nordvestra Ungern;
sorber, omkr 130,000, i Lausitz och Brandenburg,
mestadels lutheraner, bildande den sista svaga
återstoden af de forna vendiska folken i östra
Tyskland; samt
polacker, omkr. 11 mill., i de kring Weichsel och
Warthe belägna landskap, som bildade kärnan i det
forna konungariket Polen.
Totalsumman af alla slaviska folk kan ej med säkerhet
angifves, då de nationella stridigheterna på flere
ställen ledt till statistiska uppgifter, som äro
partiska för eller mot den ena eller andra stammen,
men bör i alla fall ungefär kunna anslås till mellan
90 och 100 millioner, – en summa, som kommer ganska
nära hvad som uppgifves för de germanska och romanska
grenarna af den stora ariska stammen. E. Sn.
Slave river [slev ri’vör]. Se Slaf-floden.
Slavinetskij, Epifanij, rysk lärd och
bibelöfversättare, död 1676, tillegnade sig en
latinsk-skolastisk bildning vid akademien i Kiev
äfvensom under resor i utlandet och kallades derefter
till lärare i Moskva. S. öfversatte Nya
Testamentet och Moseböckerna samt skrifter af
kyrkofäderna. Dessutom var han bekant för sina
predikningar, i hvilka han, varmt ifrande för
upplysning och humanitet, angrep i synnerhet
raskolnikerna.
Slaviska språk. De slaviska språken, som utgöra
den vigtigare af de två språkgrupper, som bilda
den baltisk-slaviska grenen af den indoeuropeiska
språkstammen, äro närmast beslägtade med litaviska och
lettiska (jfr Lituslavisk), dernäst måhända med de
germanska språken, och deras allmänna ställning inom
deras språkstam bestämmes hufvudsakligen af följande
ljudlagar: Af de indoeuropeiska vokalerna qvarstå i
urslav, liksom i Grek., Lat., Germ. och Litav. e,
e, i, f, u, u, ehuru i och u hade ett flyktigare
ljud (som i, u) och u uttalades med läpparna
i i-ställning, till följd hvaraf det småningom
öfvergick till ett egendomligt »hårdt» -ljud
(vanl. skrifvet y), samt dessutom o (Grek., Lat. o,
Germ., Lit. a) och a (Grek., Lat. a, Germ. Lit. o,
uo), t. ex. ide. *nok-ti, Lat. nox, T. nacht,
Lit. nakti-s, Slav. nosti; ide. och Lat. mater,
Isl. moðer, Lit. mote, Slav. mati. Deremot
öfvergå ide. o (Grek., Lat. o, Germ., Lit. o, uo),
i Slav. till a, t. ex. ide. rot do, Grek. do-ron,
Lat. do-num, Lit. da-vana, Slav., da-ru, gåfva,
samt ide. a och ä (Grek., Lat., Germ., Lit. a)
till o, t. ex. ide. nas-, Lat. nas-us (a afljud
till a), T. nase, Slav. nosu; ide. svag rotform
stä, Lat. status, Got. staþs, ort, Slav. sto-ja,
jag står. Diftongerna ai, ai, oi öfvergå till e, ei
till i (e), au, eu, ou till u. Af konsonanterna
qvarstå som i Grek., Lat. och Lit. p, b, t, d och
de velara (bakre gutturalerna) k, g, utan att
deltaga hvarken i den germanska ljudskridningen (se
d. o.) eller i den Lat.-Grek.-Germ. labialiseringen
(af k, g till qu, v (gu); [pi], [beta], hv, kv), samt
dessutom i allmänhet m, n, r, l, v, j, s, z, dock
blir s i flere fall ch. Deremot öfvergå de
palatala (främre gutturalerna) k, g (Lat. c, g, Grek. k,
g, Germ. h (g), k) som i Iran. till s (Lit. s) och z
(Lit. z), t. ex. Lat. vicu-s, Got. veih-s, Slav. visi,
by; Lat. (g) no-sco, Lit. zinoti, Slav. zna-ti,
veta. Aspiratorna bh, dh, gh sammanföllo redan
i baltisk-slaviskan liksom i Iran. och Kelt. med de
oaspirerade b, d, g och representeras sedan i Slav. af
samma ljud som dessa. Sonantiska (stafvelsebildande)
n, m öfvergå framför konson. till nasalvokalen e
(äng), framför vokal till in, im, sonantiska r, l
alltid till ir, il. Jämte den allmänna utljudslagen
att slutande vokal qvarstår och slutande konsonant
bortfaller, hvarvid dock n, m med föregående a
bildar nasal vokalen a (ång), är palataliserande
inverkan af j (i, e) den vigtigaste af de slaviska
ljudlagarna. Med en föregående konsonant sammansmälter
nämligen j så, att l, n, r »muljeras» (få biljud af
j), s och z muljeras eller öfvergå till s och z, och
gutturaler »assibileras», d. v. s. kj öfvergår till ts
l. ts, gj till dz (z) l. dz (z), chj till s; på samma
sätt öfvergå k, g. ch framför de palatala vokalerna i,
e (som qvarstå) till ts, dz (z), s eller ts, dz (z),
s. I fråga om ljudförbindelserna tj, dj och pj, bj,
mj, vj delade sig de slaviska munarterna redan tidigt
i två olika grenar, en vestlig samt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
