Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då vågorna vid hafskusten vräka mot land och
dervid småningom nedbryta och söndersmula äfven fasta
klippor, eller ännu mera der de finna blott lösa jord-
eller gruslager att göra sina anfall emot, blifva
de olika partiklarna sorterade efter sin storlek;
grus och stenar uppläggas till ofta terrassformiga
vallar vid stranden, den finare sanden slammas längre
ut och bildar en flack jämn strandbotten, hvaremot
de stoftfina lerpartiklarna, som hålla sig längst
sväfvande i vattnet, föras med detta långt ut ifrån
land och först småningom på djupare vatten afsätta
sig till nybildade lager af lera.
I mindre skala kan man för vetenskapligt ändamål
afskilja de olika kornstorlekarna hos en jordart och
derigenom bestämma qvantiteten grus, sand och lera
m. m., hvaraf den är sammansatt. Detta sker medelst
s. k. slamningsapparater, hvilkas konstruktion
grundar sig dels derpå att olika stora jordpartiklar
behöfva olika tidsmått för att i vatten sjunka ett
visst djup, dels på den skilnad i strömhastighet,
som korn af olika storlek förutsätta för att
hållas sväfvande eller uppslammade i vattnet.
E. E.
Slamregn, meteor., ett med fint stoft uppblandadt
regn. Det förekommer mest i de trakter, der atmosferen
håller i mängd det s. k. passadstoftet.
Slamvulkan, geol. Se Vulkan.
Slang, Erik, till Laukko, krigare, uppfostrades vid
Gustaf II Adolfs hof och medföljde 1630 till kriget i
Tyskland. Han blef 1635 öfverste vid Lifregementet och
utmärkte sig vid flere tillfällen under Johan Banérs
fälttåg. År 1640 nedgjorde han vid Kitsch i Böhmen
3,000 man kroater. S. å. blef han vid Saalfeld så illa
sårad, att ena armen måste amputeras. Då Banér i Mars
1641 retirerade, efter sitt försök att öfverrumpla
Regensburg, blef S. med 1,500–2,000 man afskuren från
hufvudhären och instängd i den lilla staden Neuburg
samt försvarade sig der tappert i nära fyra dygn,
med den påföljd att han räddade hufvudhären, ehuru
han sjelf slutligen måste gifva sig. Han återlöstes
snart ur fångenskapen, blef generalmajor och tjenade
sedermera under Torstenson. I slaget vid Leipzig,
d. 23 Okt. 1642, förde han befälet på venstra
flygeln, men stupade i början af träffningen. S.,
som tillhörde en finsk frälseslägt, hvars medlemmar
ofta omtalas under 1500-talet, har med anledning af
den tapperhet han vid Neuburg ådagalade blifvit kallad
»Sveriges Leonidas». M. G. S.
Slanga, sjöv., en under 1500-talet mycket använd
kanon af jern eller koppar, hvilken laddades från
mynningen. Slangorna, af 30 à 50 kalibers längd,
indelades i hela slangor, som sköto 8-pundiga
jernkulor, trefjerdedels slangor och halfva slangor
l. falkoner, som sköto 4- à 5-pundiga kulor. I
artilleri-museum i Stockholm finnas 2 sexpundiga
slangor, den ena af år 1542, som är 312 cm. lång och
10 cm. i kaliber, och den andra, af år 1602, med en
längd af 340 cm. och 9 cm. i kaliber. – »Styckena»,
som kanoner den tiden kallades, hade för öfrigt
allahanda besynnerliga namn,
hvilka än togos af styckets ormlika form, såsom
skerpentin (af Lat. serpens, liksom slanga
af T. schlange), än af de sirater och figurer,
som dera voro anbringade, såsom basilisk, böffel
(buffel) eller falk, och än af styckets läte, då det
afsköts, såsom bölare, näktergal, trompet o. s. v.
L. H.
Slange, Niels, dansk historieskrifvare, född 1657
i Slagelse, var son till prosten Peder Villadsen,
som spelade en vigtig rol på riksdagen i Köpenhamn
1660 och sedan blef biskop i Viborg. S. blef 1681
sekreterare i kansliet och 1702 höjesteretsassessor,
adlades 1731 och dog 1737 som konferensråd. Han skref
Kristian IV:s historie, som utgafs af H. Gram med
rättelser och tillägg 1749 (2 bd fol.) och sedan
öfversattes på tyska af J. H. Schlegel (1757–71).
E. Ebg.
Slangerup, by i norra Själland, 15 km. s. v. om
Hilleröd. 664 innev. (1890), utom 498 i den
dithörande landsbygden. S. var en af Danmarks
äldsta handelsplatser, men miste sina rättigheter
1809. Erik Ejegod och Tomas Kingo föddes der.
E. Ebg.
Slangång, bergsv. Då en uppfordringsväg ur en
grufva delvis är lodrät och delvis lutande samt
uppfordringen af malmen sker i tunna, hvilket under
nämnda förhållanden är det vanligaste här i landet,
brukar man på de lutande delarna af uppfordringsvägen,
så vida lutningen ej alltför mycket afviker från
lodlinien, bygga ett slags banor af trä, mot hvilka
tunnorna få glida. Dessa banor kallas slangångar. De
äro dels öppna och bestå då vanligen af fyra slanor,
d. v. s. långtimmer, lagda så, att de två yttersta
ligga något högre än de båda mellersta, dels
helbottnade, då likaledes två yttre timmer rader
ligga högre än de andra, som utfylla mellanrummet
mellan de yttres underkanter. De högre liggande
timren hindra tunnan att slänga, under det att den
hvilar på och glider mot de mellanliggande. Vid stor
lutning brukas andra inrättningar, t. ex. små vagnar.
Th. N-m.
Slanik, bergsstad i Rumanien, i det forna Valakiet,
nära Plojesci. Omkr. 5,000 innev. De der belägna
staten tillhöriga saltgrufvorna lemna årligen omkr. 80
mill. kg. salt. Arbetet drifves delvis af straffångar.
Slant (egentl. klut, afrifvet tygstycke), allmän
benämning på mindre mynt. Särskildt kallades öre
silfvermynt för slant under 1600- och 1700-talen.
E. B.
Siantning är benämning på ett metsätt, hvilket med
fördel användes i strömdrag, som äro fyllda af vass
och säf, så att de icke lämpa sig för fiskning medelst
drag. Vid slantning afses hufvudsakligen fångst af
gädda. De fiskredskap, som användas, äro en lång,
på en rulle upplindad ref med ett särskildt slags
krok samt ett med en dubb i änden försedt s. k.
slant-spö, som bör vara omkr. 6 m. långt. Såsom
agn användes lefvande fisk. Slantning utföres i
båt utanför en vasskant. Rullen med refven är fäst
i båtens akter. Fiskaren slår en ögla på refven och
träder slantspöets dubb genom denna. Genom att sedan
föra spöet upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
