Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma / 1397-1398 (1890) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sköldvall ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något större. Han lefver i Argentinska republiken och
Bolivia i sandiga, steniga trakter, der han



liksom vår mullvad gräfver underjordiska gångar. Han
erhålles ytterst sällan. L-e.

Sköldvall, befästningsk., en vid äldre fästningar
stundom förekommande jordvall, belägen i fästningens
hufvudgraf och jämnlöpande med hufvudvallen i ändamål
att skydda den sistnämndes eskarpmur för breschering
och försvåra en stormning. En sköldvall bestyckad
med artilleri kallades vanligen contre-garde; var den
endast inrättad till försvar med infanteri, kallades
den couvre-face. O. A. B.

Skölfvene, socken i Elfsborgs län, Gäsene härad. Areal
1,860 har. 424 innev. (1889). S. bildar med Norra Säm,
Hof och Källunga ett regalt pastorat af 2:dra kl.,
Skara stift, Ås kontrakt.

Sköllersta. 1. Härad i Örebro län, ingår i
Öster-Nerikes domsaga och fögderi samt omfattar
socknarna Norrbyås, Ekeby, Gellersta, Svennevad, Bo,
Sköllersta. Areal 56,968 har. 11,127 innev. (1889). –
2. (Skyllersta) Socken i Örebro län, Sköllersta
härad. Areal 10,375 har. 3,120 innev. (1889). S. utgör
ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Strengnäs
stift, Askers kontrakt.

Skön. 1. Socken i Vesternorrlands län,
Sköns tingslag. Areal 4,570 har. 10,949
innev. (1889). Folkmängdstätheten i denna socken
öfverträffas af endast några få landssocknars i södra
Sverige. S. bildar med Alnö och Timrå ett regalt
pastorat af 1:sta kl., Hernösands stift, Medelpads
kontrakt. Den norr om Sundsvalls stad liggande delen
af Skön skall, sedan kapellkyrka blifvit byggd, utgöra
en särskild kapellförsamling, benämnd Skönsmon. –
2. Sköns tingslag, i Vesternorrlands län, ingår i
Medelpads Östra domsaga och fögderi samt omfattar
socknarna Skön, Alnö, Timrå. Areal 20,336 har. 20,303
innev. (1889).

Sköna konster. Se Konst.

Skönberga, Se Skinberga.

Skönhet, estet. Den egenskap, som gör något skönt,
är ett för filosofien svårutredt begrepp. Ehuru
skönhetskänslan med en viss träffsäkerhet möjliggör
för oss att i enskilda fall skilja mellan skönt
och fult (liksom samvetet mellan moraliskt rätt och
orätt), är det svårt att säga hvad det är, som gör
ett föremål skönt eller
motsatsen. Alltifrån Platons dagar hafva filosoferna
och idkarna af den specialdisciplin, som handlar om
skönheten och konsten samt kallas estetik (se d. o.),
gifvit flere olika svar på denna fråga. Man skiljer
mellan å ena sidan estetisk realism l. idealism,
som anser, att det skönas väsende ligger i föremålens
eller förnimmelsernas innehåll (i den idé, hvaråt de
gifva uttryck), och å andra sidan estetisk formalism,
som anser, att allt vid skönheten kommer an på formen,
så att hvilket innehåll som hälst kan blifva skönt,
om sättet för dess framställning gör det dertill. Men
då form och innehåll äro blott relativa begrepp, är
det en djupare synpunkt, som användes, när man skiljer
mellan estetisk rationalism, som anser, att det finnes
något rent och absolut skönt i och för sig, hvilket
såsom ett ideal utgör det mått, hvarefter allt skönt i
vår verld skall mätas och bedömas, och å andra sidan
estetisk empirism, som anser, att skönheten består
endast i behagliga förhållanden hos föremålen i tid
och rum (eller, såsom skilnaden med den boströmska
terminologien skarpare fixeras: rationalismen anser
skönheten till sitt väsende såsom något förnuftigt,
empirismen anser den såsom något sinligt). Denna
senare indelning sammanfaller i hufvudsak med den
förra: den estetiska rationalismen blir nämligen
realism l. idealism, för så vidt som den anser formen
ega sin skönhet såsom uttryck för skönhetens sanna
väsende; och empirismen har historiskt alltid varit
formalism. Man indelar estetiken ock uti objektiv och
subjektiv estetik, af hvilka den förra betraktar det
sköna såsom egenskap hos af oss oberoende föremål, den
senare deremot såsom bestämning hos det förnimmande
subjektet sjelf.

Strängare vetenskapligt torde frågan om hvad skönheten
är först hafva behandlats af Platon. Denne ansåg den
sanna verkligheten vara idéerna, och till deras verld
hänförde han äfven det sköna i och för sig. Detta
återigen består enligt hans åsigt i idéernas
»måttfullhet och symmetri». Häraf är skönheten i
vår verld, framträdande i toner, färger, gestalter
e. d., en afbild. Platons store lärjunge Aristoteles
flyttade som bekant undersökningen på alla områden
ned från dennes idealverld till den oss omgifvande
verkligheten; så ock med skönheten. Han lärde derför
ej om något skönt i och för sig, utan blott om det
relativt sköna i vår verld. Upptagande Platons båda
formbestämningar hos skönheten, men förflyttande
dem till tingens verld, sade han skönheten bestå i
»storlek och ordning». Det föremål, som skall vara
skönt, får hvarken vara för stort, så att man ej
kan öfverblicka dess helhet, ej häller för litet,
så att man ej kan urskilja dess mångfald. Så finna
vi åsigten hos estetikens båda grundläggare så till
vida gå åt samma håll, att de båda anse skönheten
ligga på något sätt i det, som upptagits af de
fleste följande estetici under namnet harmoni. Men
Platon har vid åsigtens närmare formulerande på
sin allmänna rationalistiska ståndpunkt mera lutat
åt innehållsestetik, empiristen Aristoteles deremot
åt formalism. Plotinos, ny-platonikern, har äfven
på det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>