Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma / 1383-1384 (1890) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arterna förekomma företrädesvis i den norra
hemisferens haf. Till Skandinaviens fauna höra
tvänne arter: 1) Skäggsimpan eller bottenmusen,
Ag. cataphractus: nosen försedd med fyra stora taggar;
talrika skäggtrådar å haka, mungipor och gälhinnan;
ryggfenorna sitta nära intill hvarandra; längd 150–210
mm. Denna art anträffas vid Skandinaviens vestkust
samt i södra delarna af Östersjön, vid Englands
och Frankrikes kuster, i Ishafvet etc. Den håller
sig ständigt vid bottnen och är föga rörlig. Dess
födoämnen utgöras af lägre djur och smärre fiskar. 2)
Smalbottenmusen, Ag. decagonus, skiljer sig från
föregående art förnämligast genom förekomsten af
blott två, kortare taggar å nosen, genom smalare och
smärtare kroppsform samt derigenom att ryggfenorna
äro långt åtskilda. Den är en högnordisk djuphafsfisk.
L-e.

Skäggtömmar, zool. Se Muntrådar.

Skäkta, zool., detsamma som vägglus. Se Acanthia.

Skäldjur, zool. Se Själdjur.

Skälfva, skälfvosot. Se Frossa.

Skällinge, socken i Hallands län, Himle härad. Areal
5,787 har. 923 innev. (1889). Annex till Hvalinge,
Göteborgs stift, Varbergs kontrakt.

Skällvik, socken i Östergötlands län, Hammarkinds
härad. Areal 7,297 har. 1,465 innev. (1889). S. bildar
med S:t Anna ett regalt pastorat af 3:dje kl.,
Linköpings stift, Hammarkinds kontrakt. Vid
nuv. komministers afgång skola församlingarna skiljas
till två pastorat.

Skänk l. Skänkare. 1. Se Munskänk. – 2. Bergsv. Se
Jern, sp. 1131.

Skänkling (T. schenkel), sjöv., på handelsfartyg
äfven kallad skinkel, ett kort tåg, som med
ena änden vanligtvis är fäst vid något rundhult
och i hvars andra ände sitter ett block, genom
hvilket det halande tåget inskäres. Skänklingen
får namn af brass-skänkling, skot-skänkling,
järd-skänkling o. s. v., beroende på hvar han
sitter l. hvartill han tjenar. Dess ändamål är
att, då halningsdistansen är lång, bespara kraft.
R. N.

Skäppa (Isl. skeppa, T. scheffel), äldre svenskt
rymdmått för torra varor, hvilket räknades t. ex. i
Småland = 1/6 tunna, i Bohus län = 1/4 tunna,
i Vestergötland = 1/3 tunna, i andra landskap =
1/8 tunna. Skäppemålet omtalas redan i midten af
1200-talet. Det aflystes och förbjöds genom 1733
års förordning.

Skäppland, äldre svenskt åkermått, motsvarande ungefär
8 ar.

Skär, öfvervattensklippa. – Skärgård kallas en samling
öar, holmar, klippor och grund utanför en kust.

Skära in, sjöv., att sticka änden af ett tåg genom
ett block, hål e. d. samt mer eller mindre genomhala
detsamma. Motsatsen häraf, l. att hala tåget ut från
blocket, kallas rappa ut, men å örlogsfartyg får detta
äfven namn af att skära ut, synnerligast då tåget är
groft. R. N.

Skäralid, en för sin skönhet bekant dalgång på
Söderåsen i Skåne, går med en längd af omkr. 7
km. genom Riseberga socken, Kristianstads
län, in i Röstånga socken, Malmöhus län. Dess botten,
som företer en rik växtlighet, genomflytes af
Skäraån, ett tillflöde till Rönne-å. Dalen begränsas
på ömse sidor af omkr. 60 m. höga, branta klippväggar.

Skärande malmer, metallurg., kallas mycket lättsmälta
och qvickflytande malmer, hvilkas sammansättning
är öfvervägande basisk, så att de med begärlighet
upptaga kiselsyra ur ugnsväggarna eller den öfriga
beskickningen, hvarför man undviker att i masugnen
eller smältugnen uppsätta dem närmast murarna. De
jernmalmer, som äro skärande, åtföljas i allmänhet
af mörka jernoxidulrika bergarter, fluss-spat
eller svafvelkis. Vid silfver- och koppar-smältning,
der godset öfver hufvud är ganska skärande, ökas
denna egenskap, ju svafvelrikare beskickningen är.
C. A. D.

Skärf, socken i Skaraborgs län, Valle härad. Areal
2,399 har. 573 innev. (1889). Annex till Norra Ving,
Skara stift, Domprosteriet.

Skärfläckor, Recurvirostrini, zool., underfamilj under
fam. beckasinfogiar (Scolopacidae) och ordn. vadare
(Grallae) bland foglarna. Dit höra styltlöpareslägtet
(Himantopus) och skärfläckeslägtet



(Recurvirostra). Genom den uppåtböjda näbben och genom de
medelst en fullständig, ehuru urringad simhud
förenade tårna skiljer sig sistnämnda slägte från
alla andra vadare. Vingarna äro ganska långa, benen
höga och smala. Skärfläckan (R. avocetta) är
svart och hvit och har en kroppslängd af 43 cm. Hon
förekommer i en stor del af Europa och Asien samt har
under flyttningstiden påträffats i Afrika äfvensom
i Indien och Kina. I Sverige förekommer hon endast
på Ölands sydligaste udde. Hon vistas företrädesvis
vid hafskusterna, der hon ofta vadar i det grunda
vattnet och med den långa näbben uppsnappar mindre
vattendjur. Honan lägger 2–4 rost- eller olivgula,
mörkfläckiga ägg i en håla på marken. L-e.

Skärfvel, kem., kallas en liten, af eldfast lera gjord
skål, hvilken i laboratorier och probérkammare
användes vid pröfning på torra vägen af malmer
och smältprodukter, som innehålla ädla metaller.
C. A. D.

Skärgård. Se Skär.

Skärgårdsartilleriet. Sedan flottan redan ett par
gånger förut varit fördelad på två kårer, hvilka
sedan åter förenades, bestämdes genom k. br. d. 10
Juli 1866, att flottan skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>