Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skytteanska professuren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det tyska zollpfund af år 1859), i Norge pund ( =
498,11 gr.), i Ryssland funt (deladt i 96 zolotnik
och utgörande 409,5 gr.). Jfr Libra, Mark, Pond
och Pound.
Skålpundfot. Se Hästkraft.
Skåltomt säges ett fartyg vara, som för tillfället
icke ens innehar ballast. Fartyg finnas som kantra,
då de blifva alldeles tomma. R. N.
Skånberg, Karl, landskapsmålare, f. 1850, kom i
målarelära i Stockholm och besökte Slöjdskolan
samt blef sedan elev vid konstakademien, der han
utförde åtskilliga landskap och utsigter med svenska
motiv. 1875 for han till Paris och förde sedan ett
tämligen rörligt lif, mest i Holland, Frankrike och
Italien. Hans alstring, som mestadels omfattade
studier och utkast, rör sig på en mängd områden;
företrädesvis synes han dock älskat hamnutsigter
och dylikt. Särskildt målade han i Venezia ganska
många små utkast af denna art, ljusa och lifliga, men
ibland något brokiga och alltid tämligen dekorativt
utförda. S. afled 1883. En utställning af hans
efterlemnade arbeten var ordnad i Stockholm s. å. och
omfattade öfver 100 nummer. I allmänhet lade S. mer
vigt vid den omedelbara uppfattningen, än vid det
konstnärliga utarbetandet och fulländningen. Nästan
allt hvad han målat är derför snarare friska och
koloristiskt djerfva studier än verkliga taflor. Bland
hans målningar anses Hamnen i Dortrecht (å Salongen
i Paris 1880, tillhör enskild person i Göteborg)
såsom hans förnämsta. -rn.
Skåne, beläget mellan 55° 20’ 18" och 56° 32’
n. br. samt 3° 28’ och 5° 36’ 38" v. 1. fr. Stockholm,
begränsas i norr af Halland och Småland, i öster
af Bleking och Östersjön, i söder af Östersjön, i
vester af Öresund och Kattegatt. Hela ytinnehållet är
11,276,37 qvkm., deraf vatten 323,16 qvkm. Landskapet
omfattar tvänne län: Kristianstads, utgörande
nordöstra delen, och Malmöhus, utgörande sydvestra
delen. Den höglända nejd, som från Småland sträcker
sig i sydlig riktning genom en del af Kristianstads
län, påminner starkt om den småländska naturen;
den har sin fortsättning i Linderödsåsen, som
delvis bildar gräns mellan de bägge skånska
länen. Åt n. v. utskjuter en med detta högland
sammanhängande bergås, Hallandsås, som skiljer
S. från Halland. Linderödsåsen fortgår, mer eller
mindre tydligt markerad, ända tills den något norr om
Simrishamn når Östersjökusten. Rönneåns dal afskiljer
i nordvestra S. de nämnda höglandssträckningarna
från Söderåsen, hvilken åt sydöst fortsättes af
en ganska kuperad och tämligen skogig bygd, som i
trakten kring Ringsjön berör Linderödsåsens vestra
förgreningar. Längst i nordvest, på näset mellan
Skelderviken och Kattegatt, höjer sig Kullaberg
med flere bergstoppar (den högsta 188,2 m.), hvilka
tillsammans bilda en ganska brant kedja längs efter
Skelderviken. Längst i öster kring Ifösjön finnas
några smärre höjder. Men till sin betydligaste
del utgör S., om man bortser från låga kullar och
smärre skogslundar här och der, en jämn, bördig
och skogfattig slätt. Rönneådalens slättbygd är
redan omnämnd; kring Kristianstad har nejden likaså
en utpräglad låglandsnatur. Större delen af södra S., liksom
hela kuststräckan utefter Öresund, från söder
om Malmö till norr om Helsingborg, företer samma
anblick af ett fruktbart, tättbefolkadt slättland
med högt uppdrifven odling. Kusterna äro jämna och
låga samt sakna skärgård. Sydvestra udden skjuter
långt ut i hafvet och är känd under namnet Falsterbo
ref. Betydligare sjöar äro endast Ringsjön i mellersta
S., omgifven af en vacker nejd, samt Ifösjön i öster,
nära Blekingsgränsen. Ringsjöns aflopp är Rönneån,
som framflyter i nordvestlig rigtning och faller
ut i Skelderviken. Helgeån kommer från Småland,
genomflyter i ungefär sydöstlig rigtning Kristianstads
län samt faller, efter att hafva upptagit några mindre
sjöars och sumpmarkers vatten, ut i Östersjön genom
tvänne utlopp. Vattnet från Våmbsjön i södra S. rinner
genom Keflingeån (Löddeån) ut i Öresund norr om Malmö
(i den s. k. Lommabukten). Se vidare Kristianstads län
och Malmöhus län. – S:s vapen är ett rödt griphufvud
med kunglig krona i gyllene fält under hertiglig
krona. K. G. L.
I geologiskt afseende är S. af mycket stort
intresse. Dess berggrund är uppbyggd af bergarter
tillhörande ett större antal olika formationer eller
lagersystem än någon annan provins i Sverige, nämligen
urberget (äldst), kambrisk-siluriska systemet,
triassystemet, rät-liassystemet och kritsystemet,
hvarjämte på enstaka ställen silurlagren och urberget
genombrutits af eruptiva bergarter, diabas och
basalt. Huruvida tertiärsystemets aflagringar, hvilka
sannolikt ursprungligen der varit representerade,
ännu finnas i behåll på någon enstaka punkt inom
kritområdet i södra S. torde vara ovisst; man
har åtminstone hittills ingenstädes anträffat fast
anstående lager deraf. De ofvanpå berggrunden mycket
allmänt utbredda qvartärtidens lösa jordslag (grus,
lera, sand, mergel m. m.) förete likaledes en rikare
och egendomligare utveckling än inom öfriga delar af
landet. Urberget, hufvudsakligen bestående af gneis,
upptager största delen af provinsens nordöstra hälft,
med bergsträckningarna Hallandsås, Söderåsen och
Linderödsåsen, samt uppträder dessutom i de isolerade
höjderna Kullen eller Kullaberg och Romeleklint,
samtliga stigande till 180 och 200 m. höjd öfver
hafvet, äfvensom i några mindre kullar österut
från den sistnämnda. – Kambrisk-siluriska systemet,
qvartsitsandsten, alunskiffer, ortocerkalk, skiffer
med graptoliter, mergelskifler m. m., förekommer inom
två bälten, hvilka från Simrishamn till Sandhammaren
och från trakten af Ystad sträcka sig i nordvestlig
riktning genom en stor del af mellersta och
sydöstra S., hvarjämte det äfven uppträder nedanför
Kullaberg och vid kusten öster om Linderödsåsen. –
Triassystemet, som karakteriseras af brunröda,
gröna och hvita leror, sandstenar och skiffrar,
utgör berggrunden i trakterna mellan Söderåsen och
Landskrona, emellan Höganäs, Kullen och Skelderviken
samt kring Löddeån vid Hoby norr om Lund. Genom
djupborrningar är det kändt, att triaslagren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
