Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halfcirkelformig. Efter gängans omloppsriktning skiljer
man mellan högergängade och venstergängade skrufvar,
af hvilka de förstnämnda äro de vanligaste. Skrufven
är i allmänhet enkel, d. v. s. försedd med en
enda gänga, men kan äfven vara dubbel eller
flergängad. Man kan tänka sig den dubbla eller
flergängade skrufven bildad derigenom att två, tre
eller flere lika och sinsemellan parallella rännor
utskurits ur det cylindriska skrufämnet. Man använder
sådana skrufvar i stället för de enkelgängade, när
mycket stor stigning erfordras. Skrufvarna begagnas
för de mest olikartade ändamål: för att förena de
särskilda delarna af metall- eller träarbeten (i
hvilket sistnämnda fall ett eget slags skarpgängade
och något koniska skrufvar, s. k. träskrufvar,
användas), för utöfvande af större eller mindre tryck
(t. ex. af pressar), för noggrann inställning af
maskindelar (s. k. ställskrufvar, som böra kunna
få ett vexlande läge), för långsam framflyttning af
maskindelar längre stycken (t. ex. ledareskrufvar på
vissa svarfstolar och borrmaskiner), för upplyftning
af tyngder, för noggrann mätning af små längder,
(s. k. mikrometerskrufvar) m. m.
De material, af hvilka skrufvar förfärdigas, äro
smidt jern och stål, mera sällan mässing, gjutjern,
trä eller andra ämnen. För fästskrufvar, som
fabriksmässigt tillverkas, följer man i Europa mest
Whitworths skrufsystem, der tvärskärningen hos gängan
är formad efter en likbent triangel med 55° vinkel,
men med något afrundade hörn, och i Nord-Amerika
Sellers skrufsystem, der gängan är bildad efter en
liksidig triangel med rätlinigt afskurna hörn. –
Se äfven Propeller. G. R. D.
Skruf-antilop, en stundom förekommande benämning på
kudu-antilopen (se d. o.).
Skrufbakterier. Se Schizomycetes.
Skrufborr. Se Nafvare.
Skruf-fregatt. Se Fregatt.
Skrufhornsfår, Ovis aries strepsiceros, zool.,
en fårras, som är utmärkt genom sina uppräta,
skrufformigt vridna horn, sin långa, grofva fäll
och sina långa ben. Man underhåller dessa djur i
Donaulanden, på Kreta m. fl. st. hufvudsakligen för
köttets skull. L-e.
Skrufmutter, mek. Se Skruf.
Skrukeby l. Vestra S. Se Högby 2. – Östra S. Se Östra
Skrukeby.
Skrupel. 1. (Lat. scrupulum), dels en på apotek
fordom begagnad vigt, utgörande tredjedelen af en
drachme = 120 cg., dels ett fordom förekommande
längdmått, utgörande hundradedelen af en
decimallinie. – 2. (Lat. scrupulus, egentl.
liten sten, som råkat inkomma i en fotbeklädnad
samt orsakar smärta i foten), plur. skrupler,
betänklighet, samvetsbetänklighet. – Skrupulös,
som har betänkligheter.
Skryme, nord. mytol., kallade sig Utgårda-Loke (se
d. o.), när han på Tors färd till Jättehem visade
sig som en ofantligt stor (»skrymmande») jätte.
Th. W.
Skrzynecki [-nä’tski], Jan Boncza, polsk fältherre,
född i Galizien d. 18 Febr. 1786, tjenade under
Napoleon I från 1806, blef 1815 öfverste vid 8:de
polska infanteriregementet och
utnämndes 1831, efter den polska revolutionens
utbrott, i Radziwills ställe till polackernas
öfverbefälhafvare. Som sådan slog han ryssarna vid
Wadre, Dembe och Iganie, men begagnade sig ej af
sina fördelar och orsakade derigenom nederlaget
vid Ostrolenka d. 26 Maj 1831, hvarefter han
öfverlemnade kommandot till Dembinski. Utnämnd till
öfverbefälhafvare öfver belgiska hären 1839, blef
S. genom östmakternas yrkanden ställd på stat. Död
i Krakov d. 12 Jan. 1860.
Skrå. 1. Skeppsb. Se Barkass. – 2. Sjöv.,
ett slags kanonprojektiler, bestående af smärre
kulor af jern, inlagda i en s. k. skråkappe eller
i en skråsäck af segelduk. Kappen består af tunn
jernplåt i form af en cylinder. – 3. Se Skråväsende.
L. H.
Skrålist, ett enkelt listverk (sed. o.), hvars
profil visar två i en spetsig vinkel sammanlöpande
räta linier, af hvilka den ena är vinkelrät mot
hufvudkroppen. Skrålisten kan användas som krön,
men brukas vanligen för att förmedla öfvergången från
ett framspringande till ett indraget parti.
Skråp, bot. Se Petasites.
Skråpuk (enligt Ihre sammansatt af skrock, lögn,
dikt, falskhet – jfr landskapslagarnas skroksak,
falsk beskyllning, skrokvitni, falskt vittne eller
vittnesmål – och puk, puke, djefvul), åkerspöke,
fogelskrämma, »buse»; ansigtsmask med vidriga drag.
R. G.
Skråstöttor, skeppsb., kallas de spiror, hvilka
för stöttning af masterna på ett fartyg, som skall
kölhalas uppresas i sned riktning från waterbordet
upp mot masternas öfre delar vid den fartygssida,
som skall nedtryckas. För kölhalning användas
dessutom svängbommar, lofginor, grundtåg och
kontragrundtåg. J. G. B.
Skråväsende. Ordet skrå betecknade ursprungligen
beredt skinn, pergament, samt derefter hvad som var
skrifvet på pergament, t. ex. privilegium. Slutligen
förstod man dermed en förening af personer, som idkade
ett yrke (eller flere närbeslägtade yrkesgrenar),
bildad och privilegierad i syfte att främja
medlemmarnas intressen, särskildt de ekonomiska,
men på samma gång verkande såsom statligt organ och
derför underkastad inskränkningar i sättet för dessa
intressens förverkligande.
I antiken var rätten att drifva ett yrke ej
bunden vid vissa qvalifikationer eller beroende
af någon myndighets medgifvande. Det fanns inga
industriella monopol eller privilegier och sålunda
intet skråväsende. De spår man i Rom velat finna af
något dylikt förete endast ytliga likheter med de
egentliga, medeltida, skråna. Ett mera direkt samband
ega dessa deremot med de organisationer (societates),
som redan under medeltidens första århundraden, före
städernas uppkomst, förefunnos på konungarnas och
de förnäme herrarnas stora gårdar (T. fronhöfe). De
i regel ofria, tjenstbarhetsskyldiga personer, som
der under en redan ganska utsträckt arbetsdelning
mot underhåll och bostad arbetade gemensamt för
den talrika gårdsbefolkningens behof, bildade med
sin indelning i mästare, gesäller och lärlingar en
gemensamhet under sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
