Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogshushållning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ärkebiskop Jakob Ulfsson innebyggarna i Dalarna och
Bergslagen att mot löfte om aflat, lemna bidrag
dertill. År 1502 ödelades klostret fullständigt
af vådeld. Biskoparna tilläto då nunnorna att i
stiften utsända sina bud för att tigga ihop hjelp, och
klostret tyckes snart åter hafva kommit i flor. Vid
fastlagstiden plägade ungdom uppföra fastlagsspel
inom klostrets murar, hvarvid Jakob Ulfsson ansåg
sig böra utfärda förmaningar (1509) att allt måtte
gå anständigt till. – Sedan riksrådet Joakim Brahe
blifvit afrättad, sökte hans enka, Margareta Vasa, en
fristad i S. med sina tvänne döttrar, men ärkebiskop
Gustaf Trolle ogillade att »verldsmenniskor»
insläpptes der. Abbedissan fick äfven anledning
att inför electus i Upsala Johannes Magni frambära
klagomål mot fru Margareta, som visat sig missnöjd
med förhållandena inom klostret. Då hennes yngsta
dotter Ölgerd i klostret aflidit, erhöll klostret
bref af Gustaf I (1527), som i hårda ordalag for
ut mot abbedissan, hvilken »tubbat ett menlöst
barn att i sin dödsnöd begära klädas i nunnornas
fariseiska drägt»; han lät då föra den andra dottern
ur klostret. Redan förut hade abbedissan erfarit hans
sinnelag. 1522 underrättade nämligen borgmästare och
råd i Upsala henne om att »unge herr Gustaf Eriksson,
riksens höfvidsman», sagt, det han ej ville, att
några gårdar vidare skulle gå ifrån kronans skatt och
i »prestahänder», hvarför hon ej finge fritt förfoga
öfver sin gård i Upsala, utan skulle sälja den till
någon borgare. 1527 tillsatte konungen syssloman för
klostret, som nu hemsöktes med borgläger och annan
tunga. Nunnorna fingo likväl stanna qvar, och 1566
tillät konung Erik de qvarlefvande att under hans
skydd der njuta sitt uppehälle, dock med vilkor att
de upphörde med alla »papistiska ceremonier».
Johan III förlänade Skokloster till sin syster
prinsessan Sofia (d. 1611), gift med hertig Magnus
af Sachsen-Lauenburg, men återtog denna förläning
1578. År 1609 förlänades det till fältmarsken
Kristofer Some, indrogs åter till kronan 1611, efter
Somes förräderi och flykt, och förlänades s. å. till
fältmarskalken Herman Wrangel, som ligger begrafven
i dervarande kyrka, i en kenotaf af brunfläckig
marmor. S. ärfdes af hans äldste son, den namnkunnige
fältmarskalken Karl Gustaf Wrangel, hvilken 1649,
efter Nikodemus Tessin d. ä:s ritning, började
uppförandet af det nuv. storartade slottet, som utgör
en fyrkant med fyra åttkantiga torn, ett i hvarje
hörn, samt ligger på en höjd vid stranden. Wrangels
och hans hustrus, Anna Maria von Haugwitz’,
namnchiffer förekomma öfverallt i slottet. Sko
slott öfvergick sedan till Wrangels äldsta dotter,
som 1666 blef gift med riksrådet grefve Nils Brahe,
hvilken 1679 fullbordade slottsbyggnaden. Han gjorde
1701 godset Spieker på Rügen och Sko slott med allt,
hvad deri var, till fideikommiss för sin son grefve
Abraham Brahe och dennes lifsarfvingar. Sedan dess
har godset innehafts af grefliga ätten Brahe. Karl
XIV:s bekante vän, excellensen grefve Magnus Brahe,
vinnlade sig synnerligen mycket om S. och lät
bl. a. år 1837
slottet undergå en fullständig restauration. En
minnesvård öfver honom är upprest i
parken. Nuv. innehafvaren, öfverste-kammarjunkaren
grefve Nils Klas Brahe, har stilenligt låtit anordna
det dyrbara bohaget. Slottet utgör en den yppersta
exponent af ett furstligt hushåll från slutet af
trettioåriga kriget, då nämligen det mesta är
krigsbyte från tyska och danska krigen, hitfördt af Karl
Gustaf Wrangel. Der finnas husgeråd,
porslin, glas m. m. af den dyrbaraste beskaffenhet,
liksom porträttsamlingen är den största enskilda i
Sverige. Bland rummen märkes den s. k. Kungssalen,
der porträtt af alla svenska konungar från k. Gustaf
I äro upphängda. Möblerna der äro från 1500-
och 1600-talen, deribland trenne högst dyrbara
kabinettsskåp. På S. förvaras vidare dyrbara
gobeliner, föreställande Alexanders bataljer, väfda
efter de Bruns taflor och 1682 skänkta af Ludvig
XIV till svenske ambassadören grefve Nils Bielke,
och hvilka förr förvarats på Salsta, samt fyra stora
skåp innehållande rika samlingar af saker, märkliga
dels för sitt konstvärde och sin sällsamhet, dels
för de vid dem fästa, historiska minnena. Biblioteket
innehåller omkring 25,000 band samt omfattar tre
afdelningar: den wrangel-braheska, den bielkeska från
Salsta och den schefferska från Ek. Der finnas många
paleotyper, ett fullständigt exemplar af Rudbecks
Atlantica m. m. I arkivet förvaras handskrifter
från medeltiden såväl på pergament som papper,
K. G. Wrangels brefvexling, bref till Per och Nils
Brahe, G. O. Stenbock m. fl. Rustkammaren är ock
delad i tre afdelningar: den wrangelska. den braheska
och den bielkeska från Salsta. I den wrangelska
förvaras vapen från äldre tider, mest krigsbyte:
armborst, omkring 900 eldvapen, 170 blanka vapen,
deribland flere bödelssvärd, försvarsvapen: hjelmar,
stormhattar, sköldar, harnesk, pansarskenor samt, det
dyrbaraste af allt, den s. k. kejsar Karl V:s sköld,
som orätt uppgifvits vara ciselerad af Benvenuto
Cellini. Brahe-bielkeska samlingarna innehålla mer än
450 eldvapen, 150 blanka vapen samt flere historiskt
märkliga vapen och redskap. Godset består af 21 1/4
mantal, taxerade till 422,000 kr. (1889). Arealen
utgör 2,688 har, deraf 880 åker och äng.
C. S-e. B. S.
Skokloster, socken i Upsala Län, Håbo härad. Areal
2,631 har. 507 inner. (1889). S. utgör ett till
innehafvaren af Skokloster patronelt pastorat af
3:dje kl., Upsala stift, Håbo kontrakt.
Skolasticism l. skolastik (af Grek. scholastikos,
Lat. scholasticus, skollärare) kallas andra
perioden i medeltidsfilosofiens historia (omkr.
800–1500). Ursprungligen var det lärarna vid de på
Karl den stores tid upprättade kloster-skolorna,
som kallades »doctores scholastici», men snart
utsträcktes detta namn till alla, som skolmässigt
sysselsatte sig med vetenskaperna, särskildt med
filosofien, i hvars historia det sedan fått nämnda
nu gängse betydelse. Namnet är också verkligen
betecknande för denna andra period inom den medeltida
filosofien, i det att de kristne tänkarna då ej
längre, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
