- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1267-1268

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skiens-elfven ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Skiens-elfven, en af Norges vattenrikaste elfvar,
utgör aflopp för Norsjön i Telemarken och faller ut
i Frierfjorden. Se vidare Skien.

Skiernewice [-vi’tje], stad i rysk-polska
guvern. Varsjav, vid jernvägslinierna Varsjav–Granica
och S.–Alexandrow. 3,716 innev. (1882). S. har ett
kejserligt lustslott, i hvilket kejsarna Vilhelm I
af Tyskland, Frans Josef af Österrike och Alexander
III af Ryssland sammanträffade d. 15–17 Sept. 1884.

Skifarp, socken i Malmöhus län, Vemmenhögs
härad. Areal 1,601 har. 1,803 innev. (1889). Annex
till Vestra Nöbbelöf, Lunds stift, Ljunits och
Herrestads kontrakt.

Skiffer, T. schiefer, benämnes på folkspråket hvarje
bergart, som antingen af sig sjelf sönderfaller
i tunnare skifvor eller med lätthet låter genom
klyfning dela sig i sådana. Jfr Alunskiffer,
Glimmerskiffer, Hälleflinta
och Lerskiffer.
E. E.

Skifferhvitt, kem., detsamma som blyhvitt.

Skifferlera, petrogr., geol., en skifvig, föga
hård, askgrå, gulgrå till svartgrå bergart,
som utgör en mellanform mellan lerskiffer och
lera. Det finnes sandiga, kalkiga och bituminösa
varieteter deraf. Ofta består denna bergart af
omvexlande fina sandstens- och lerskikt, som ibland
äro nästan papperstunna. Skifferleror förekomma
i yngre, sedimentära lagerserier, i Sverige inom
den stenkolsförande formationen i Skåne, såsom
nästan horisontala lager af olika mäktighet,
omvexlande med dylika lager af sandsten. Somliga
lager derstädes hafva, under namn af eldfast lera,
blifvit använda för tillverkning af eldfast tegel. –
Skifferleran är ofta ganska rik på inneslutna
fossila lemningar af ormbunkar och andra växter.
E. E.

Skiffjäll. Se Fiskfjäll.

Skiffring l. Skiffrighet, geol., den egenskap hos en
bergart att den skifvar sig eller låter klyfva sig
lättare i en bestämd riktning (skiffringsriktningen)
än i andra. Skiffrigheten är en strukturform och
beror derpå att mineralbeståndsdelarna intaga en
parallel anordning, hvilket förhållande dels kan vara
ursprungligt (primärt), dels sedermera uppkommet till
följd af tryck (sekundärt). Vanligen är skiffringen
parallel med och sammanfaller med berglagrens
utsträckning eller skiktning (t. ex. hos gneis
och glimmerskiffer), men stundom befinnes den gå
snedt emot skikten (t. ex. hos somliga lerskiffrar),
i hvilket fall den benämnes transversal skiffring.
E. E.

Skifgatt, sjöv., ett aflångt (parallelepipediskt)
hål, upptaget i ett rundhult l. i skeppssidan,
och i hvilket en rund l. halfrund skifva insättes. –
Skiftask l. task kallas en till sidan af ett rundhult
e. d. fäst kloss, i hvilken ett skifgatt finnes. Såväl
skifgatt som skiftask tjena att ersätta ett enkelt
block. R. N.

Skifling, ett slags svamp. Se Svampar.

Skifmaneter, Acraspeda, Discophora, zool., en till
Acalephae (se d. o.) hörande ordning, hvars arter
äro klock- eller skifformiga samt hafva skifvans
rand försedd med 8 eller 16 inskärningar, i hvilka
de s. k. randkropparna (ögon eller hörselorgan)
äro belägna. På
kroppens undre sida utgå från munöppningen
ofta 4 stora armar. Till skilnad från de
mindre s. k. polypmaneterna (Craspedota) sakna
skifmaneterna den från skifvans rand inåt riktade
ringformiga, muskulösa membranen (velum). De simma
genom hopdragning af kroppsskifvan. Fortplantning
sker genom generationsvexling. Jfr Maneter.
L-e.

Skifmanometer. Se Manometer.

Skifsvamp. Se Svampar.

Skifta, sjöv. Skifta rodret, medelst styrinrättningen
förändra rodrets läge så, att det, ifrån att hafva
legat hårdt öfver åt ena sidan, lägges lika mycket
åt motsatta sidan. – Skifta segel, stänger och rån
m. m., nedtaga dem i däck och hastigt ersätta dem
med andra. R. N.

Skiftask, sjöv. Se Skifgatt.

Skifte, dels i allmänhet (såsom i J.-B. 3
kap.) ett utbyte af jord mot jord, på landet,
eller hus och tomt mot annan hus och tomt i
staden; dels, i inskränktare bemärkelse, den
landtmäteriförrättning, hvarigenom jord delas mellan
olika egare. Se vidare Egoskifte. Jfr Arfskifte.
Th. R.

Skiftesläggning, den ordning, i hvilken de särskilda
lotterna vid laga skifte utläggas.

Skiftesman, den landtmätare, som förrättar
laga skifte. Han förordnas af konungens
befallningshafvande, på begäran af den person, som
söker skifte, och skall biträdas af tvänne s. k. gode
män. Besvär öfver hans åtgöranden upptagas och afgöras
af en särskild myndighet, som kallas egodelningsrätt
(se d. o.), och som äfven fattar beslut i sådana till
skiftet hörande frågor, om hvilka delegarna ej kunnat
enas, men i hvilka skiftesmännen och gode männen ej
hafva beslutande rätt. Th. R.

Skiftesstadga, den lag, som innehåller föreskrifterna
för laga skifte. Den senaste svenska skiftesstadgan
är af d. 9 Nov. 1866.

Skiftet, benämning på fjärdarna mellan den åländska
och den finska skärgården.

Skiftevis sittande, bot., Se Afvexlande.

Skifva, Franklins, fys. Se Elektricitet, sp. 366.

Skikt. Se Skiktning 2.

Skiktadt ljus. Se Skiktning 1.

Skiktning. 1. Fys. Om en induktionsström ledes genom
ett geisslerskt rör, så lyser gasen i rörets inre
omkring negativa elektroden med ett vackert blått
sken, hvaremot från den positiva elektroden utgår
ett rödaktigt ljus, som sträcker sig genom största
delen af röret nästan fram till det blåa skenet,
från hvilket det dock alltid är skildt af ett
fullkomligt mörkt mellanrum. Denna från positiva
elektroden utgående röda ljusström bildar likväl
icke ett sammanhängande helt, utan består af vexlande
ljusa och mörka tvärränder eller skikt, såsom figuren
antyder. Skiktningen är icke särdeles utpräglad, när
röret innehåller endast luft i fortunnadt tillstånd,
men framträder deremot med full tydlighet, om man i
detsamma inför ångor af terpentinolja, nafta, alkohol
eller andra flyktiga vätskor. I smala rör är antalet
af dessa skikt öfvermåttan stort. Plücker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0640.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free