Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skelört ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biträden, 42 handtverkare med 46 arbetare samt 2
små fabriker med 10 arbetare och 31,400 kronors
tillverkningsvärde. Stadens bokförda tillgångar
utgjorde 196,838 kr., skulderna 154,586 kr. I
kommunalskatt utdebiterades 7 kr. 50 öre för
hvarje krona bevillning. Utom kyrkan, af oviss
ålder, har staden blott en enda märklig byggnad,
rådhuset. Intet offentligt läroverk finnes. En
halfveckotidning, »Skeninge-Posten», utgifves på
platsen. Af kreditanstalter finnas Göstrings härads
och Skeninge stads sparbank samt afdelningskontor af
Östergötlands enskilda bank. Hallsberg–Mjölbybanan
har station vid S. Af stadens forna mycket besökta
marknader återstår endast en, i September, dervid
en betydlig kreaturshandel eger rum. – I kyrkligt
hänseende utgör S. med sina annex, Allhelgona och
Bjälbo, ett regalt pastorat af 1:sta klassen. Vid
riksdagsmannaval till Andra kammaren bildar det
en valkrets tillsammans med Vadstena, Söderköping,
Motala och Grenna.
Stadens historia går långt tillbaka i tiden. Om man
får tro berättelsen, skall S. redan på 1100-talet
hafva varit hufvudorten i Östergötland och ett
ganska folkrikt samhälle. Dess blomstringstid tyckes
emellertid hafva infallit under folkungaättens
regering, hvartill synnerligen bidrog dess läge
nära jarlasätet Bjälbo. På den tiden egde staden
tre kyrkor, ett helgeandshus, två kloster och en
berömd klosterskola. Om dess betydelse vittna de
många möten och herredagar, som höllos der under
1200- och 1300-talen. Mest bekant bland dessa var
Skeninge möte 1248, hvilket stadgade påfvedömets
välde i Sverige (se Kyrkomöte). På 1400-talet
förbereddes stadens förfall genom stora eldsvådor och
fientliga härjningar, och liknande olyckor upprepades
på 1500-talet, så att efter 1543, då Dackes parti
sköflade staden, denna förvandlades till en bondby
och borgarena befalldes flytta till Vadstena. Väl
återfick S. sina stadsprivilegier 1570, men samhället
hade förlorat sin lifskraft, hemsöktes fortfarande
tid efter annan af brand och pest och kunde aldrig
i täflan med de uppväxande grannstäderna återvinna
sin svurna storhet. A. G.
Af de bägge kloster, som funnos i S., var det
ena för dominikan-munkar, det andra för nunnor af
augustin-orden. Det förstnämnda omtalas 1291 såsom
nedbrändt, i anledning hvaraf ordens provinsialmöte
anhöll hos rikets råd, att det måtte fortfarande få
uppbära den fattigtionde som varit anslagen, på det
klostret måtte kunna blifva å nyo uppbygdt. I det
nya klostret uppfördes ett kapell till S:t Görans
ära, och från åtminstone 4 af häradena i Östergötland
inflöt nämnda tionde. Någon större betydelse nådde
ej detta kloster. Vid reformationstiden läto konungens
sekreterare Laurentius Andreae samt Olaus Petri
stänga det utan konungens vetskap, och då denne erfor,
att det låg öde, förlade han dess landbor (1529)
under hospitalet i Vadstena. Klostret förlänades
dock sedermera (1533) till Abraham Persson till Vi
och Grensholmen. – Nunneklostret anlades omkr. 1281,
då Johan och Andreas Elofssöner
skänkte åtskilliga gårdar till sin syster Ingrid (se
d. o.), hvilken blef klostrets stiftarinna. Klostret
kallades vanligen S:t Martins, någon gång S:t
Agnetas samt äfven S:t Ingrids (1474). Då Magnus
Ladulås utfärdade skydds- och privilegii-bref för
detta kloster, stod det under predikare-brödernas
(dominikanernas) uppsigt. Biskopen i Linköping,
hertig Bengt, utfärdade skyddsbref (1289), och konung
Valdemars drottning Sofia skänkte ett laxfiske i
Norrköping (1283). Af större betydelse voro konung
Magnus Erikssons och hans moder Ingeborgs, »hertiginna
till Sverige och Samsö», gåfva (1352) af fastigheter
i Halland, af hvilka endast Faurås ansågs böra lösas
med 200 mark silfver. Gårdarna utgjorde arf efter
konungens halfbroder, de halländske hertigarna Håkan
och Knut, hvarför ock hertig Albrekt af Mecklenburg,
som var gift med deras halfsyster Eufemia, bekräftade
gåfvan (1357). Konung Magnus utbytte dessa gårdar
mot andra i Östergötland och lade Bjälbo socken
under klostret. Äfven hertiginnan Ingeborg skänkte
sina gårdar i nämnda socken (1358), men om dem
uppstod en långvarig tvist, som slutligen, sedan
det bevisats, att de ej voro Upsala öd, afgjordes
till klostrets förmån. De kungliga skyddsbrefven
sluta med konung Kristian II:s (1521). År 1504 läto
Hemming Gad och Svante Sture nunnorna i Kalmar,
hvilkas kloster blifvit »flera gånger skinnadt,
brändt och platt förstördt af rikets fiender», flytta
öfver till nunneklostret i S. och detta kloster
öfvertaga det förstnämndas egendomar, böcker och
kyrkoprydnader. 1527 förebrådde Gustaf I abbedissan
det öfverdåd, som rådde inom klostret, med dess
många prester och många »lärepigor», och tillsatte en
förvaltare öfver klostrets egendom. Nunnorna fingo
underhåll af vissa gods, men skulle till kronan
årligen erlägga 100 mark örtug (1529). C. s-e.
Skenstrid (Skenanfall), krigsv., kallas ett sådant
anfall eller en sådan strid, med hvilken man afser att
missleda fienden genom att fjättra hans uppmärksamhet
och stridskrafter vid vissa delar af slagfältet och
sålunda hindra honom att med tillräcklig kraft uthärda
hufvudstriden på den del af slagfältet, der man vill
utkämpa denna. Skenanfallet utföres med så liten
styrka som möjligt och utkämpas vanligen uteslutande
med eld på längre håll. C. O. N.
Skenäs, ett för sin naturskönhet bekant gods
i Vestra Vingåkers socken, Oppunda härad,
Södermanlands län, beläget vid sjön Kolsnaren,
omfattar 11 3/4 mtl, som med qvarn, såg och
tillhörande frälseräntor är taxeradt till 271,500
kr. (1889). 1666 förvandlades det till frälsesäteri af
Erik Dahlberg, hvilken sedermera löste det från
reduktion och lät uppföra en hufvudbyggnad med
tvänne flyglar. Genom gifte öfvergick S. 1720 till
grefve J. Gyllenborg och stannade i dennes slägt
till 1830. En af dess egare var landshöfdingen,
grefve Joh. Jak. Gyllenborg, broder till skalden
Gustaf Fredrik Gyllenborg, hvilken uppfostrades på
Skenas jämte Creutz och liksom denne varmt besjöng
dess skönhet. Äfven Kunius och Dalin tjusades af
nejdens täckhet. Den, som dock framför alla fäst sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
