- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1133-1134

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sive ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

femte i deras borgerliga år. Denna månad, som har
30 dagar, motsvarar senare delen af Januari och förra
delen af Februari hos de kristne.

Sjeich (Arab., »gråskägg»), äldste; höfding för en
stam; lärare; öfverhufvud för en religiös orden;
helgon. – Sjeich-ul-islam, de under Turkiet
lydande muhammedanernas näst efter sultanen förnämsta
auktoritet. Han har rättighet att genom en begärd
fetva (se d. o.) legalisera en sultans afsättning.
H. A.

Sjeksna, biflod till Volga och utlopp för Bjelo Osero,
»Hvita sjön», inom guvern. Novgorod, genomflyter
i sydöstlig riktning guvern. Jaroslav och mynnar
vid staden Kybinsk från v. ut i Volga. Längd 430
km. S. är till stor del segelbar och står genom
åtskilliga kanaler i förbindelse med andra flodsystem.

Sielfafbrytare, fys. Se Hammare 2.

Sjelfantändning, kem. Många ämnen hafva egenskapen
att utan yttre upphettning syrsättas i luften och
antändas. Sålunda tänder sig fosforvätegas, när den
kommer i luften; likaledes tändas zinketyl och en
lösning af fosfor i kolsvafla, när de uthällas. En
mängd fint fördelade, lätt syrsättliga fasta ämnen,
t. ex. svafvelkalium, nyss reduceradt jern, antändas
äfven i luft (s. k. pyroforer). Stundom inträffar
sjelfantändning af stenkol, som äro förorenade
af mycket svafvelkis, samt af tyger och blånor,
som blifvit dränkta med linolja. P. T. C.

Sjelfbefläckelse. Se Onani.

Sjelfbeskattning. Den frivillige selvbeskatning til
faedrelandets forsvar
kallas i Danmark en insamling,
som der öppnades i Mars 1885, efter ett till danska
folket utfärdadt upprop af 2,727 män och qvinnor, som
sjelfva tecknat sig för omkr. 250,000 kr. I Okt. 1888
uppgick denna insamling till omkr. 1,500,000 kr.,
hvaraf dock 1/5 åstadkommits genom »försvarsfester»
m. m. För dessa penningar lades 1886 grunden till
ett fäste vid Lyngby, på den s. k. Garderhöj,
och 1887 börjades anläggningen af ett fäste vid
Gammelmosegaard. För insamlingens fortsättning
verka 550 kretsföreståndare och 90 damkomitéer rundt
omkring i landet. Jfr Svenska qvinnoföreningen.
E. Ebg.

Sjelf-frätsten (F. rapakivi), geol. Se Rapakivi.

Sjelf-förbränning, Combustio spontanea. Innan man ännu
hade fått klara begrepp om förbränningsprocessen,
hyste man den föreställningen att en menniskokropp
kunde dö genom någon inifrån kroppen utvecklad,
ej utifrån kommande förtärande eld. Det första
fallet, som sålunda tyddes, framställdes af Lecat
1725 rörande hustru Millets i Reims. Småningom
följde 40–50 andra dylika mystiska fall, de flesta
träffande gamla personer, särdeles qvinnor, som älskat
spirituosa samt varit feta och lata. Förbränningen
hade vanligen inträffat på natten och försiggått på
kort tid, högst 7–8 timmar, vanligen på vintern,
efter excesser i dryckjom, utan att man hört rop på
hjelp. I de flesta fall hade endast bålen förtärts,
hufvud och extremiteter förblifvit oskadade.
Sjelfförbränningen troddes uppstå genom sprit, som
qvarstannat i kroppen, eller genom brännbara
gaser i cellväfven eller genom en onaturlig mängd
fett (Dupuytren) eller genom vätgasbildning, för
mycken fosforbildning i fettet eller slutligen
genom utveckling af elektricitet i kroppen. Ända
till 1847, då ett i Darmstadt inträffande
fall, grefvinnan Görliz, gaf anledning till en
noggrannare undersökning, hade sjelfförbränning
sitt särskilda kapitel i de rättsmedicinska
handböckerna. Grefvinnan, som först förklarats död
genom sjelfförbränning och med denna attest blifvit
begrafven, hade helt enkelt strypts af sin betjent
och derefter förbränts öfver en eld. Slag i saken
gjorde Liebig 1850, då han med de kraftigaste
skäl bevisade sjelfforbränningens omöjlighet.
F. B.

Sjelfljud, språkv. Se Vokal.

Själfmord betraktades förr såsom ett brott. I
missgerningsbalken af 1734 års lag fanns ett särskildt
kapitel »Om then, som förgiör sig sielf». Liket
af den, som med vilja tagit sig afdaga, skulle
»af skarprättaren til skogs föras och i jord
gräfvas», och den, som försökt beröfva sig lifvet,
straffas med fängelse vid vatten och bröd eller annat
kroppsstraff. Genom den nya strafflagen (af 1864)
upphäfdes dessa bestämmelser. Försök till sjelfmord är
numera straffritt. Angående sjelfmördares begrafning
är det föreskrifvet, att den skall försiggå i stillhet
å kyrkogård. J. H-r.

Sjelfpantning. Se Pantning.

Sjelfregistrerande barometer, fys. Se Barograf.

Sjelfstyrelse, en politisk term, hvarmed förstås
en sådan organisation af stat och samhälle, som ej
allenast ger folket genom dess valde representanter
ett afgörande inflytande på lagstiftning och
beskattning samt gör regeringen inför representationen
ansvarig för sina handlingar, utan som äfven
i väsentlig mån hvilar derpå att en viss
sjelfständig verksamhet medgifvits kommuner, såväl de
mindre (primärkommunerna) som de större (provinser,
län o. d.), samt enskilda associationer o. s. v.,
hvarmed sammanhänger en begränsning af regeringens
och ämbetsmannaorganens befogenhet i afseende på
styrelse och förvaltning. Sjelfstyrelsesystemet går
med andra ord ut på att gifva största möjliga mått af
rätt och frihet åt den enskilde medborgaren att inom
vissa områden utöfva verksamhet för statsändamålets
uppnående. Sjelfstyrelsen står i direkt motsättning
mot den s. k. centralisationen i statsförvaltningen,
enligt hvilket system förvaltningens alla grenar
äro samlade i den högsta regeringsmaktens hand, och
enligt hvilket staten eger befogenhet att behandla
alla angelägenheter och intressen, hvilka beröra
ett större eller mindre antal medborgare, såsom
statssaker och ställa dem under statens ledning och
öfveruppsigt. En långt drifven centralisation medför
ofördelaktiga och farliga följder för folket och
dermed för staten, derigenom att de enskildes
sjelfverksamhet stäckes och till följd deraf deras intresse
för det allmännas angelägenheter och för främjande
af allmänt väl förlamas; vidare derigenom att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0573.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free