Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sillgrislan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sillsaltningssättet skiljer sig från det holländska
genom användning af en fullständigt genomförd
arbetsfördelning, så att fiskaren sysslar endast med
fångsten, hvaremot särskilda salteriidkare (»curers»)
i kuststäderna, med en stor personal af tunnbindare
eller kypare (»coopers»), gälare (»gutters») och
packare (»packers»), ombesörja saltningen i land
inom 24 timmar efter sillens fångande. Saltningen
kan derigenom verkställas omsorgsfullare och
likformigare, hvarförutom silltunnorna packas
hårdare. Sillen sorteras i 1) mellansill och istersill
(»matties»), 2) inmatsill (»full herrings») och
3) tom sill (»spent herrings») samt 4) blandsill
(»mixed herrings»), hvilken senare sort utgöres
af matties och spents tillsammans. Det norska
sillsaltningssättet skiljer sig från det skotska
derigenom att sillen vid packningen lägges mer på
sidan samt att tunnorna packas vida lösare, hvartill
kommer att, då saltningen sker än här och der i land,
än ombord å större fraktfartyg under jämförelsevis
ogynsamma förhållanden, den ock oftast varder
mindre omsorgsfullt utförd och mindre likformig,
en olägenhet, som än mer framträder derigenom att
en stor del af den norska sillen icke saltas af
yrkesmän, utan af allmogen (»bondegods» i motsats
mot »köbmandsgods»). Den norska sillen sorteras
efter storleken. Man skiljer mellan »köbmandssild»,
»middelsild» och »Kristianiasild», af hvilka sorter
den förstnämnda är störst och den sistnämnda minst. –
Ett sätt att torrsalta sillen användes, ehuru i ringa
omfattning, i Bohus län under förra fiskeperioden,
efter föredömet af den vid pilchardsfisket i Cornwall
brukade »pilchardspressningen». Sillen torrsaltas
dervid ogälad mycket hårdt med en half tunna salt
till hvar tunna sill och packas derefter lagd på sidan
i tunnorna, i hvilka hon hårdt nedpressas genom en
särskild pressapparat. Tunnorna innehålla sålunda
ingen lake såsom fallet är med den på vanligt sätt
saltade sillen. A. V. L.
Sillslägtet, Clupea L., zool., skiljer sig från andra
till sillfiskarnas familj hörande slägten derigenom
att det har öfverkäken hel och kortare än underkäken,
buken kölad och mer eller mindre tydligt sågtandad,
ryggfenan belägen öfver analfenan och denna senare af
måttlig längd med mindre än 30 strålar o. s. v. Af
hithörande arter förekomma trenne vid Skandinaviens
kuster, nämligen sillen, skarpsillen och pilcharden
eller sardinen.
Sillen, Clupea harengus L., skiljer sig från
närstående arter genom att hafva en oval plätt af små
tänder å plogbenet, ett större antal bukkölsfjäll
(27–30 mellan hufvudet och bukfenorna samt 13–15
mellan dessa senare och anus), som bilda en mindre
tydligt sågtandad köl, flere (51–58) ryggkotor,
ryggfenan med 19, bukfenorna med 9 och analfenan
med 17 fenstrålar o. s. v. Af sillen har man velat
särskilja en mängd afarter eller raser, af hvilka en
t. o. m. beskrifvits såsom egen art (C. Leachii),
men dessa raser äro så föga afvikande från hvarandra,
att det hittills icke lyckats närmare bestämma dem
genom angifvandet af vetenskapligt tillfredsställande
kännetecken, utan
äro de snarare att betrakta såsom lokala stammar,
skilda genom geografiska och hydrologiska gränser
samt utmärkta genom olika lektid, storlek, fetma
o. s. v. I den mån en sådan sillstam är talrik, nödgas
den helt naturligen äfven öfver allt större område
söka sin föda och dervid alltmer aflägsna sig från
kusten, hvilket, åter vållar, att det synes som om
de stora sillstammarna mera tillhörde hafvet och de
smärre mera kusterna, samt har föranledt uppkomsten,
af de i praktiskt hänseende vigtiga benämningarne
hafssill och kustsill. De mest bekanta sillstammarna
torde vara 1) Kattegatts höstsill, hvilken gifver
upphof åt det årliga fisket i Öresund, Stora Belt
och Kattegatt, och hvars lek hufvudsakligast eger
rum under Oktober; 2) Skageraks vårsill (Bohus
läns kustsill), som endast i jämförelsevis mindre
omfattning är föremål för fångst, och hvars lek
hufvudsakligen försiggår under April; 3) sydöstra
Nordsjöns och Skageraks höstsill, hvilken hafssill
gifver upphof åt de bekanta periodiska fiskena vid
Bohus läns och norra Hallands kuster äfvensom i
sydöstra Nordsjön, och hvars hufvudsakliga lektid är
September samt hvars lek under en del åtminstone af
den bohuslänska fiskeperioden försiggår å bankarna i
norra Kattegatt och under en och annan af perioderna
t. o. m. inom den södra bohuslänska skärgården; 4)
nordöstra Nordsjöns och Skageraks vintersill (den
norska s. k. vårsillen), hvilken hafssill gifver
upphof åt de norska vårsillfiskeperioderna samt
mellan dessa tyckes besöka Skagerak och bohuslänska
kusten, der den under vintern erhålles bland den
då derstädes allmännast såsom slosill uppträdande
nordsjöhöstsillen, och hvars lek hufvudsakligen
försiggår i Februari samt under de bohuslänska
fiskeperioderna tyckes till någon del åtminstone ega
rum å vid norra och mellersta delen af bohuslänska
skärgården äfvensom vid Norges sydöstkust belägna
grund; 5) den norska kustsillen, hvilken förekommer
utefter hela Norges vest- och nordvestkust, och hvars
hufvudsakliga lektid sammanfaller med eller är något
tidigare än den vårlekande Skagerakssillens, men
hvilken icke gifver upphof åt något större fiske;
6) den norska s. k. storsillen, hvilken hafssill
periodiskt förekommer och gifver upphof åt ett
rikt höstfiske vid Nordlands och Tromsö amts kuster,
men hvars lektid ungefär sammanfaller med den norska
s. k. vårsillens och sålunda infaller i och omkring
Februari; 7) den skotska nordsjövintersillen,
hvilken hafssill fångas under årets tre första,
månader vid skotska östkusten, och hvars lek synes
försiggå hufvudsakligast i Februari; 8) den skotska
nordsjöhöstsillen, hvilken hafssill gifver upphof åt
det rika skotska östkustfisket samt det holländska
s. k. »stora» fisket, och hvars hufvudsakliga
lektid inträffar under Augusti och September samt
tidigare vid norra än vid södra delen af Skottlands
östkust (Shetland inberäknadt); 9) den engelska
nordsjöhöstsillen, hvilken hafssill gifver upphof åt
engelsmännens och holländarnas sillfisken i södra
Nordsjön och hvars lek synes försiggå under Oktober
och November månader; 10) den engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
