Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfverstolpe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Journal för svensk litteratur» (5 bd), hvilka båda
blad genom sin sträfvan att sprida kännedom om
vetenskapens framsteg, särskildt den kantiska
filosofien, blefvo af stor betydelse för samtidens
intellektuella lif. De nya, omstörtande idéerna på
filosofiens område jämte flere angrepp på häfdvunna
tänkesätt och på den akademiska skolans målsman,
Leopold, gjorde dock, att S. och hans vänner inom
kort af de ljusskygga myndigheterna betraktades som
sannskyldiga jakobiner. Mot S. inleddes en verklig
förföljelse, och då han vid en akademisk fest till
utförande föreslagit ett musikstycke, hvari några
takter af »Marseillaisen» ingingo samt efter
dess förkastande vägrat att biträda orkestern,
blef han år 1800 relegerad »in perpetuum» från
Upsala. Sedan hans akademiska lärarebana sålunda
afbrutits, lefde han i Stockholm som författare
af historiska och geografiska läroböcker samt
utgifvare af tidskriften »Läsning i ett och annat»
(5 h. 1800–07). Först 1808 utnämndes han till rektor i
Norrköping och fick 1810, efter statshvälfningen, sin
relegation upphäfd. Lektor i Linköping 1815, erhöll
han 1816 titel af kansliråd och rikshistoriograf,
hvarefter han hufvudsakligen af ekonomiska skäl lät
prestviga sig 1821. Kyrkoherde i Söderköping 1822,
dog han d. 2 Sept. 1824. Lifligt intresserad för
folkundervisningen, inlemnade S. vid riksdagen 1809
ett förslag om offentliga undervisningsanstalter
för alla folkklasser och affattade derom för
kronprinsen en Mémoire (1811). 1812 insattes
han i en komité för undervisningens ordnande
och motionerade 1815 om folkskolors inrättande i
förening med arbetsskolor. Skolordningen af 1820
är delvis framgången ur hans sträfvanden. Med sin
afhandling Den svenska statsförfattningens historia
(1809) uppträdde han som historisk författare
och erhöll 1816 statsanslag för utgifvande af
ett arbete Historia öfver förhållandena mellan
Sverige och Norge från dessa staters uppkomst
och till närvarande tid (2 del., 1821–23), hvilket
dock blef ofullbordadt. En begåfvad konstkritiker,
utgaf S. bl. a. Strödda afhandlingar i ämnen rörande
de fria konsterna (1808–09). Han ombestyrde äfven
en ny upplaga af Stiernhielms »Hercules» (1808)
samt öfversatte »Winckelmanns karaktärer» af Göthe
(1806). S:s stil liksom hans konversation var, ehuru
mindre vetenskapligt djupgående, liflig, bestämd och
stundom skarpt satirisk. Till sitt yttre var han liten
och puckelryggig, hvarför han af sina motståndare,
fosforisterna, kallades »rektor silfverpuckel».
Ledamot af Musikaliska akademien 1799. Jfr biografi
af K. F. Werner i »Några anteckningar om slägten
Silfverstolpe» och G. Ljunggren, »Sv. vitterhetens
häfder» (del 2).
5. Silfverstolpe, David Vilhelm, militär, den förres
kusins son, f. 1798, blef underlöjtnant i Göta
artilleri 1813, var fälttygmästare 1835–46 samt tog
afsked som generalmajor 1860. Död 1875. S. deltog i
flere komitéer för artilleriväsendet samt verkade som
lärare vid militärläroverk. 1867 utgaf han Samline af
gällande författningar rörande arméen, dess
styrelse och förvaltning (bil. 1870), hvarjämte han
skref smärre uppsatser i Krigsvet.-akad:s handl.
6. Silfverstolpe, Fredrik Otto, ämbetsman,
son till S. 2, född d. 25 Aug. 1795, blef filos.
magister i Upsala 1818. Riddarhuskanslist sedan
1816, blef han 1832 riddarhussekreterare. Dessutom
var han militär, med tjenstgöring vid Skånska
karabinierregementet, samt blef 1824 ryttmästare
i generalstaben och 1835 major i armén.
Vid Oskar I:s trontillträde 1844 kallades S.
till ecklesiastikminister. Som sådan framlade
han ett förslag till läroverksreform, hvari
ferierna inskränktes, lärarelönerna ökades och
höjande af qvinnobildningen påyrkades. Efter
att hafva utgått ur ministèren 1848 nämndes han
följande år till landshöfding i Vestmanlands
län. Till sitt afsked 1863 arbetade S. nitiskt
för folkskolans höjande och slöjdens utveckling inom
länet. Han dog i Stockholm d. 24 Nov. 1882.
Jfr biografi af H. Wieselgren i »Några anteckningar
om slägten Silfverstolpe» (1884).
7. Silfverstolpe, Gudmund Leonard, vitter
författare, den föregåendes kusin, föddes i Stockholm
d. 5 Juli 1815. Student i Upsala 1834,
aflade han kansliexamen 1837 och inskrefs s. å.
som e. o. kanslist i Krigsexpeditionen. 1850–52
var han kammarskrifvare i Krigskollegium
och utnämndes 1853 till andre riddarhuskanslist.
Död i kolera i Stockholm d. 27 Sept. 1853. Med en
fin, humoristisk iakttagelseförmåga och en blixtrande
qvickhet, var S. medelpunkten i en glad kamratkrets.
Hans rika skaldebegåfning nådde väl ej sin fulla
utveckling, men om densamma vittna bl. a. de af
varm fosterlandskärlek besjälade dikterna Varingens
hemfärdssång, Sång för skärgårdsflottan och Svea,
de fantasirika, men till innehållet djupa och
till formen konstnärligt måttfulla skaldestyckena
Segerkronan, Sadis syn (båda belönade med Sv.
akad:s andra pris, det ena 1839, det andra 1841)
och Den nionde samt det välbekanta poemet See glad
op. S:s Dikter utkommo 1851–52 (ny uppl. 1860).
Han efterlemnade dessutom flere bearbetningar och
öfversättningar för teatern samt texten till det
romantiska skådespelet Ljungby horn och pipa
(1858). Jfr biografi af E. v. Qvanten i »Några
anteckningar om slägten Silfverstolpe» (1884).
8. Silfverstolpe, Karl (Carl) Gudmund
Uno, urkundsutgifvare, vitter författare, den
föregåendes sysslings son, föddes d. 31 Mars
1840. Student i Upsala 1859, tjenstgjorde
han 1861–70 vid Lifregementets dragonkår,
hvarefter han ingick i Riksarkivet. Han är
sedan 1877 ord. amanuens derstädes och sedan
1870 kammarherre. S. har utgifvit: Klostret i
Vadstena (1875, i Hist. bibl.), Källor till svenska
teaterns historia (1877, ur »Framtiden»; omarbetad
1882 under titeln Svenska teaterns äldsta öden), Om
Jöran Persson och konungens nämnd (1881, i Hist.
tidskr.), Några dikter af Astolf (1883) m. m.
Han har derjämte redigerat: »Historiskt bibliotek»
(1875–80), »Svenskt diplomatarium från och med
1401» (från 1875), och »Några anteckningar om
slägten Silfverstolpe» (1884) samt lemnat flere
historiska bibliografier och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
