Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma / 995-996 (1890) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sicilien ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spinna sina kokonger (se Silkesodling). Genom sin
glans och finhet är sidenet mycket eftersökt och har
derför gifvit upphof till en betydande industri. Redan
öfver 2,000 år f. Kr. tillverkades siden i Kina;
omkr. 300 f. Kr. öfverfördes sidenfabrikationen till
Japan och spred sig derifrån till södra och vestra
Asien. Omkr. år 550, samtidigt med silkesodlingens
införande i Europa, grundades en sidenindustri i det
grekiska kejsaredömet; redan långt förut hade dock på
ön Kos tillverkats ett slags lätta sidenväfnader. Af
araberna, som utvecklade sidentillverkningen
genom att använda nya mönster och färger, infördes
denna tillverkning i Spanien, hvarefter den under
korstågens tid spred sig till Italien. I Venezia,
Genua, Florens och Milano samt Sicilien drefs under
medeltiden en betydande handel med sidenvaror. I
Tyskland lärde man på grund af handelsförbindelser
med folken vid Svarta hafvet att tidigt känna
sidenets användning och produktion, hvarför äfven
stora manufakturer uppblomstrade i Augsburg,
Mainz och Nürnberg mot slutet af medeltiden. 1480
anlades ett sidenväfveri i Tours af Ludvig XI, och
omkr. 1520 upprättades fabriker i Lyon. Genom det
kraftiga sätt, hvarpå Colbert, Ludvig XIV:s bekante
minister, främjade den franska sidenindustrien,
räknades denna redan i 17:de årh. som den förnämsta i
Europa. Under nederländska frihetskriget (1572–1648)
invandrade flamska sidenväfvare till England,
och efter nantesiska ediktets upphäfvande (1685)
spreds den franska sidenindustrien af landsflyktiga
hugenotter till Preussen, Schweiz, Skandinavien och
Ryssland. Frankrike, som 1884 hade 34,231 mekaniska
och 60,083 handväfstolar i verksamhet, intager dock
ännu första platsen bland sidenproducerande stater. De
förnämsta fabriksorterna derstädes äro Lyon samt
dernäst S:t Étienne, Nîmes, Avignon och Paris. I
Tyskland tillverkas siden förnämligast i Krefeld,
Barmen, Elberfeld; i Storbritannien i Macclesfield,
Manchester, Glasgow och Dublin; i Schweiz i Zürich
och Basel; i Italien i Como, Genua och Venezia. I
Ryssland fabriceras guld- och silfverbrokader för
kyrkligt bruk, och äfven i Amerika har sidenindustrien
under de sista årtiondena hastigt utvecklats. Genom
följande tablå åskådliggöres värdet af de olika
landens sidenfabrikation år 1883:

	mill. kr.		mill. kr.
Frankrike	319	Ryssland	60
Tyskland	169	Österrike	45
Förenta staterna	131	Italien.	45
Storbritannien	93	Spanien	19
Schweiz	66	Öfriga land	63

I Sverige erhöll en holländare, Jakob van Utenboven,
år 1649 privilegium på anläggande af ett sidenväfveri
och fick dertill ett statsunderstöd af 17,000
rdr. Företaget ville dock icke lyckas, lika litet som
de försök, hvilka under följande årtionden gjordes af
Karl Godefroi, Arnold Ziese och Didrik Blom. Först med
Jonas Alströmer erhöll den svenska sidenindustrien
någon större utveckling, och år 1762 räknade man i
Stockholm 882 väfstolar med 1,914 arbetare. Redan
1767 hade dock stolarnas
antal nedgått till 221, och personalen utgjordes blott
af 519 man. År 1818 funnos inom riket 46 siden-
och halfsidenfabriker, hvilkas tillverkningsvärde
belöpte sig till 475,784 rdr. 1845 återstodo 15
sidenmanufakturer, alla i Stockholm, med tillverkning
för ett värde af 649,085 rdr. Ehuru staten vid
olika tillfällen genom privilegier, höga tullar och
penningeunderstöd sökt främja sidenfabrikationen,
har den likväl fört ett tynande lif. Under de senare
åren hafva endast tvänne sidenfabriker funnits,
bägge i Stockholm, hvilkas tillverkningsvärde 1875
var 1,195,670 kr., men 1887 endast 526,951 kr.

Sidensjö, socken i Vesternorrlands län,
Nätra tingslag. Areal 38,730 har. 2,515
innev. (1889). S. utgör ett konsistorielt pastorat af
2:dra kl., Hernösands stift, Ångermanlands Nordvestra
kontrakt.

Sidensvansen, Ampelis, zool., ett slägte tillhörande
fam. Ampelidae och ordn. tättingar (Passeres) bland
foglarna. Den har en kort, vid roten nedtryckt
näbb. Vingarna äro långa och spetsiga. Tarsens
framsida har skarpt skilda sköldar. Fjäderbeklädnaden,
som är mjuk och silkesfin, bildar på hufvudet en
mycket lång tofs. Vingarnas armpennor, stundom äfven
stjertpennorna, bära röda, pergament-artade bihang. I
Amerikas och Europas nordligaste trakter finnas nio
arter. Till Sveriges fauna hör A. garrulus, som
är rödgrå, med svart strupe, ett svart band genom
hvardera ögat och gul stjertspets. Kroppslängden
utgör 20 cm. Denna fogels sommarstamhåll är Lapplands
barrskogar, der man först på senare tider lyckats
påträffa hans bo. Under den kalla årstiden stryker
sidensvansen omkring öfverallt i landet, vissa vintrar
i stora skaror, medan han under andra ej ses å de
trakter han förut brukat besöka. Han lifnär sig af
bär och insekter. Äggen äro hvitaktiga med mörkare,
ljusbruna eller violetta fläckar och punkter.
L-e.

Sidenört. Se Asclepias.

Sideralljus (af Lat. sidus, stjerna), äfven kalladt
hydrooxygenljus och Drummonds kalkljus, erhålles
derigenom att man låter kalk eller magnesia glöda i
en knallgaslåga. Det ljus, som dervid uppstår, är af
en oerhörd intensitet. I stället för vätgas användes
i knallgaslågan ofta lysgas. Jfr Knallgasbläster.

Sideration (af Lat. sidus, stjerna) kallades af
de gamle en hastigt påkommen sjukdom, t. ex. en
slagattack, emedan man tillskref sådana olyckor vissa
stjernors inflytelse. F. B.

Sideringult (af Lat. sidus, stjerna), en aqvarell-
och oljefärg, som består af basisk kromsyrad
jernoxid. Den är mycket varaktig och icke giftig.

Siderisk l. sideral (af Lat. sidus, stjerna),
hvad som har afseende på eller hänför sig
till stjernorna. Ordet användes särskildt om en
himmelskropps verkliga omloppstid, i det rörelsen
tänkes relativt till en stjerna eller en punkt,
som liksom stjernan kan anses såsom fix. Sålunda
talar man om sideriskt år. månad, dag, i motsats
mot tropiskt år, som hänför sig till den rörliga
vårdagjämningspunkten, synodisk månad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>