Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siam - Siamangen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
protektorat ledde till Faulkons mord, de kristnes
förföljelse och afbrytandet af all förbindelse med
Frankrike.
Wbg.
Siamangen, zool. Se Gibbonerna.
Siamesiska språket (Siames. thai) tillhör de
s. k. enstafviga eller indokinesiska språken,
(se Kinesiska språket) och är måhända det i formelt
hänseende minst utvecklade af dessa. Ljudsystemet
omfattar ej mindre än 25 vokalljud, 2 diftonger (ai,
au) och en nasalvokal (ã), samt 20 konsonantljud,
nämligen alla svenska, utom g och s (sch), samt
dessutom aspiratorna kh, ch, th, ph, hvartill komma i
skriftspråket, genom en mängd lånord från siamesernas
religionsspråk pali, ytterligare 20 från sanskrit
härstammande konsonanter (jfr Indiens språk, sp. 559),
hvilka dock i uttalet vanligen öfvergå till de närmast
stående siamesiska ljuden. Skriften, som utgör en
ytterst svårläst ombildning af det sanskritiska
devanagari-alfabetet, innehåller derför ej mindre än
30 vokaler, 43 konsonanter och 4 accenttecken. Den
för de indokinesiska språken egendomliga modulationen
eller röstens musikaliska höjning och sänkning under
ett ords uttalande består i thai af 5 toner: högre
stigande ton (med qvart-höjning), lägre stigande
(terz-höjning), högre fallande (stigning och
sänkning omkring grundtonen ~), lägre fallande
(qvint-sänkning) och jämn (utan höjning eller
sänkning). Någon formlära i vår mening med bestämd
skilnad mellan ordklasserna, genus, deklination och
konjugation finnes icke. Nominativus och ackusativus
uttryckas genom ställning före och efter det ord, som
fungerar som verb, genitivus genom ställning efter
det styrande ordet. Pluralis, dativ, tempora, modi
o. d. uttryckas än alldeles icke, då de förstås af
sig sjelfva, än med särskilda ord. Sammansättningar
eller sammanställningar spela här samma betydande
rol som i kinesiska språket (se d. o., sp. 718)
t. ex. nam ta (vatten, öga), tår, nam pyng (vätska,
bi), honung, me nam (moder, vatten), flod. Pronomina
äro, som i kinesiskan, ord, som angifva det olika
rangförhållandet personerna emellan. Deremot
äro de s. k. ställningsreglerna här långt mindre
bestämda och syntaktiska än i kinesiska språket
(se d. o., sp. 717). Den omfångsrika literaturen,
som hufvudsakligen föreligger i manuskript och
derför ännu är föga känd, är i allmänhet, med
undantag af offentliga handlingar o. d., affattad
i ett slags versform. Det mest bekanta utgöres
af fantastiska kärleks- och hjeltesånger af Rama
o. a. Nya testamentet finnes öfversatt på siamesiska
af Jones och Robinson (1846). – Källor: Pallegoix,
»Gramm. linguae thai» (1850), »Dictionarium linguae
thai» (1854), Bastian, »Sprachvergleichende studien
mit bes. berücksicht. d. indo-chines. sprachen.»
(1870), och Ewald, »Grammatik der t’ai- oder siames.
spr.» (1881).
H. A.
Siamesiska tvillingarna. Se Tvilling.
Siam-krokodilen. Se Krokodilslägtet.
Siam-viken, en stor vik, bildad af Kinesiska hafvet
på Bortre Indiens södra kust, begränsas i v. af den
till Siam hörande östra kusten af halfön Malakka,
i n. och n. ö. likaledes af Siam samt i s. ö. af
Kambodja och Kochinkina.
Sibbaldia procumbens L., trefingerört, bot.,
en i Europas fjälltrakter växande liten ört, som
tillhör nat fam. Senticosae L., kl. Pentandria
L. Stjelken är uppstigande tilltryckt, kort
styfhårig, bladen trefingrade, blommorna små,
gula, gyttrade i knippen i stjelkgrenarnas toppar.
O. T. S.
Sibbarp, socken i Hallands län, Faurås härad. Areal
4,987 har. 1,115 innev. (1889). S. bildar med Dagsås
ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Göteborgs
stift, Falkenbergs kontrakt.
Sibbern, Frederik Kristian, dansk filosof, föddes
i Köpenhamn d. 18 Juli 1785. Af föräldrarna, som
härstammade från Holstein, utöfvade i synnerhet
modern genom sin innerliga religiositet stort
inflytande på honom. Han blef student 1802,
kastade sig derefter öfver rättsvetenskapen,
blef 1810 juris kandidat, men idkade tillika
filosofiska och matematiska studier samt blef
filos. doktor 1811. Då N. Treschow 1811 lemnade
sin filosofiska professur, föreslog han S. till
sin efterträdare. Innan S. mottog platsen (1813),
gjorde han en tvåårig resa i Tyskland, der han blef
bekant med Fichte, Schleiermacher och Steffens samt
starkt påverkades af den sistnämnde. Utan att sluta
sig till eller sjelf utbilda något afslutadt system
upptog han i sin lifsbetraktelse med hänförelse
den spekulativa idealismens grundtanke. Men hans
lefvande känsla för allt menskligt och hans stora
intresse för natur och naturvetenskap befriade honom
från många af de ensidigheter, som vidlådde den
tidens tyska filosofi. S. var varmast intresserad
af psykologi. 1819 utkom första delen af Menneskets
aandelige natur og væsen (»Menniskans andeliga
natur», öfvers. af L. Hammarsköld, 1827). Verkets
andra del, som utkom 1828 och 1885 trycktes på nytt
under titeln Læren om de menneskelige fölelser og
lidenskaber, gifver den bästa föreställningen om
honom som psykolog. Särskildt läran om de sympatiska
känslorna är vackert och varmt framställd. En
grundtanke i hans psykologi är idén om den sporadiska
utvecklingen: olika drifter och krafter uppstå,
och endast genom deras inbördes kamp, genom en
jäsningsperiod, uppnås den fulla harmonien. I sin
intressanta bok Om forholdet mellem sjæl og legeme
(1844) framställer han den teorien att det är ett
och samma lif, som träder i dagen i hjernverksamheten
och i medvetandets verksamhet. S:s allmänna filosofi
går ut från erfarenheten och söker genom slutsatser
från densamma vinna spekulativa resultat. Han
lägger vigt derpå att lagbundenheten i naturen
tyder på en i allt och i alla verkande naturlag
(»ett allvarande och allverkande»), men att å andra
sidan finnas enskilda, bestämda utgångspunkter
för hvarje naturverksamhet. Naturutvecklingen
anser han fortskrida genom brytningen mellan de
processer, som från olika utgångspunkter äro satta i
rörelse. Så i hans Spekulativ kosmologi (1846). I sin
historiska naturuppfattning skiljer S. sig från den
spekulativa filosofien och påminner om den moderna
utvecklingsfilosofien. En kontinuerlig utveckling
har enligt honom egt rum från »dimman» till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
