- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
967-968

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af Dipterocarpeae, Cedrelaceae och Pterocarpaceae,
Xylia, jernträ m. fl., hvilka dels användas
till virke, dels lemna färgämnen och hartser. –
Handel. Talrika karavaner af hornboskap, hästar,
åsnor och bärare passera årligen från Junnan till
de norra siamesiska sjanstaterna, hvarifrån många
af dem fortsätta till Maulmain, förande från Kina
sidenväfnader, te, opium och metallarbeten i utbyte
mot råbomull, rådjurs- och rhinoceroshorn, elfenben
och salpeter. De norra staterna nedsända teakträ
och andra produkter. Den föreslagna jernvägen från
Maulmain förbi Myavaddi till Raheng och derifrån till
Kiangsen, 300 km. från kinesiska gränsen, är afsedd
att öka icke blott trafiken med Kina, utan äfven de
lokala tillgångarna. Den östra delen, omfattande nära
hälften af arealen, sänder sina produkter öfver Korat
till Bangkok. Den producerar företrädesvis kinagräs
(Boehmeria nivea) socker, indigo, silke, kardemumma,
bomull, tobak, sisiet (ett surrogat för betel),
vax, benzoeharts, gummilacka, jern, kalk, svafvel,
salt, groft lergods, mattor och elfenben. Nästan
all handel ligger i kinesernas händer. I aflägsnare
trakter förmedlas handeln genom byte, men i allmänhet
begagnas silfver och stundom indiska rupier såsom
betalning. 1888 utgingo från Bangkoks hamn 469 fartyg,
deraf 291 voro britiska. Värdet af exporten beräknades
till omkr. 60 mill. kr. (deraf ris för 47 mill.) och
af importen till omkr. 40 mill. kr. – Det lagliga
myntet är tikal, ett silfvermynt vägande 15 gr. =
60 cent af en mejikansk dollar. 4 tikal = 1 tamlung,
20 tamlung = 1 katty. Några guldmynt finnas, men
ej i allmänna rörelsen. Dollar mottagas efter ett
värde af 3 doll. för 5 tikal. 1875 lät regeringen i
England slå en mängd bronsmynt, som kommit i allmänt
bruk i st. f. de kinesiska spelmarkerna, som förut
begagnades. Vigt och mått: 1 chang = 1,2 kg.; 1 niu =
42,16 mm.; 1 keup = 12 niu; 1 sok = 2 keup; 1 wa =
2 sok; 1 sen = 20 wa.

Statsförfattningen, förr absolut monarkisk,
är genom konungens beslut af d. 8 Maj 1874 i
viss mån inskränkt. S. har blott en konung,
ty den s. k. andre konungen (som han kallas af
européerna, Siam. Wang-na, palatsets framsida)
har hvarken inflytande på regeringen eller anspråk
på titlarna konung och majestät, ehuru de pläga
gifvas honom af främmande makter. Konungen utöfvar
lagstiftningsmakten, tillsammans med 5 ministrar
och ett statsråd. Landet är deladt i 41 provinser
(utom laos- och malaj-staterna), förvaltade af
guvernörer, hvilka hafva olika stor myndighet;
i allmänhet kunna de afdöma civila mål och mindre
brottmål, men vigtigare brottmål hänskjutas till ett
särskildt departement i hufvudstaden. Statsinkomsterna
härröra af grundskatter, personliga skatter, monopol,
tullar m. m. och uppgå till omkr. 14–15 mill. kr. Alla
klasser (med undantag af adel och presterskap) äro
teoretiskt förpliktade att göra hofveritjenst till
staten 4 månader af året, men kunna i st. erlägga en
hufvudskatt af 6–18 tikal (13–40 kr.); ett mindre
belopp, 1,5 tikal (3,4 kr.), betalar egaren för sin
slaf. Kineser betala endast 4,5 tikal hvart
tredje år, och européer äro fria. Afgifter
läggas på hus, på nöjen, fiskebåtar, nät och
annan redskap. Tenngrufvorna äro ett regale och
försäljningen af opium och sprit ett monopol,
utarrenderadt åt kineser. Hela den manliga
befolkningen är värnpligtig, men endast
4–5 tusen öfvas regelbundet under europeiska
officerare. Hufvudstaden och omgifvande fort hafva
garnisoner. Flottan består af ett par skrufångare
med 8–10 kanoner samt ett halft dussin kanonbåtar.

Rikssigillet visar en flygande drake. Flaggan är
röd med en gyllene sol. Riket har 4 riddareordnar:
De nio ädelstenarnas stjerna (andlig, endast
för buddhaister), Hvita elefantens orden (1861),
Maha Chakri l. Kronorden och Chulanchonclao-orden
(med konungens porträtt), hvilken gifves endast
åt infödingar.

Folkmängden uppgår till omkr. 6 mill. i det
egentl. S., 3 mill. siamesiska laos och 1
mill. malajer; kineserna utgöra 1,5–2 mill. I
nedre S. är befolkningen samlad längs floderna
och kanalerna, i det öfriga landet är den mera
jämnt utbredd. Siameserna, som tillhöra sjan-
l. tai-folken af den mongoliska rasen, äro af
medelstorlek, väl proportionerade, med olivfärgad
hy, mörkare än kinesernas, men ljusare och vackrare
än malajernas, näsan obetydligt plattad, läpparna
något framstående, ansigtet af nästan rhomboidisk
form, skäggväxten svag, håret groft och svart. Men
giftermål under många generationer med peguaner, laos
och kambodjer äfvensom med slafvar af urbefolkningen
hafva framkallat en mångfald typer. Siameserna äro
till karakteren milda, tåliga och undergifna sina
myndigheter. De äro gästvänliga mot främlingar och
fattiga. Gröfre brott äro sällsynta. Men siameserna
äro lata och liknöjda och egna mycken tid åt nöjen
(fester och processioner, kapprodd, lekar, tupp-
och hundfäktningar m. m.). Qvinnans ställning är god,
ehuru flickor kunna säljas till hustrur. Utom karener,
hvilka äro återstoden af ett mycket utbredt folk, och
som finnas på gränsen mot Birma samt i bergstrakterna
i norra och vestra S., tsiampa l. lau i samma trakter
och khong, ett bofast folk inåt landet från nordöstra
vinkeln af Siamviken, finnas många andra stammar af
en äldre befolkning i skogstrakterna på ömse sidor om
Mekong, af sina olika grannar kallade med olika namn,
kha, moi, pnom, lolo m. m. De likna hvarandra mer
eller mindre, äro skygga samt jagas och fångas till
slafvar af sina mer civiliserade grannar. Slafveriet
är allmänt, men oftast en följd af gäld, ty en
gäldenär eger att sälja sig, sin hustru, sina barn,
hvilkas frihet återvinnes, när skulden betalas. Den
nuv. upplyste monarken har förbjudit detta bruk utom
i laosprovinserna och de östra staterna. Marknaden
rekryteras dessutom genom försäljning af brottslingar,
hvilka hafva att välja mellan död eller slafveri,
samt genom slafjagter bland de vilde urinnevånarna.

Om man undantager några skolor i hufvudstaden,
Bangkok, handhafves undervisningen af presterna,
som i templen mottaga gossar till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free