Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serafimerlasarettet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke-läkare, dröjde det mycket länge i Sverige,
innan verkliga sjukhus inrättades, åtminstone för den
civila befolkningen. Behofvet af dylika inrättningar,
sannolikt då lika lifligt kändt som nu, gjorde sig
först gällande med afseende på de sinnessjuke, och
Danviks hospital torde vara den äldsta vårdanstalt
af detta slag i Sverige. Dess anor gå upp till år
1696. Att vid denna anstalt fråga vida mera var om
de någon gång farlige patienternas instängande än om
deras botande är en icke oberättigad förmodan. Allra
minst var der något tal om undervisning för läkare i
dessa sjukdomars behandling. De, som ville lära sig
medicin eller kirurgi, måste antingen inhemta det
praktiska af konsten hos äldre läkare eller genom
resor i utlandet, ty äfven vid universiteten var
undervisningen, i brist af sjukhus, nästan uteslutande
teoretisk. Genom de läkare, som utomlands vid de
flerestädes befintliga klinikerna lärt att förstå
den ofantliga vigten af sjukhus, både som vård- och
undervisningsanstalter, utbreddes tankarna härpå inom
vårt land, dock först i början af 1700-talet. Det
första officiella uttrycket af dessa idéer finnes i
sundhets-kommissionens memorial af 1738. Frågan tyckes
derefter hafva hvilat, tills den år 1746 åter bragtes
på tal, och det på ett sådant sätt, att den ej mera
kunde falla, af två de berömdaste läkare på sin tid:
Abraham Bäck och Olof Acrel. Den förre, då endast
33 år gammal, höll, då han första gången nedlade
sin ordförandeklubba i Vetenskapsakademien, ett tal
»om nyttan, som tillflyter läkarekonsten af ett väl
inrättadt lazaret eller sjukhus i Stockholm», ett
mästerligt föredrag, och Acrel, den berömdaste kirurg,
som Sverige någonsin haft, utgaf samma år, 29 år
gammal, en skrift »om genaste sättet att inrätta och
underhålla ett lazaret eller sjukhus, så att det inom
få år måtte ernå en ansenlig tillväxt».
Nu tog saken
fart. Tre år derefter inköptes tomt för sjukhusets
byggnad, och 1752 (d. 30 Okt.) kunde de förste sjuke
intagas på Serafimer-(ordens)lasarettet. De voro
då endast 8 till antalet, men detta ökades efter
hand, så att det redan år 1765 uppgick till 44. Gåfvor
från enskilda och insamlingar från hela riket hade
medfört detta utmärkta resultat, men nu beslöto rikets
ständer, att de medel, som i landsorterna insamlades,
skulle stanna inom de respektive länen, så att äfven
der sjukhus kunde upprättas. Serafimerlasarettet,
hvilket sålunda miste en del af sitt underhåll,
måste för en tid inskränka sin verksamhet. Men snart
ökades åter tillgångarna genom en mängd donationer
och äfven något understöd af allmänna medel, så att
antalet sjuksängar år 1800 uppgick till 80. Genom
ytterligare donationer, hufvudsakligen af konung
Karl XIV Johan och lifmedikus Wenner, bragtes det
så vida, att år 1821 sjukantalet kunde höjas till
140. Äfven detta antal befanns snart vara för litet,
och det oaktadt vid den tiden endast intogos in- och
Utvärtes civila sjuke. Förut hade lasarettet varit
sjukhus äfven för garnisonen och till och med under
20 år barnbördshus. Genom kraftig hjelp af riksdagen
och Stockholms stad lyckades det
att hopbringa en summa, tillräcklig för att
tillbygga lasarettet, så att 300 sjuka der kunde
få plats. Företaget leddes i hufvudsaklig mån
af d. v. öfverkirurgen Ekströmer, en kraftig
organisatör. Några sängar hafva på den sista tiden
dock måst borttagas för att lemna plats åt hvarjehanda
för sjukhuset och undervisningen oundgängligt
nödvändiga anstalter, ej tillgodosedda eller ens kända
vid byggnadstiden. Serafimerlasarettet var efter denna
sista ombyggnad ett godt och försvarligt sjukhus,
så som anspråken då voro. Men sjukhus, byggda under
denna period, hafva åldrats hastigt; den medicinska
och än mera den hygieniska vetenskapens framsteg hafva
gjort fordringarna på ett sundt sjukhus så stora, så
annorlunda beskaffade, än de voro för 50 år sedan,
att det nuv. Serafimerlasarettet, från att vara
det bästa, blifvit ett af de sämre i Sverige, hvad
inredning, ventilation, uppvärmning och äfven utrymme
angår. Dessutom har det för sitt andra hufvudändamål,
det att vara en undervisningsanstalt, af enahanda skäl
blifvit långt efter sin tid, och detta så mycket mera,
som de studerandes antal under det halfva seklet
fyrdubblats. Fråga har derför sedan mer än tio år
varit, att helt och hållet ombygga och i väsentlig
mån utvidga hela anstalten. Anslag till detta ändamål
hafva i första rummet blifvit beviljade af Stockholms
stadsfullmäktige och af Stockholms läns landsting,
hvarjämte lasarettsdirektionen kunnat från en, just
för sådant ändamål skänkt fond bidraga med en större
summa. Från riksdagen gafs år 1888 ett betydande
anslag. Alla dessa summor utgöra sammanlagdt
1,060,000 kr. Men härför uppföres nu i periferien
af den vidsträckta lasarettstomten: 1:o Ett stort
tvåvåningshus, bestämdt för poliklinikerna. 2:o Den
medicinska afdelningen, fördelad i 3 med hvarandra
löst sammanhängande paviljonger samt utrustad med en
stor mängd lokaler för vetenskapliga undersökningar,
föreläsningssal m. m. 3:o Ekonomibyggnad,
innehållande kök med matsal för tjenstepersonalen,
tvätt, badetablisseinent, desinfektionsanstalt
o. s. v. 4:o En paviljong för den oftalmologiska
afdelningen i den ena våningen och den gynekologiska
i den andra. 5:o Den nuv. lasarettsbyggnaden skall
helt och hållet förändras samt innehålla ensamt
den kirurgiska afdelningen. I sin helhet kommer det
nya sjukhuset att innehålla 400 sängar. (Se vidare
Karolinska mediko-kirurgiska institutet, sp. 406).
Arbetet på lasarettet är f. n. så fördeladt, att å den
medicinska afdelningen finnas 2 öfverläkare, hvilka
turvis bestrida den kliniska undervisningen. Numera
har tillkommit en afdelning på 20 sängar, utbruten
ur den medicinska, för nervsjukdomar. Kliniken å
densamma äfvensom sjukvården bestrides af
innehafvaren af den malmstenska professuren vid Karolinska
institutet. De andra båda öfverläkarebefattningarna
böra äfven, enligt gällande statut, vara förenade
med professuren och e. o. professuren i medicin
vid institutet. Samma är förhållandet med de båda
kirurgiska afdelningarna, der äfven institutets
bägge lärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
