Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schweiz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räddningsinstitut, blind- och döfstumanstalter
m. m. samt flere hundra privatinstitut (pensioner),
der företrädesvis flickor och unga damer från
alla verldsdelar erhålla sin bildning. – Konst och
vetenskap omhuldas visserligen icke så mycket af
staten, men desto mera på enskild väg af föreningar
och sällskap. De flesta större städer hafva museer
för skön konst; dessutom gör den allmänna schweiziska
konstutställningen sin rund genom hufvudstäderna, och
grundandet af en schweizisk konstsalong med understöd
af förbundet är föreslaget. S. kan uppvisa ett stort
antal konstnärer, såväl målare som bildhuggare, och
bland vetenskaper hafva foreträdesvis matematik
och naturvetenskaper odlats, och på dessa områden
glänser S. med namnen Gessner, Bauhin, Bernoulli,
Euler, v. Haller, de Saussure, Bonnet, de Candolle,
Studer, Escher von der Linth, Desor, v. Tschudi, Heer
och Pictet m. fl. Af schweiziska historieskrifvare
äro Johannes v. Müller, Burckhardt och S. de Sismondi
de mest bekanta, bland skönliterära författare i
nyare tid Bitzius, Töpffer, G. Keller, Konr. Meyer,
F. Schmidt, V. Cherbuliez, såsom filosofer,
filologer o. s. v. J. J. Rousseau, Bodmer, Breitinger,
Lavater, Pestalozzi, Zimmermann, Hirzel o. a. Den
schweiziska literaturen måste för att vinna större
utbredning ansluta sig till den tyska, franska eller
italienska; en sjelfständig, ehuru liten literatur
hafva endast raetoromanerna i Grisons. 1885 utkommo
ej mindre än 647 tidningar och tidskrifter. Offentliga
bibliotek finnas till ett antal af omkr. 2,000,
med mer än 2,5 mill. bd. Utomordentligt stort är
antalet föreningar och sällskap för vetenskapliga,
allmännyttiga, religiösa, politiska och sällskapliga
ändamål, många sträcka sig öfver hela landet
och växla samlingsplats hvarje år. Främst stå
Schw. gemeinnützliche gesellschaft i Zürich (1810),
Schw. naturforskaresällskapet i Genève (1815),
konstföreningen, musikföreningen, alpklubben samt
skytte-, turn- och sångföreningarna.
Religiösa förhållanden. Protestanterna (reformerta)
utgöra ungefär 3/5, katolikerna 2/5 af befolkningen;
judarna voro 1888 endast 8,386. Protestanterna äro
öfvervägande i slättlandskantonerna i n. och v.,
katolikerna i de högre alpkantonerna. Nästan rent
protestantiska äro Zürich, Schaffhausen och Vaud,
nästan rent katolska Uri, Schwyz, Unterwalden,
Luzern, Zug, Ticino och Valais, medan i 8 andra
kantoner protestanterna, i 4 katolikerna utgöra
flertalet. Den reformerta kyrkans författning
och presterskapets ställning äro olika i de
särskilda kontonerna, emedan kantonerna lagstifta
derom. Katolikerna äro fördelade på 5 biskopsstift:
Sion, Lausanne-Freiburg, Basel-Solothurn, Chur
och S:t Gallen, hvilkas innehafvare lyda omedelbart
under påfven. Den påfliga nuntien, som residerade i
Luzern och delvis egde ärkebiskopliga rättigheter,
afsattes 1873 af förbundsrådet från sina funktioner
och förvisades ur landet. Kantonen Ticino hör
formelt till de italienska biskopsstiften Como och
Milano, men förvaltas sedan 1885 af en apostolisk
vikarie. Den gammal- l. krist-katolska kyrkan, för
hvilken 1874 en särskild teologisk fakultet upprättades vid
universitetet i Bern, valde 1876 genom sitt synodalråd
en biskop, som residerar i Bern. Antalet kloster,
som redan vid reformationen och sedermera flere
gånger minskats genom sekulariseringar, uppgick 1885
till 140, deraf 46 munk- och 94 nunnekloster. De
mest bekanta äro benediktinklostren Einsiedeln,
Engelsberg och Disentis samt augustinklostret S:t
Maurice, till hvilket äfven hospitiet på Stora S:t
Bernhard hör. Jesuitorden och affilierade sällskap
få icke finnas i någon del af S., och medlemmar
af dem få icke taga någon befattning med kyrka
eller skola; äfven hvarje annan religiös orden,
hvars verksamhet synes farlig för staten eller stör
lugnet, kan förbjudas. Grundandet af nya kloster eller
religiösa ordnar är förbjudet. För öfrigt stadgar
1874 års grundlag fullständig och absolut samvets-
och trosfrihet. Ingen kan på grund af sina religiösa
åsigter ådömas något straff. Barnens religiösa
uppfostran intill 16 års ålder bestämmes af fadern
eller förmyndaren. Fri religionsöfning garanteras inom
gränser, som äro förenliga med allmänna ordningen.
Författning. Den schweiziska förbundsstaten består
af 22 kantoner, hvilka sjelfständigt sköta sina
inre angelägenheter; 3 af dem äro delade i 2
halfkantoner, så att de sjelfständiga staternas
antal är 25: Zürich, Bern, Luzern, Uri, Schwyz,
Unterwalden ob dem Wald, U. nid dem Wald, Glarus,
Zug, Freiburg, Solothurn, Basel Stadt, Basel Land,
Schaffhausen, Appenzell-Ausserroden, A.-Innerroden,
S:t Gallen, Grisons, Aargau, Thurgau, Ticino, Pays
de Vaud, Valais. Neufchâtel och Genève. Trots
alla förändringar kantonernas republikanska
statsform genomgått, har den dock bevarat vissa
skiljaktigheter. De s. k. »länderkantonerna»
(Uri, Unterwalden, Glarus, Appenzell, Grisons
m. fl.) hade från gammalt en demokratisk inrättning,
der folket på årliga sammankomster stiftade lagar
och valde ämbetsmän. Helt annat var förhållandet
i de s. k. stadskantonerna (Zürich, Bern, Luzern,
Freiburg, Solothurn m. fl.), der staden bildade kärnan
i det hela och landet förvärfvats genom köp eller
eröfringar. Der stod staden i en aristokratisk motsats
till den beherskade landsbygden, vare sig styrelsen
kunde tillhöra alla stadens slägter, såsom i Zürich,
eller var förbehållen några få patriciska familjer,
såsom i Bern. Med Helvetiska republikens bildande 1798
bortföllo alla dylika skiljaktigheter, och om äfven
restaurationsperioden (1815–30) återställde mycket af
det gamla, bortsopade den nya folkrörelsen 1830 alla
dessa qvarlefvor från feodaltiden. Styrelseformen
blef demokratisk-representativ, så att samtliga
medborgare afgjorde öfver författningarna och
valde sina legislativa representanter. Denna
folkrepresentation kallades i de flesta kantoner
Stora l. Kantonalrådet, och detta tillkommo den
rena demokratiens suveränitetsrättigheter, såsom
lagstiftning, val af de verkställande myndigheterna,
uppsigt öfver statsförvaltningen o. s. v. Till
slutet af 1860-talet gjorde sig inom flere af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
