Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schütz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbundet, hvilket särskildt var riktadt mot
grefvarna af Würtemberg, till försvar för de mindre
riksstädernas oberoende. Förbundet utvidgades under
de närmaste åren, derigenom att åtskilliga städer,
furstar och riddare i Rhenlanden, Bajern och Franken
slöto sig till detsamma, men det bröts fullständigt,
1388, i slaget vid Döffingen, af grefve Eberhard
II af Würtemberg. De inre striderna i S. fortforo
emellertid alltjämt, och förvirringen ökades under de
österrikisk-schweiziska krigen, derigenom att adeln
ställde sig på Österrikes sida, städerna deremot på
de schweiziska staternas. På kallelse af kejsaren
sammanträdde slutligen alla de schwabiska ständerna
i Esslingen och slöto der d. 14 Febr. 1488 det
stora schwabiska förbundet, till upprätthållande
af landsfreden. Detta förbund gaf sig en formlig
författning, med dömande och verkställande makt,
samt förberedde derigenom den af kejsar Maximilian
år 1495 i Worms för hela Tyskland proklamerade
»eviga landsfreden». Vid Tysklands indelning i
kretsar kom S. 1512 att i det närmaste uppgå i den
schwabiska kretsen. Det stora schwabiska förbundet
upphörde 1533, på grund af den genom reformationen
framkallade religiösa splittringen. Se Pfister,
»Pragmatische geschichte von Schwaben» (1803–27),
Vischer, »Geschichte des schwäbischen städtebundes
1376–89», (i »Forschungen zur deutschen geschichte»,
bd 2 o. 3), Klüpfel, »Urkunden zur geschichte des
schwäbischen bundes 1488–1533» (1846–53), Schweizer,
»Vorgeschichte und gründung des schwäbischen bundes»
(1876) och Klüpfel, »Der schwäbische bund» (i
»Hist. taschenbuch», 1883).
Sehwabenspiegel [-spigel], urspr. benämnd »lands-
och länsrättsbok» samt sedermera »kejsarerätt», kallas
från början af 17:de årh. en sydtysk samling af lagar
och förordningar, hvilken, af okänd författare
skrifven på högtyska, daterar sig från tiden
omkr. 1275. Med den nordtyska Sachsenspiegel (se
d. o.) som hufvudkälla innehåller den äfven bajersk
och alemannisk folkrätt, frankiska kapitularier,
utdrag ur den mosaiska, romerska och kanoniska rätten
m. m. Spridd i en mängd handskrifter, af hvilka
öfver 200 finnas i behåll, fick den användning i
Sydtyskland, Elsass, Schweiz och Österrike. Den har
utgifvits af Lassberg (1840), Wackernagel (s. å.),
Gengler (2:dra uppl. 1875) m. fl.
Schwaben und Neuburg, förr kalladt Öfre Donaukretsen,
bajerskt regeringsområde, mellan Mittelfranken,
Württemberg, Bodensjön, Vorarlberg, Tyrolen och
Oberbajern. 9,819 qvkm. 650,102 innev. (1885),
till 85 proc. katoliker. Den norra delen af
landet är i allmänhet fruktbar, på sina ställen
dock uppfylld af moras och hedar. Den södra
delen utgöres af det skogrika Algau-landskapet,
bekant för sin förträffliga boskapsskötsel och sin
ostberedning. Donau genomströmmar norra delen af
regeringsområdet; dess bifloder Iller och Lech bilda
dess gräns i v. och ö. Hufvudstad är Augsburg.
Schwaber. Se Schwaben.
Schwabiska diktareskolan, fordom en allmänt
förekommande benämning på de tyske
minnesångarna i 13:de årh., på grund deraf att de merendels
betjenade sig af den schwabiska munarten och att
deras konst omhuldades företrädesvis i Schwaben,
vid hohenstaufernas hof. En annan skaldeskola, som
äfven erhållit namnet den schwabiska, grundades i
Schwaben och af Uhland i början af detta århundrade,
under frihetskrigen, samt utmärkte sig genom stark
nationalkänsla, ren fantasi och djup hängifvenhet åt
naturen. Dit räknades G. Schwab, J. Kerner, K. Mayer,
E. Mörike, W. Hauff m. fl.
Schwabiska förbundet. Se Schwaben.
Schwabiska kejsare, gemensam benämning på de tyske
kejsarna af huset Hohenstaufen, hvilka regerade
1138–1254.
Schwabiska kretsen, en af de tio kretsar, i hvilka
det forna tyska riket 1500–1806 var indeladt. Den
omfattade största delen af det gamla hertigdömet
Schwaben (Schwabenland), med en areal af 34,700
qvkm. och omkr. 2 1/2 mill. innev.
Schwach, Konrad Nicolai, norsk skald och
ämbetsman, född på Ringsaker (Hedemarken) d. 28 Mars
1793, blef student i Köpenhamn 1812 och juris kandidat
i Kristiania 1817 samt var sedan 1818 advokat, dels
i Kristiania, dels i Arendal. 1830 blef han assessor
i Trondhjems stiftsoverret och 1848 sorenskriver i
Nedre Telemarken. Död 1860. S. var en man med många
intressen och har bl. a. utgifvit en Throndhjems
domkirkes historie og beskrivelse (1838), en Udsigt
over de tre nordiske rigers myntvæsen (1842)
och en Udsigt over det kgl. norske videnskabers
selskabs historie (1845). Han utgaf vidare valda
eller efterlemnade arbeten af många samtida skalder:
Zetlitz (1825–26), Wergeland (1846), Bjerregaard
(1848) och M. C. Hansen (1855–58). Sjelf hörde han
till sin tids mest omtyckte lyriske och humoristiske
skalder, oaktadt hans produktion aldrig lyfte sig till
någon betydande höjd. Redan 1815 och 1816 utgaf han en
poetisk »nytaarsgave», Nor, och 1821 en annan sådan,
Morgana, tillsammans med M. C. Hansen. För öfrigt
äro hans dikter spridda på många ställen. 1837
utkommo 2 bd Samlede digte och 1846 ett tredje
band. 1856 utgaf S. Digtninger, gamle og nye.
Y. N.
Schwalbach. Se Langenschwalbach.
1. Schwan, Hans Niklas, köpman, politiker, född d. 12
Juni 1764, blef vid sjutton års ålder informator
i grosshandlare Schöns hus i Stockholm, erhöll
snart derefter plats på kontoret, blef kompanjon i
affären och öfvertog slutligen, gift med en syster
till sin f. d. principal, ledningen af husets
angelägenheter. Vid sidan om sin affärsverksamhet
arbetade han i det allmännas tjenst, som ledamot i
konvojkommissariatet, drätselkammaren, direktionen
för ostindiska kompaniet, Stockholms stads femtio
äldste, generaltullkominissariatet och styrelsen
öfver Stockholms stads undervisningsverk. Utsedd
till ledamot af bondeståndet vid den riksdag, som
sammanträdde efter statshvälfningen 1809, insattes han
af sina ståndsbröder i sekreta utskottet samt blef
af konungen utnämnd till talman, hvilken befattning
anförtroddes honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
