Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schopenhauer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lärobok i Sveriges allmänna nu gällande civilrätt
(3 del., 1844–49; 2:dra uppl. 1851–58; 1:sta d. 3:dje
uppl. 1872 af P. Humbla), Lärobok i Sveriges allmänna
nu gällande civilprocess (1853) och Juridisk
chrestomathie, till begagnande vid föreläsningar
(1856).
Schrieck [skrik], Otho Marseus van, holländsk
stillebensmålare, född 1619 l.1620 i Nijmegen,
död 1678 i Amsterdam, der han bosatt sig efter
resor i Frankrike, Italien och England. Han
målade företrädesvis på marken växande plantor,
bland hvilka ormar slingra sig, och kring hvilka
fjärilar fladdra. Taflor af honom träffas i
Sveriges Nationalmuseum, i Uffizierna i Florens,
i museerna i Amsterdam, Schwerin, Dresden o. s. v.
O. G-g.
Schroderus, Ericus, skriftställare, boktryckare,
född sannolikt på 1570-talet, blef 1604 skolrektor
i Nyköping, förordnades 1612 att vara korrektor på
konungens och kronans tryck i Stockholm samt att
öfversatta förefallande saker, var slottssekreterare
då han 1619 tillika blef husgerådsskrifvare i
Stockholms slott, fick 1630 privilegium på eget
tryckeri och mot eftertryck samt förordnades
samtidigt att vara inspektor (censor) öfver allt
Stockholmstryck. S. författade sjelf åtskilliga
skrifter i allehanda ämnen, men är märkligast som
öfversättare af en mängd utländska arbeten, genom
hvilkas offentliggörande han utöfvade ett betydligt
inflytande på den samtida bildningen i Sverige. Död
1647 i Nyköping, dit han flyttat 1645. S. var yngre
broder till Johan Skytte.
Schrothska (diet-) kuren, ungefär motsvarande
fransmännes diète sèche, torr diet, en af den
schlesiske bonden Johann Schroth (död 1856)
uppfunnen läkemetod, som på sin tid lockade en stor
mängd patienter af alla stånd till hans anstalt
Lindewiese. Kuren, som öfverdrifvet lofprisats
i en ofantligt spridd bok af apotekaren M. Kypke,
består hufvudsakligen i vegetabilisk torr föda och
våta inpackningar under nätterna, med den största
möjliga inskränkning af dryck och alla våta
födoämnen. Ändamålet med kuren uppgifves vara att
framkalla en feber (»heilfieber») och underhålla denna
på en lagom höjd, tills det kroniska lidandet blifvit
förvandladt till akut. Hjertklappning, torr tunga,
olidlig törst, sömnlöshet måste patienten tåligt
fördraga till kurens slut. Efter 6–8 veckor tillätes
en »paus» på ett par veckor, hvarunder en rikligare
blandad föda jämte dryck tillätes. Fullständig
helsa utlofvas åt alla, som hålla ut med kuren;
dock medgifves 6 månaders hvila, om icke kuren
uträttat något på 18 månader. Vetenskaplig pröfning
af metoden har visat, att den kan betraktas som en
inanitions- eller svältkur, genom hvilken kroppsvigten
aftager, blodets serum och urinen minskas, exsudaten
resorberas och hela organismen torde undergå en
viss om- och nybildningsprocess. Ofta framkallas en
remitterande feber. Kuren kan således i somliga fall
vara nyttig, men den är farlig och behöfver väl
öfvervakas af läkare. F. B.
Schröckh, Johann Matthias, tysk kyrkohistoriker,
född 1733 i Wien, blef 1762 professor i Leipzig och
1767 i Wittenberg. Död 1808.
Han utgaf ett mycket omfattande kyrko-historiskt
arbete, som tillika utmärkte sig genom sin grundlighet
och opartiskhet: Christliche kirchengeschichte (35
bd, 1768–1803, bd 1–14 i ny uppl. af Tzschirner,
1772–1825) och dess fortsättning, Kirchengeschichte
seit der reformation (10 bd, 1804–12, slutet af
Tzschirner). Han författade ock: Allgemeine
biographie (8 bd, 1767–91) m. m.
Schröder, Kaspar, bildhuggare, utförde både
handtverksmässiga och konstnärliga arbeten under
senare delen af Karl XI:s regering. Hans mest bekanta
verk är den marmorbröstbild af Karl XI, som han 1695
högg och 1700 sålde till Upsala universitet. 1706
förfärdigade han en stor och prydlig dopfunt,
hvilken skänktes till Kungsholms kyrka af enkefru
Guthermuth och ännu der förvaras. S. å. gjorde han
en modell till »Neptunus’ bassäng» å Drottningholm,
egentligen ett förslag att till ett helt ordna och
sammanställa åtskilliga af Adrian Vries utförda
bronsfigurer, hvilka tillhörde enkedrottning
Hedvig Eleonora. S. afled i Stockholm i Nov. 1710.
-rn.
Schröder, en från Mecklenburg härstammande slägt,
hvaraf trenne medlemmar som biskopar skaffat sig
berömmelse. 1. Herman S., född 1676 i Uddevalla,
studerade i Lund, tjenstgjorde sedan vid
gymnasiet och domkyrkan i Göteborg, var 1716 som
fältsuperintendent med på det norska fälttåget samt
utnämndes 1717 till kyrkoherde i Uddevalla, 1718
till kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm
och 1729 till biskop i Kalmar. Teologie doktor i
Upsala 1732, dog han i Kalmar 1744. Han var en bland
dem, som kraftigast uppträdde mot den dippelska
rörelsen. – 2. Jöran Klas S., den föregåendes son,
f. 1714 i Göteborg, blef 1739 lektor vid Kalmar
gymnasium samt förordnades 1742 till hofpredikant,
1748 till öfverhofpredikant och 1751 tillika
till pastor primarius i Stockholm, hvarjämte han
s. å. blef kronprinsens lärare i teologi och 1753
arfprinsarnas lärare i samma ämne. Från sin befattning
som öfverhofpredikant entledigades han 1756,
men utnämndes 1770 till superintendent i Karlstads
stift och 1772 till biskop derstädes. Allt ifrån 1752
var han vid riksdagarna ledamot af presteståndet, i
hvars öfverläggningar han med ifver deltog. Dessutom
användes han mycket i kommunala värf. Teologie doktor
1752. Död i Karlstad 1773. Hans barn adlades 1759
med namnet Schröderheim. – 3. Karl Gustaf S., den
föregåendes broder, f. 1717 i Landvetters prestgård
i Göteborgs stift, d. 1789 som teologie doktor och
biskop i Kalmar, var under riksdagarna från 1760
till 1778 en af de inflytelserikare medlemmarna af
presteståndet.
Schröder, Georg Engelbert, historie- och
porträttmålare, föddes i Stockholm d. 31 Maj
1684. Efter att hafva varit elev hos D. von Krafft
anträdde han 1703 en utländsk resa, som kom att vara
i tjugoett år och under hvilken han förnämligast
torde hafva studerat i Venezia och Rom, för en Carlo
Maratti, en Trevisani och andra den senromerska
barockens mästare. Han tillegnade sig der den raska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
