Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schleswig-Holstein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Friedrich Christoph Schlosser» (1861, kritik af Löbell
1862), och Weber, »Friedrich Christoph Schlosser,
der historiker» (1876).
Schlüsselburg. Se Nöteborg.
Schlüter, Andreas, tysk arkitekt och bildhuggare,
född 1664 i Hamburg, kallades 1694 af den
brandenburgske kurfursten Fredrik III till
hofbildhuggare och dog 1714 i Petersburg, der han
uppehållit sig sedan 1713, i stor gunst hos Peter
den store. Han var den berömdaste tyske konstnär på
sin tid. Bland hans arbeten märkas: norra delen
af kungl. slottet i Berlin, en ryttarestaty af
kurfursten Fredrik Vilhelm m. m.
Schlyter, Karl Johan, rättslärd, lagutgifvare,
föddes d. 29 Jan. 1795 i Karlskrona af en slägt, som,
ursprungligen tysk, invandrade till Danmark, medan
de skånska provinserna tillhörde detta land. Fadern
var amiralitetskamreraren K. J. Schlyter. Sedan
den unge S. 1807 aflagt studentexamen i Lund,
fortsatte han der, under inseende af sin svåger,
adjunkten (sedermera biskopen) V. Faxe, sina studier
och aflade 1811 kameralexamen, 1812 hofrättsexamen
samt 1813 kansliexamen. 1814 förvärfvade han i
Rostock magistergrad, och 1816 kallades han af
prof. J. Holmbergsson till docent i kriminalrätt vid
Lunds universitet. 1818 aflade han derstädes juris
utriusque kandidatexamen, blef 1820 juris licentiat
och promoverades s. å. till juris doktor. I afsigt
att söka sin fortkomst på ämbetsmannabanan flyttade
S. sistnämnda år till Stockholm, der han 1820–22
tjenstgjorde i Justitiekanslersexpeditionen och i Svea
hofrätt, dock utan den framgång han väntat. 1822
öppnade sig ett nytt verksamhetsfält för honom. På
J. G. Richerts tillstyrkan erhöll nämligen S. då
K. M:ts uppdrag att jämte juris adjunkten i Upsala
H. S. Collin utgifva Sveriges gamla lagar. I
sammanhang med nämnda uppdrag sökte S. 1822 och
erhöll en lönlös adjunktur vid Lunds högskola, en
beställning, som han innehade till 1835. Sistnämnda
år, då han erhöll professors namn, förordnades
han att i Upsala förestå en tillämnad ny professur
i laghistoria, men flyttade redan 1838 tillbaka
till Lund, kallad till innehafvare af professuren i
allmän lagfarenhet. Denna plats utbytte han 1840 mot
professuren i allmän laghistoria, som han förestod
till d. 23 Nov. 1852. Från denna tid åtnjöt han till
1876, då han erhöll afsked, ständig tjenstledighet för
utgifvande af landskapslagarna, hvilket utgifvande
han efter Collins död (1833) ensam fortsatte och
1877 lyckligt afslutade. 1844–48 var S. ledamot
af lagberedningen, hvilken då närmast hade till
uppgift att åstadkomma ny civil- och kriminallag. S.,
som hunnit ernå jubelkransen både såsom filosofie
(1865) och juris doktor (1870, båda i Lund), vann för
öfrigt bland vetenskapliga utmärkelser ledamotskap
i Vitterhets historie och antiqvitets akademien
(1837), Vetenskapsakademien (1856) m. fl. lärda
sällskap. Svenska akademien tilldelade honom redan
1838 ett pris för förtjenstfull verksamhet och kallade
honom 1860 enhälligt till medlem, en kallelse, som
S. emellertid ej mottog. Sedan 1869 var
S. äfven ledamot af Musikaliska akademien, ett
erkännande af hans framstående talang som pianist. Död
d. 26 Dec. 1888. Svenska akademien lät 1889 slå en
minnespenning öfver honom. – S:s literära betydelse
sammanhänger på det närmaste med hans utgifvande af
Sveriges gamla lagar, Corpus juris sveo-gothorum
antiqui (1827–77, se Landskapslagar), hvilken
samling, 13 band, de 11 sista utgifna af S. ensam,
utgör ett jättearbete, utfördt med en noggrannhet
och språkkritik, som måste väcka beundran. Bland
S:s öfriga skrifter förtjena nämnas De principiis
legislationis poenalis (1816), Tentamina ad
illustrandam historiam juris scandinavici (1819),
Anmärkningar . . . angående det fordna förhållandet
mellan domare och nämnd (i tidskr. Svea h. 1; 2:dra
uppl. 1824), Bilagor till herr J. C. Lindblads
afhandling Om dråp och mord, i anledning af den
angående detta arbete förda strid (1832), Om
laghistoriens studium och dess förhållande till
rättsvetenskapens öfriga delar (1835), Om Sveriges
äldsta indelning i landskap och landskapslagarnes
upkomst (s. å.), Juridiska afhandlingar, h. 1–2 (1836,
79), Om bibelkommissionens omarbetade öfversättning
af Nya testamentet (1878) och I rättstafningsfrågan
(s. å., ett aftryck ur företalet framför ordboken till
landskapslagarna). Dessutom författade S. åtskilliga
akademiska program äfvensom smärre uppsatser i
bl. a. »Krit. zeitschrift für rechtswissenschaft und
gesetzgebung des auslandes» (i Heidelberg) samt
utgaf flere af prosten H. Schartaus efterlemnade
arbeten. R. G.
Schlömilch, Oskar, tysk matematiker, född 1823,
var 1849–74 professor vid polyteknikum i Dresden,
1874–85 referent i Sachsens kultusministerium
och är f. n. en af redaktörerna för »Zeitschrift
für mathematik und physik». Hans läroböcker i
matematik hafva vunnit allmänt erkännande. Bland
dem må nämnas: Handbuch der algebraischen analysis
(6:te uppl. 1881), Kompendium der höheren analysis
(2 bd; 5:te uppl. 1881), Geometris des masses (6:te
uppl. 1883), Analytische geometrie des raumes (5:te
uppl. 1886) m. fl.
Schlözer. 1. August Ludwig von S., tysk
historieskrifvare och politiker, född 1735 i Gaggstedt
i grefskapet Hohenlohe-Kirchberg, studerade några
år i Göttingen och Wittenberg samt begaf sig
1755 till Sverige, der han vistades fyra år som
huslärare, dels i Stockholm, dels i Upsala. 1758
utgaf han här på svenska språket ett Försök till en
allmän historia om handeln och skeppsfarten. Efter
ett par års ytterligare studier i Göttingen kom
S. 1761 till Ryssland samt blef i Petersburg först
adjunkt och derefter professor i rysk historia vid
universitetet. 1767 återvände han emellertid till
Göttingen som professor i politik och höll der mycket
besökta föreläsningar. Adlad af ryska kejsaren 1804,
drog han sig 1805 tillbaka till privatlifvet. Död
1809 sam tit. geheime hofråd. Utom den redan nämnda,
på svenska författade skriften utgaf S. på historiens
område en Allgemeine nordische geschichte (1772),
en Weltgeschichte im auszuge und zusammenhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
