Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - San Juan de Amatitlan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
palats, hvilka äfven fingo en kraftfull karakter
genom hans förkärlek för rustica, må nämnas
Pal. Bevilacqua, P. Canossa och P. Pompei i
Verona. I Venezia är hans yppersta skapelse
Pal. Grimani, hvars fasad visar en mästerlig
förening af högrenaissancens former med den
traditionella venezianska rumbehandlingen. Bland hans
kyrkobyggnader, som tillhöra Verona och dess närmaste
omgifning, märkes särskildt Madonna di Campagna
i hans födelseort, en stor rundkyrka med härligt
inre af korintiska pilastrar, triforieartadt
galleri och åttkantig kupol. S. dog 1559.
C. R. N.
San Miguel [mighel]. 1. Hafsvik, bildad af Stilla
oceanen, s. om Panamáviken, vid sydamerikanska
republiken Columbias kust. – 2. Ö (São M.) tillhörande
Azorerna, den största och bäst odlade i denna
ögrupp. Areal 777 qvkm. Ön är vulkanisk samt har
flera mineralkällor. Handeln ligger i engelsmännens
händer. Hufvudstad är Ponta Delgada, med 17,635
innev. (1878). – 3. Stad i central-amerikanska
republiken Salvador, anlagd 1530 på en osund
slätt n. ö. om den ännu verksamma vulkanen San
Miguel. Omkr. 10,000 innev. S. har årligen en
stor indigomarknad. Dess hamn är La Union, vid
Fonseca-golfen.
San Miniato, stad i italienska provinsen Florens,
vid floden Arno och Florens–Rom-banan. 2,189
innev. (1885). Biskopssäte. Den 1488 ombyggda
katedralen prydes af statyer, vackra mosaiker och
fresker af Spinello Aretino. 1226 bestämdes S. af
kejsar Fredrik II till riksvikariens residensstad.
Sanna hed, exercisplats i Kumla socken, Kumla
härad, Örebro län. Den ovanligt jämna och
vidsträckta slätten, som sträcker sig fram mot
Hallsberg–Örebro-banan, har länge varit exercisplats
för Nerikes regemente; på 1840-talet ditflyttades
äfven Lifregementets husarer.
Sannazaro, Jacopo (äfven Azzio Sincero l. Aetius
Sincerus), italiensk skald, f. 1458 i Neapel, kom
genom sina dikter i stor ynnest hos Ferdinand I och
dennes söner Alfons och Fredrik, beledsagade dem på
deras resor och fälttåg, följde den sistnämnde 1501
i landsflykt till Frankrike och återvände först
efter hans död. Sjelf afled han 1530. Hans rykte
som italiensk skald grundar sig på en idyllsamling,
Arcadia (1502, många uppl.), hvilken med rätta anses
som en af de förträffligaste bukoliska diktskapelser
i den italienska literaturen, samt på åtskilliga
sonetter och canzoner (den bästa upplagan utkom
1723). Vida större berömmelse fick han dock genom
sina latinska dikter, hvilka utgöras af ett längre
skaldestycke, De partu virginis, samt elegier,
ekloger och epigram.
Sanne, socken i Göteborgs och Bohus län, Sörbygdens
härad. Areal 4,675 har. 1,084 innev. (1888). Annex
till Krokstad, Göteborgs stift, Vikornas Södra
kontrakt.
Sanning i den enklaste betydelsen betecknar en af
den sinliga erfarenheten eller förståndsverksamheten
bekräftad uppfattning. Är denna uppfattning motsvarad
af en af alla iakttagen yttre verklighet, så sättes
som motsats mot den
allmängiltiga sinliga uppfattningen de rent
subjektiva själstillstånden, såsom hallucinationer,
syner, drömmar o. d., ehuru äfven dessa såsom
känslor kunna vara lika verkliga som de normala
förnimmelserna. Såsom hvilande på direkta och
mera oförarbetade sinnesintryck uppställas
äfven föreställningarna som sanna, och som
sanningens motsats uppställes i sådant fall dikt,
fantasiskapelse, ett godtyckligt sammanställande
af verklighetsintryck, som icke motsvaras af någon
rums- eller tidsbild. Af mera abstrakt natur och
svåråtkomligare blir sanningen, då ur jämförelsen
mellan de individuella föremålen eller företeelserna
en typ eller allmän mönsterbild för verkligheten
uppställes i form af ett klassbegrepp, en regel
o. s. v. I sammanhang med dessa föreställningar om
en viss bestämd sfer, inom hvilka verklighetens slag
och förändringar kunna falla, blifva fordringarna
på sanning och omsorgsfull undersökning allt mera
skärpta, och hvad som dittills gällt för sanning,
den på hugskott och gissning grundade lösa förmodan,
skiljes från sanningen i dess högre vetenskapliga
betydelse. Ett sådant skiljande mellan den allmänna
opinionens påståenden och den filosofiska åskådningen
utmärker också historiskt perioder af ingripande
betydelse för sanningssträfvandet. Först härigenom
kan en sådan värdering af företeelserna ske,
att sanningsbegreppets supplement, begreppen om
omöjlighet, orimlighet, möjlighet, sannolikhet
och nödvändighet kunna bestämmas. Endast genom
förståndsoperationer, innefattande jämförelse och
klassifikation, inträder ett fastare sammanhang
mellan föreställningarna, och sanningen blir
en genom forskning vunnen kunskap, målet för ett
medvetet sträfvande och ej blott som vid den sinliga
uppfattningen ett halft omedvetet arbetsresultat. Som
sanningens kännetecken fattas på denna ståndpunkt
klarhet och tydlighet, och misstroende visas alla
förnimmelser, som icke tillfredsställa vårt förstånds
fordran på sammanhang och motsägelselöshet. Som
tankelagar betecknas de enklaste uttrycken för den
förkärlek för det samstämmiga och motvilja mot det
motsägande, som utmärker vårt förstånd. Att detta
utgör tänkandets vilkor och att just saknaden häraf
utmärker hvad vi kalla galenskap, derom äro alla
ense, hvaremot grunden för denna numera åtminstone
instinktmässiga öfvertygelse är omtvistad, antingen
den är en menniskans ursprungliga tillhörighet eller
den tillkommit genom erfarenhetens lärdomar. Äfven
de, som antaga vår föreställningsverld som en
produkt af två faktorer, en inre och en yttre,
eller empirikerna, skilja sig i afseende på den
makt, de tillmäta den yttre erfarenheten. Enligt
de rene empirikerna, exempelvis Stuart Mill,
skulle all kunskap och dermed all sanning kunna
vara vexlande och vilkorlig under förutsättning af
en radikalt förändrad yttre erfarenhet, medan det
motsatta ytterlighetspartiet, idealisterna, fattar
vexlingen med allt hvad dertill hörer blott som ett
sinnesbedrägeri och all uppfattning som ett verk af
vår subjektiva maktfullkomlighet. Som en förmedlande
åsigt uppträder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
