Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sandström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dubbla rader af korintiska pelare, myntet, börsen, S:t
Ignatius’ nya kyrka och »college», hvilket sistnämnda
rymmer 4,000 personer, flere präktiga banker och andra
affärshus samt sju teatrar. Staden är särskildt berömd
för sina stora och präktiga hotell, af hvilka det
förnämsta, Palace Hotel, sju våningar högt, med rum
för öfver 1,200 personer, lär hafva kostat 3,250,000
doll. Bland stadens parker och öppna platser intages
främsta rummet af Golden-gate-park, vid inloppet till
hamnen, med ett ytinnehåll af 425 har (omkr. 5 km. i
längd och 0,8 km. i bredd). Derifrån har man den
skönaste utsigt öfver Stilla hafvet. Andra parker
äro City garden och Woodward gardens. I närheten af
hafvet, vester om staden, ligger det berömda Cliff
House, innevånarnas förnämsta förlustelseställe. På
ringa afstånd från hotellet ligga flere stora klippor
i hafvet, på hvilka hundratals själar tumla om och
sola sig, stadsbornas älsklingar och fridlysta för
jagt. Lore-Mountain-kyrkogården är berömd för sin
skönhet. S. F. anses också allmänt för den skönaste
staden i Förenta staterna och tillika den, i hvilken
det för den europeiske främlingen är angenämast
att vistas. Klimatet är mycket mildt och under
sommaren aldrig tryckande hett; snö faller ytterst
sällan. – Staden genomskäres i alla riktningar af
spårvägar. Äfven hafva linbanor (wire cable roads)
kommit till mycken användning, beroende på stadens
terrängförhållanden. S. F. bildar ändpunkten för två
stora jernvägslinier, »Union and Central Pacific»,
(som egentl. slutar i Oakland) och »Southern Pacific»,
under det en tredje, »Atlantic and Pacific», sänder en
bibana till staden från Mohave. – Stadens folkmängd,
som år 1850 uppgick till 34,000, år 1860 till 56,802,
år 1870 till 149,473 och år 1880 till 233,956,
uppskattades år 1885 till 275,000. Bland innevånarna
äro främlingar talrikt representerade; i synnerhet bor
der ett stort antal irländare, tyskar och engelsmän
äfvensom kineser, hvilka sistnämnda utgöra icke mindre
än 30,000. Denna befolkning af främmande börd bidrager
i hög grad att gifva staden den kosmopolitiska, mera
fria och glada prägel, som utmärker den i jämförelse
med Förenta staternas öfriga storstäder.
År 1886 hade S. F. 61 offentliga och 120 privatskolor
(deribland 15 »colleges»), 18 offentliga
bibliotek, 3 konstgallerier, 100 kyrkor eller
kapell (70 protestantiska, 19 romersk-katolska,
1 grekisk-katolsk, 7 synagogor), en stor mängd
välgörenhetsinrättningar af alla slag, 8 kyrkogårdar,
18 dagliga, 42 vecko- eller halfvecko-, 22
månatligen utkommande tidningar eller tidskrifter. –
Exporten sjöledes uppgick år 1887 till omkr. 91 1/2
mill. doll. och importen s. å. till omkr. 72 1/2
mill. doll. 851 fartyg om tillsammans 995,064 tons
anlöpte hamnen; 819 fartyg om 913,843 tons gingo
ut ur densamma. Regelbunden ångbåtsförbindelse
existerar mellan S. F. samt mejikanska. amerikanska,
australiska, havaiska, japanska och kinesiska hamnar
äfvensom med britiska Columbia. 1886 egde S. F. 69
banker och 22
sparkassor. 1875 voro 18,000 personer sysselsatta
i fabriker och industriella anläggningar,
och produktionsvärdet uppgick då till 40
mill. dollars. 1885 hade personantalet stigit till
38,919 och produktionsvärdet till 86,417,200 doll.
San Francisco de Campeche. Se Campeche.
San Fratello, stad i italienska prov. Messina,
på Sicilien, 7 km. från Tyrrhenska hafvet. 7,953
innev. (1881). Staden anlades af lombarder under
Roger I, hvarför innevånarna ännu tala en munart
olik landtbefolkningens. I närheten ligger grottan
San Teodoro, bekant for sina lemningar från den
iberiska tiden.
Sangallo, toskansk konstnärsslägt. – 1. Giuliano da
S., arkitekt och bildhuggare, f. 1445, d. 1516, var en
af den senare ungrenaissancens mästare i Florens,
en bland dem, som bildade öfvergången till den
högsta blomstringen. Af hans verk finnas i Florens
en vacker klostergård till S. Maria Maddalena de’
Pazzi, ehuru med underliga joniska pelare (dock
efter ett i Fiesole funnet antikt kapitäl), vidare
Palazzo Gondi, berömdt för sin pittoreska gård, men
»i detaljbildningen snarare värdigt en guldsmed än en
arkitekt» (Burckhardt), möjligen också Pal. Antinori,
derjämte en villa, Poggio a Cajano, byggd åt Lorenzo
Magnifico, samt enligt nyaste påstående grunddragen
till sakristian i S. Spirito, ett af de vackraste
mindre kyrkobyggnadsverk i Florens. I Prato. n. v. om
Florens, utförde han den lilla kyrkan Madonna delle
Carceri, såsom grekiskt kors med tunnhvalf och kupol,
en byggnad af utmärkt verkan. Med orätt har man
tillskrifvit honom fasaden till S. Maria dell’ Anima i
Rom. Deremot eger Rom att uppvisa ett af de vackraste
trätak, utfördt af honom, nämligen det flata taket
i S. Maria maggiore, rikt och dock måttfullt prydt
med guldornament på hvit grund. För öfrigt utförde
han, bland mindre dekorativa verk, tvänne
grafvardar i S. Trinità (Florens), med relief med motiv
från antika sarkofager. Slutligen eger man af honom
i behåll 2 band teckningar efter antika byggnader. –
2. Antonio da S. d. ä., den förres broder,
arkitekt, f. 1455. lefde långt in i
högrenaissancens tid och var mest verksam
utom Florens. Hans hufvudverk är den
efter 1518 uppförda kyrkan Madonna di S. Biagio i
Montepulciano, hvilken liknar broderns Madonna
delle Carceri, men är mera utvecklad och, under
inflytande af Bramantes utkast till S. Peter i
Rom, liksom öfversatt på högrenaissancens klassiska
formspråk (kupolen t. ex. stödd på en cylinder med
smärta korintiska pelare). I samma stad finnes
af honom Pal. Cervini och hans eget hus (1518) samt
Pal. Bellarmini. I San Savino, der han lefde senare,
uppförde han flere palats, bl. a. Pal. Communale
och Loggia de’ Mercanti, i Arezzo kyrkan dell’
Annunziata och i Cività Castellana fästningen.
Han dog 1534.
3. Antonio da S. d. y.; arkitekt, f. 1482, hette
egentligen Antonio Cordiani (icke Picconi, som
Vasari påstår), de förres syskonbarn, var en af
Bramantes förnämste lärjungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
