Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sachsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var den siste kurfursten af det ernestinska
huset. Morits, hertig i det albertinska Sachsen,
uppträdde nämligen i schmalkaldiska kriget som
kejsar Karl V:s bundsförvant mot protestanterna
och erhöll till belöning kurfurstendömet Sachsen,
sedan Johan Fredrik lidit ett afgörande nederlag
och blifvit tillfångatagen vid Mühlberg. För att
tillfredsställa det ernestinska husets fordringar
afträdde Morits’ broder och efterträdare, August
(1553–86), några städer och amt, för hvilka han
dock tog riklig ersättning genom seqvestrering
af kyrkogods och områden tillhörande grefvarna af
Meissen och Mansfeld. Under Kristian II (1591–1611)
och Johan Georg I (1611–56) frånträdde S. sin
forna ställning som ledare för de tyska evangeliska
riksständerna. Endast genom restitutionsediktet
och Tillys angrepp 1631 kunde den senare förmås
att öppet sluta sig till Gustaf Adolf. Genom
separatfreden i Prag 1635 drog han sig emellertid
å nyo ifrån protestanterna samt fick derför Lausitz
och administrationen af ärkebiskopsstiftet Magdeburg.
Af olycksdiger betydelse för S. var dess kurfurstes,
Fredrik August den starkes, val till polsk konung
(se August II) 1697. Derigenom invecklades det i det
stora nordiska kriget (1700–21) och nödgades under
ett helt år (1706–07) hysa den svenska hären, hvars
inkvartering kostade landet 23 mill. thaler. Efter
Karl XII:s nederlag vid Poltava 1709 bemäktigade sig
August visserligen åter den åt Stanislaus Leszczinski
gifna polska kronan, men kunde icke under ett fortsatt
krig åt sitt land förvärfva några fördelar. För att
göra Dresden till den skönaste och i konsthänseende
mest framstående af Tysklands hufvudstäder sålde eller
förpantade han kronans domän och privilegier. Både i
den inre och yttre politiken följdes hans föredöme af
sonen Fredrik August II (1733–63), som polsk konung
August III (se d. o.), för hvars skull S. invecklades
i det polska tronföljdskriget. Ledd af sin slösande
och i politiken fullkomligt oduglige minister,
grefve Brühl, deltog han utan vinning eller ära i
det första schlesiska kriget samt framkallade sedan
genom sin tvetydiga hållning sjuåriga krigets utbrott
och Fredrik den stores infall i S. 1756. Förhärjadt
och med en skuldbörda af omkr. 40 mill. thaler
utgick S. ur denna strid. De lidna förlusterna
reparerades emellertid genom de båda kurfurstarna
Fredrik Kristians (1763) och Fredrik August III:s
(1763-1827, myndig 1768) kloka hushållning. Genom
sparsamhet, främjande af jordbruk, handel och
industri samt finansernas ordnande återupprättades
statskrediten och folkets välmåga. Konster och
vetenskaper uppblomstrade på nytt, och kurfursten,
som 1791 afsade sig sina anspråk på Polens lediga
krona, intog ett framstående rum bland Tysklands
regenter. Efter att hafva deltagit i koalitionskrigen
mot Frankrike 1793–96 och 1806, slöt han fördrag med
Napoleon i Posen d. 11 Dec. 1806 och ingick som konung
af S. (Fredrik August I) i Rhenförbundet. Konungariket
S. bibehöll sin gamla författning, men fick
genom frederna i Tilsit (1807) och Wien (1809)
betydande landutvidgningar: hertigdömet Varsjav,
Vest-Galizien, Krakov m. m. Dess här deltog i ryska
fälttåget 1812, men öfvergick till de allierade i
slaget vid Leipzig 1813, efter hvilket landet besattes
af ryska trupper. Genom Wienkongressen måste Fredrik
August afträda tre femtedelar af sitt rike till
Preussen samt ingå i tyska förbundet. Han efterträddes
1827 af sin broder Anton (1827–36), hvilken regerade
i samma, för den inre utvecklingen gagneliga anda. Då
oppositionen 1830 fordrade reformer i styrelsen,
inkallade han sin brorson Fredrik August som medregent
och utfärdade 1831 en ny författning, hvarigenom
S. fick en folkrepresentation, fördelad på två kamrar,
och något senare en ansvarig ministèr. En mängd
frisinnade lagar i skatte-, kyrko- och skolväsendet
m. m. blefvo derjämte af honom stadfästa. Fredrik
August II (1836–54) började sin regering i
moderatliberal anda, men slöt sig, skrämd af 1848
års revolutionära rörelser, till reaktionen, ehuru
han först nödgades utnämna en liberal ministèr och
vidtaga en revision af författningen. 1850 upphäfde
han kammarerepresentatiorien och inkallade de forna
ständerna; han ifrade äfven för återupprättandet af
den gamla tyska förbundsförfattningen. Efter hans
plötsliga död 1854 bestegs tronen af brodern Johan,
hvilken i öfverensstämmelse med sin minister Beust
anslöt sig till Österrike och i dess krig med Preussen
1866 understödde det med sin här. Vid förhandlingarna
i Nikolsburg yrkade derför det segrande Preussen
på S:s annektering, men nöjde sig slutligen med
dess inträde i Nordtyska förbundet, hvarmed följde
öfverlåtande af den högsta militära myndigheten och
utrikes-politiken. I tysk-franska kriget (1870–71)
utmärkte sig den sachsiska armékåren under befäl
af dåv. kronprinsen Albert, hvilken 1873 uppsteg
på tronen. Under dennes styrelse har landets inre
välmåga varit i ständigt stigande. I det tyska riket,
i hvilket S. ingick d. 1 Jan. 1871, innehar S. en
betydande rang, då bl. a. »Bundesoberhandelsgericht
»och »Reichsgericht» blifvit förlagda till Leipzig.
Sachsen, provins i Preussen, begränsas i v. af
preuss. provinserna Hessen-Nassau och Hannover samt
Braunschweig, i n. af Hannover och Braunschweig, i
ö. af Brandenburg och till en liten del Schlesien samt
i s. af de sjelfständiga sachsiska landen äfvensom de
schwarzburgska och reussiska områdena. Fullständigt
skilda från provinsen äro kretsarna Schleusingen
på Thüringerwald och Ziegenrück vid öfre Saale,
hvaremot inom provinsens gränser finnas delar af de
thüringska staterna och Braunschweig. Areal 25,250
qvkm. Till sin fysiska beskaffenhet är S. öfvervägande
slättland, med obetydliga höjningar, undantagande i
s. v., d. v. s. i regeringsområdet Erfurt, der det
är uppfyldt af berg. Nordligast höjer sig Harz med
Brocken (1,140 m.), nära vestra gränsen. Derifrån
utbreder sig söderut det thüringska berglandet, mellan
hvars kullar breda och djupa dalar draga fram. Nära
Oberharz ligger Eichsfelds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
