Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sabbatsresa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den manliga ungdom, som ej behöfdes hemma,
skulle utvandra. Sålunda blefvo folk af den
sabinska stammen, eller – som de äfven kallades
– sabeller, herskande i Samnium, Picenum och
Lukanien. Inom det sabinska området (ager sabinus)
funnos städerna Amiternum. Reate, Cures, Eretum och
Nomentum. Samtliga de sabinska folken voro berömda
för sin tapperhet, sin förnöjsamhet och sitt strängt
sedliga lefnadssätt äfvensom för sin fromhet. Enligt
sagan fingo romarna sin religiösa kult från dem,
genom Numa, en konung af sabinsk stam. Jfr Italiska
folk och Samniter.
Sabinianer kallades i Rom under kejsaredömet
anhängarna af det af Atejus Capito uppställda, men
af Masurius Sabinus afslutade juridiska systemet,
enligt hvilket vid lagtolkning hufvudsakliga vigten
borde fästas vid lagens ordalydelse. De benämndes
äfven cassianer, efter Cassius Longinus, som hyllade
samma åsigter. Motståndarne kallades
prokulejaner (efter Licinius Proculus) eller pegasianer
(efter Pegasus).
Sabinianus, påfve (604–606), lär hafva infört
timringning i kyrkorna (se Klocka, sp. 873). För
öfrigt är han i historien känd genom sin under en
hungersnöd ådagalagda girighet.
Sabinskornas bortröfvande. Då romarna, straxt efter
staden Roms grundläggning, hade brist på qvinnor,
anställde Romulus en stor fest och inbjöd till
densamma grannstädernas innevånare, bl. a. sabinerna i
staden Cures, med hustrur och döttrar. Under festen
lät han sedan bortröfva de inbjudna flickorna och
qvarhålla dem i staden. Uppbragta deröfver, började
sabinerna krig, bemäktigade sig Kapitolium och voro
nära att vinna fullständig seger, då de röfvade
sabinskorna kastade sig emellan de kämpande och
åvägabragte försoning.
Sabinum, den romerske skalden Horatius’ berömda
landtgård, belägen på gränsen af sabinska området, 15
km. n. om Tibur (nuv. Tivoli). Skalden hade fått den
vackra egendomen till skänks af sin gynnare Maecenas.
Sabinus, Aulus, romersk skald, samtida och vän med
Ovidius samt en af dennes efterbildare. Man har
ända till nyaste tid ansett honom som författare
till trenne metriska bref, hvilka utgöra svar på
Ovidius’ »Heroider» och merendels finnas tryckta
tillsammans med dem; men dessa bref äro, som man
funnit, författade af en italiensk filolog, Angelus
Qvirinus Sabinus, i 15:de årh.
Sabinus, Masurius, romersk rättslärd. Se Masurius
Sabinus.
Sablé, stad i franska depart. Sarthe, vid floden
Sarthe och jernbanan från Le Mans till Angers och
Nantes. Omkr. 5,000 innev. Stort slott. Handskfabrik,
ullspinnerier, kolgrufvor, marmorbrott och
marmorsliperier.
Sables d’Olonnes, Les [lä saböl dålå’n],
arrondissementshufvudstad i franska depart. Vendée,
vid Atlantiska oceanen. Omkr. 10,000 innev. Befäst
hamn. Hydrografisk anstalt. Skeppsvarf. Fiske
(företrädesvis sardeller). Besökta
hafsbad. Liflig handel med säd, vin, salt, boskap,
te m. m.
Saboly. Se Portugisiska literaturen, sp. 341.
Sabon [sabå’ng], Fr., boktr., grof tryckstil, till
plakat o. d.
Saboréer. Se Rabbinska språket och literaturen,
sp. 618.
Saburral (af Lat. saburrae, orenlighet), med.,
hvad som härrör från orenligheter i tarmkanalen,
t. ex. saburralkolik, saburraltillstånd.
Saccharat, kem. Se Sackarat.
Saccade [sackad], Fr. (af Sp. sacar, draga). ridk.,
häftig ryckning med tygeln; musikt., kraftig
strykning med fiolstråken, så att flere toner
samtidigt frambringas.
Saccharimeter, fys. Se Sackarimeter.
Saccharin. Se Sackarin.
Saccharometer, fys. Se Sackarimeter.
Saccharomycetes. Se Jästsvamparna.
Saccharum, Lat., socker, sockerrör. – Saccharum
lactis, mjölksocker.
Sacchetti, Franco, italiensk novellförfattare,
född i Florens 1335, innehade åtskilliga militära
och administrativa befattningar samt lär hafva dött
omkr. 1400. Hans Novelle (tr. 1724), skrifna på ren
toskanska, ega kulturhistoriskt intresse, men stå
vida efter förebilderna, Boccaccios. S. efterlemnade
äfven sonnetter, canzoner och madrigaler.
Sacchi, Andrea, italiensk målare, en af hufvudmännen
for den senare romerska skolan, var född i Nettuno i
närheten af Rom 1600, enligt andra uppgifter 1598. Sin
egentliga utbildning erhöll han å Albanis atelier,
hvars utmärktaste lärjunge han ansågs vara. S:s verk
äro ej många och utmärka sig mer för förträfflig
teckning och i allmänhet mycken skicklighet i det
tekniska än för lyftning och rikedom i fantasien
eller glans i koloriten. Som hans förnämsta arbete
räknas Den helige Romualds vision i Vatikanens
galleri. Denna tafla skattades utomordentligt högt
af mästarens samtid. En nyare tid har dock betydligt
afprutat på berömmelsen. Andra verk af denne mästare
äro Den hel. Annas död (i S. Carlo di Catenari), Den
hel. Gregorius’ underverk, (i Peterskyrkan), Clemens
VIII (i Vatikanen), flere helgonbilder, fresker,
altartaflor m. m. Vårt nationalmuseum eger två taflor,
som tillskrifvas honom. – S. var berömd äfven som
lärare: bland hans lärjungar äro de berömdaste
Nic. Poussin och Carlo Maratta. S. afled 1661.
Sacchini, Antonio Maria Gasparo, italiensk kompositör,
f. 1734, d. 1786, utbildade sig under Durante,
blef 1768 direktör för konservatoriet Ospedaletto
i Venezia samt lefde sedan i München och Stuttgart
(1771), i London (1772–82) och i Paris (till sin
död). Han firade stora triumfer med sina melodiösa och
klassiskt enkla operor, bl. a. de i Sverige uppförda
La colonie (»Kolonien», 1783) och Oedipe à Colone
(»Oedip i Athen», 1800). S. skref äfven oratorier
och kammarmusik. A. L.
Saccomyoidae, zool. Se Kindpåsgnagarna.
Sacedon (fornt. Thermida), liten stad i spanska
prov. Guadalajara, 4 km. v. om Tajo. Omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
