Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rönnow ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstördes 1497 på Sten Stures befallning. Sedermera
byggdes ett nytt slott af Johan III, men detta
brändes af ryssarna 1719 och blef sedan ytterligare
nedbrutet. Nu återstår endast en mindre ruin.
Rör, bot., är i folkspråket en kollektiv benämning
på gröfre gräsarters strån eller stammar, hvilka äro
styfva, fasta och efter regeln ihåliga som »rör»,
t. ex. »bamburör», »sockerrör» (hvars strå dock ej är
ihåligt), »vassrör» (Phragmites communis Trin.) samt
»bergrör» och »sandrör», de båda sistnämnda hörande
till slägtet Calamagrostis (se d. o.). Med »rör»
betecknas ock vissa rotangpalmers stammar, »spanskt
rör», samt äfven det i Medelhafstrakterna växande
grofva och höga gräset Arundo Donax L., som oriktigt
ansetts lemna s. k. spanskt rör. O. T. S.
Rör, jur. Se Rågång.
Röra, socken i Göteborgs och Bohus län, Orusts Vestra
härad. Areal 4,649 har. 1,801 innev. (1888). Annex
till Tegneby, Göteborgs stift, Orusts och Tjörns
kontrakt.
Rörbillar. Se Donacia.
Rörbye [-by], Martinus Christian Wesseltoft,
dansk målare, född i Drammen, Norge, af danska
föräldrar, d. 17 Maj 1803, död d. 29 Aug. 1848, erhöll
sin utbildning vid konstakademien i Köpenhamn och
hos C. V. Eckersberg samt utmärktes med lilla
guldmedaljen 1829. Till hans tidigare arbeten höra
en del porträtt samt framställningar af byggnadsverk
i förening med smärre figurer, hvilka likväl trots
sitt vårdade utförande egentligen voro staffage. Åren
1834–37 tillbragte R. i utlandet, hufvudsakligen i
Grekland och i Turkiet, och hans taflor derifrån slogo
mycket an såväl genom färgbehandlingen som i ännu
högre grad genom ämnenas nyhet. En af dem, En turkisk
notarie, tillerkändes utställningsmedaljen första
gången den utdelades (1838), en annan, Lif i Orienten,
gjorde honom s. å. till medlem af akademien. År
1844 blef R. professor vid modellskolan. Hans
förtjenst ligger mera i färg och säker penselföring
än i djup uppfattning. Motiven äro ofta mindre
tilltalande, anordningen stel och saknande effekt.
Ph. W.
Rördam, gammal dansk prestslägt, hvars stamtafla går
tillbaka till 16:de årh., ehuru de fyra äldsta leden
i 16:de och 17:de årh. hette Brun. Slägtens manliga
medlemmar hafva nästan alla varit prester, de qvinliga
hustrur åt prester. – 1. Hans Kristian R., född d. 18
Mars 1803 nära Silkeborg, blef teol. kandidat 1824,
licentiat 1829 och doktor 1839. Han blef kyrkoherde
1829 och verkade som sådan i Hammer (Sydsjälland)
sedan 1850, der han dog d. 21 Dec. 1869. Han utgaf S:t
Matthaeus’ evangelium, utlagt og forklaret (1838),
deltog ifrigt i diskussionen af kyrkliga frågor
och var medlem af de två stora kyrkokommissionerna
1854 och 1868, hvarunder han framlade vigtiga
reformförslag. – 2. Peder R., den föregåendes broder,
född d. 6 Maj 1806, aflade teologisk examen 1829,
tog verksamt del i styrelsen af Köpenhamns asyler
och stod drottning Karolina Amalia mycket nära. År
1841 blef han kyrkoherde (1850–83 i
Lyngby) och gjorde 1864 tjenst som fältprest. Han utmärkte
sig genom en egendomlig vältalighet och var en af
grundtvigianismens bästa representanter. Död d. 18
Sept. 1883. Hans fältpredikningar utkommo 1864. –
3. Holger Frederik R., son till R. 1, född d. 14 Juni
1830 vid Viborg, blef teol. kandidat 1853 och skref
redan 1855 De danske og norske studenters deeltagelse
i Kjöbenhavns försvar imod Carl Gustav. År 1857
invaldes han i styrelsen för Selskabet for Danmarks
kirkehistorie och har sedan utgifvit »Kirkehistoriske
samlinger», till hvilken tidskrift han lemnat många
afhandlingar. Dessutom har R. författat Anders
Arreboes levnet og skrifter (1857), Kjöbenhavns
kirker og klostre i middelalderen (1859–63), Jörgen
Sadelin (1866), Kjöbenhavns universitets historie
fra 1531–1621 (4 bd, 1868–74) och Klaus Lyschanders
levnet (1868), hvarjämte han utgifvit Danske kirkelove
1536–1683 (3 bd, 1883–89) och Monumenta historiae
Danicae. Historiske kildeskrifter og bearbejdelser
af dansk historie isaer fra det 16:de aarh. (2 bd,
1873–75; ny följd, 2 bd, 1882–88). R. var 1860–64
prest i Satrup i Angel, tog filos. doktorsgrad
1867 och blef å nyo kyrkoherde. Sedan 1883 är han
farbroderns efterträdare i Lyngby. – 4. Thomas Skat R.,
den föregåendes broder, född d. 11 Febr. 1832 vid
Viborg, blef teol. kandidat 1855 och egnade sjg i
synnerhet åt studiet af semitiska språk. År 1859 tog
han filos. doktorsgrad och utgaf Libri Judicum et
Ruth secundum versionem syrico-hexaplarem (1859–61),
hvilket arbete väckte mycken uppmärksamhet. Sedan
R. år 1866 förgäfves sökt en professur i teologi, blef
han 1869 kyrkoherde och 1886 prost i Köpenhamn. För
närvarande är han grundtvigianismens främste och
lärdaste man. Utom flere mindre skrifter i kyrkliga
ämnen har R. utgifvit Historiske oplysninger
om den hellige skrift (1866; 3:dje uppl. 1885),
Den christelige laere (1866; 5:te uppl. 1885) och
Kirkeaaret, en predikosamling (1881). Han är också
sedan 1886 sysselsatt med en öfversättning af Nya
testamentet jämte en utförlig förklaring. E. Ebg.
Rördrommen, Botaurus stellaris, zool., hör till
rördromslägtet (se Hägrar). Han är rostgul, spräcklig
af svart och brunt samt har hufvudet ofvan svart, med
något förlängda fjädrar, vingpennorna svartbruna, med
rostgula tvärband, näbben grön, med svart spets, benen
ljusgröna och kroppslängden 74 cm. Han förekommer
mycket sparsamt i södra och mellersta Sverige, har
ett vrålande skrik, som han låter höra nattetid,
och besitter en synnerlig förmåga att dölja sig. Han
häckar i vassar. C. R. S.
Rörek Dagssön, norsk småkonung på Hedemarken,
broder till Ring Dagssön (se denne), var i början
afvogt stämd mot Olof den helige och sökte mot
honom uppvigla några andra småkonungar, hvilket
dock misslyckades. Han slöt sig då 1015 till Olof,
men stiftade snart en ny sammansvärjning mot honom,
ehuru utan annat resultat än att R. och hans anhängare
grepos på Ringsaker år 1017. R. blef då bländad,
hvarefter konungen vanligen hade honom hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
