Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röhr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Urfabrikationen har aftagit, men der finnas
åtskilliga andra industriella anläggningar:
maskinverkstad och jerngjuteri, skeppsvarf samt,
i närheten, granitbrott med stenlhuggeri. 1888
egde staden 69 fartyg, om 6,604 tons, hvaraf 5
ångare. I R. bo amtmannen och kommendanten. Staden
har en högre realskola, som till 1852 var
latinskola. Hamnen anlitas ofta som nödhamn.
E. Ebg.
Rönne, Bone Falch, dansk prestman, född d. 20
Dec. 1764 i Fredericia, var 1790–94 lärare för prins
Kristian (K. VIII) och blef prest i Lyngby 1802,
der han under den då rådande rationalismen visade sig
såsom en from och nitisk kyrkans man. År 1820 stiftade
han ett evangeliskt »traktatselskab» och 1821 det
danska missionssällskapet. Det var i första rummet
R:s förtjenst, att prins Kristian såsom guvernör
öfver Fyen icke inskränkte lekmannaverksamheten
inom kyrkan. Han var derjämte en driftig och duglig
landtbrukare samt deltog 1815–17 i utgifvandet af
»Landökonomiske tidender». Död d. 13 Maj 1833. –
Hans son, Kristian Frederik R., född d. 2 Okt. 1798,
blef prest 1830, tjenstgjorde sedan 1834 i Höve vid
Slagelse och tog afsked 1876. R. slöt sig tidigt
(1854) till den nystiftade föreningen för den inre
missionen och var medlem i dess styrelse 1858–81
(en tid föreståndare). E. Ebg.
Rönne, Ludwig Moritz Peter von, tysk rättslärd, f. i
Glückstadt 1804, avancerade på den juridiska banan
1859 till vicepresident i appellationsrätten i Glogau,
men tog 1868 afsked. Under åren 1849–81 var han nästan
utan afbrott ledamot af preussiska landtdagen samt
1871–74 medlem af tyska riksdagen. I förening med
andra jurister utgaf R. det stora verket Ergänzungen
und erläuterungen der preussischen rechtsbücher
(1847–51; 6:te uppl. 1874–78). Ensam offentliggjorde
han bl. a. Das staatsrecht der preussischen monarchie
(2 bd, 1856–63; 4:de uppl. i 4 dlr 1881–84), i hvilket
verk den offentliga preussiska rätten blifvit för
första gången i sin helhet utförligt behandlad, och
Das verfassungsrecht des Deutschen reichs (1872;
2:dra uppl. 1876–77), som innehåller den första
systematiska vetenskapliga framställningen af Tyska
rikets statsrätt.
Rönneberg. 1. Härad i Malmöhus län, ingår i
Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga och dessa
härads fögderi samt omfattar socknarna S:t Ibb,
Glumslöf, Herslöf, Säby, Vadensjö, Örja, Asmundtorp,
Tofta, Billeberga, Tirup, Felestad, Norra Svalöf,
Sireköpinge samt delar af Qvistofta, Kågeröd,
Annelöf och Saxtorp. Areal 20,245 har. 12,809
innev. (1888). – 2. Kontrakt i Lunds stift, omfattar
de nio pastoraten Landskrona stad; Asmundtorp med
Tofta; Vadensjö med Örja; Herslöf med Säby; Billeberga
med Tirup; Norra Svalöf; Kells-Nöbbelöf med Felestad;
Qvistofta med Glumslöf; S:t Ibb samt Landskrona
garnisonsförsamling. Areal 19,630 har. 23,651
innev. (1888).
Rönneholm, gammalt gods i Malmöhus län, Stehags
socken, med mangården belägen på en holme i
Rönneån. Omkr. 20 mtl. taxerade till
omkr. 900,000 kr. Från slägten Laxmand, som egde
godset på 1500-talet, öfvergick det i början af
följ. årh. till slägten Hondorff. En Ankargrip
köpte R. 1684, men sålde det 1690 till kammarrådet
Cronacker, hvarefter det tillföll den sistnämndes
svärson öfverstelöjtnanten Kr. M. Coijet, inom hvars
slägt det ännu befinner sig. Egaren af R. innehar
patronatsrätten i Stehag.
Rönneån, vattendrag i Skåne, aflopp för
Ringsjön. Källorna ligga dock längre österut, på
Linderödsåsen. Hufvudriktningen är från s. ö. till
n. v. Efter utloppet ur Ringsjön sänker R. sig
omkr. 55 m. till utloppet i Skelderviken vid
Luntertun nedanför Engelholm. Det öfre loppet är
stridt, det nedre, som går genom en bördig och
välodlad trakt, i allmänhet lugnt med endast två
större fall, vid Klippan och Forsmöllan. Djupet vexlar
från 1 till 6 m. Det nedre loppet är upprensadt och
segelbart för smärre farkoster till Sönnarslöf,
en längd af 35 km. R. har flere, dock obetydliga
tillflöden; det största är Vedbyån. Vattendragets
längd är från Ringsjön 80 km., från källorna 112 km.
A. G.
Rönnov, holsteinsk adelsslägt, kom i slutet af 14:de
årh. till Danmark, der flere af dess medlemmar i
en senare tid intogo en bemärkt ställning. 1. Klaus
R. blef 1439 danskt riksråd och 1452 marsk hos konung
Kristian I, i hvars val till hertig af Slesvig och
Holstein 1460 han hade mycken del. År 1471 blef han
fången i slaget på Brunkeberg. Död 1486. – 2. Markvard
R., den förres son, förde hufvudbanéret under konung
Hans’ tåg mot Stockholm 1497, var riksråd och låg
i häftig strid med biskopen i Odense, Jens Andersen
Beldenak, öfver hvilken han utverkade en vanärande
dom 1530. R:s broder Karl R. var biskop i Odense
1474–1501. – 3. Joachim l. Jakob R., son till R. 2,
född omkr. 1500 studerade i Paris och kom sedan
till hofvet samt reste tvänne gånger i uppdrag
från konung Fredrik I till Frankrike. Ehuru icke
prestvigd, och ehuru trolofvad, utnämndes R. 1529
af konungen till biskop i Roskilde, erlade till
konungen i stället för till påfven en ansenlig summa
penningar och utfäste sig att visa fördragsamhet
mot de lutherske predikanterna. Han blef derefter
vald äfven af domkapitlet, men erkändes aldrig af
påfven. År 1530 framställde han en »modus vivendi»
för de två kyrkliga partierna, men ådrog sig ett
häftigt anfall af Povel Eliesen för sin fördragsamhet
mot protestanterna. R. var tillika rikets öfverste
kansler och erhöll som sådan stort inflytande på
styrelsen närmast efter Fredrik I:s död samt sökte att
sätta sig i besittning af Köpenhamns slott för att
derigenom trygga sin ställning. Äfven svek han sitt
löfte till protestanterna och lät draga Hans Tausen
inför riksrådets domstol samt derpå förvisa honom ur
riket. Detta väckte emedlertid en sådan storm bland
borgerskapet, att han sväfvade i fara för sitt lif
och endast med Tausens hjelp blef räddad. Också
fick Tausen kort derefter återvända till Danmark,
dock mot löfte att icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
