Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rääf, Leonhard Fredrik - Rö, socken i Stockholms län - Röbling. Se Roeblink - Röd. 1. (I ortnamn) Se Rud - Röd. 2. I politisk mening: radikal, omstörtningsman, anarkist - Röda boken. Se Blå böcker och Liturgiska striden - Röda färger - Röda hafvet (Arabiska viken), vik af Indiska oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Götiska förbundet (hvarest han bar namnet Refr),
bidrog han till »Idunas» 5:te häfte med den väckande
uppsatsen Tankar om sättet att uppsöka och värda
fäderneslandets fornlemningar (i registret till
»Iduna» af misstag tillskrifven J. Adlerbeth). I sin
undangömda hembygd vände R. sin håg till samlande
och upptecknande af folkets visor, lekar, sagor,
skrock o. dyl. På detta sätt kunde han bidraga med
icke mindre än 70 folkvisor till den samling af 100
dylika, hvilken utgafs 1814–16 af Geijer och Afzelius
i deras namn (jfr Folkvisor, sp. 7); och nästan hela
den samling »Svenska fornsånger» (1834–42), hvilken
bär A. I. Arwidssons namn, är hopbragt af den nitiske
R. (för melodiernas upptecknande använde han musikerna
E. Drake och J. Eggert). R. uppmärksammade äfven de
skatter, som för svenska häfderna kunna tillgodogöras
ur härads- och kyrkoarkiv. Han verkställde sjelf
inemot 1,000 ytterst noggranna afskrifter af
i landsorten befintliga pergamentsbref (från
åren 1281–1606), och på grund af sitt anseende
såsom lärd urkundsforskare anmodades han på
1820-talet att biträda vid uppgörandet af planen
till »Svenskt diplomatarium», hvilket vigtiga
källarbete han framgent stödde. Hans inträdestal
i Vitt. hist. o. ant. akad., Anteckningar öfver
beskaffenheten af Sveriges offentliga handlingar under
medeltiden (1831), är en sjelfständig, värdefull
afhandling i diplomatik. Bland våra etnografiska
skriftställare intager R. en framstående plats
genom sitt arbete Samlingar och anteckningar till
en beskrifning öfver Ydre härad i Östergöthland (5
del., 1856–75), som innehåller myter, sagor, sägner,
en stor mängd urkunder, en (af Svenska akademien
1859 prisbelönt) ordbok öfver Ydremålet, civila,
juridiska och kyrkliga förhållanden, beskrifning
öfver fornlemningar, sjöar, vägar, jagt, klimat,
fruktbarhet, fattigvård, sekteriska rörelser m. m. I
Vitt. hist. o. ant. akad. förvaras R:s i 7 qvartband
handskrifna samling »Svenska skrock och signerier,
antecknade i bokstafsordning». Många forskare
på olika vetenskapsområden gick han oegennyttigt
tillhanda med upplysningar. – R. bevistade 1809–10
års riksdag, då han invaldes i expeditionsutskottet
och sökte genomdrifva sitt förslag om skjutsväsendets
förbättrande. Denna yttring af reformlystnad var den
sista han ådagalade. Hans af naturen sträfva sinne
hårdnade snart nog i det enformiga, af praktiska
bestyr upptagna bygdelifvet, och vid de riksdagar,
till hvilka han derefter infann sig (1840–41, 1844–45,
1847–48 och 1850–51), var han på Riddarhuset en
af de konservatives dråpligaste kämpar mot hvarje
förändring i det bestående. I kraftiga anföranden, som
liknade historiska föredrag, uppträdde han bl. a. mot
departementalstyrelsen, representationsreformen, den
nya, humanare strafflagen och den lika arfsrätten. Han
invaldes 1844 i konstitutionsutskottet och 1847 i i
statsutskottet samt utsågs till statsrevisor 1841 och
1847. – R. var en verkligt sjelfständig och kärnfull
personlighet, oböjlig i hvad han ansåg vara rätt. Men
han närde en sådan
förtrytelse öfver den löslighet och de missbruk, som
naturligen vidlådde den öfvergångstid han tillhörde,
att han med uppriktig afvoghet såg äfven sådana
framsteg som den moderna naturvetenskapens utveckling,
maskinerna, ångkraftens användning för samfärdseln,
tändstickorna och folkskolan (hvilken enligt hans
mening endast förderfvade allmogens fullt tillräckliga
»traditionella kunskap»). Hans uppfattning af
Sveriges forntid var ej så litet godtycklig och
rudbeckiansk. Sitt landtbruk skötte R. med framgång,
och »Ydre-drotten» (sås"om. han kallades) utöfvade
öfver sina underhafvande en faderlig despotism. Jfr
A. Ahnfelt: »L. F. Rääf af Småland och hans literära
umgängeskrets» (1879).
Rö, socken i Stockholms län, Sjuhundra härad. Areal
4,717 har. 784 innev. (1888). Annex till Rimbo,
Upsala stift, Sjuhundra kontrakt.
Röbling. Se Roebling.
Röd. 1. (I ortnamn) Se Rud. – 2. I politisk mening:
radikal, omstörtningsman, anarkist.
Röda boken. Se Blå böcker och Liturgiska striden.
Röda färger. I forntiden användes cinnober, mönja
och jernhaltiga leror som röda målarefärger. De
tvänne förstnämnda begagnas än i dag till samma
ändamål och likaledes jernoxid (engelskt rödt)
samt basiskt blykromat (kromcinnober). Till röd
anstrykningsfärg brukas »rödfärg» (se d. o.). För
färgning af tyger har man en mängd tjärfärger
(anilinrödt, korallin, rosolsyra, arofärgämnen)
och för frambringande af »äkta rödt» alizarin eller
krapp. – Jfr Sundhetskoll. kung. af d. 28 Febr. 1876.
P. T. C.
Röda hafvet (Arabiska viken), vik af Indiska oceanen,
som i nordvestlig riktning intränger mer än 2,000
km. långt mellan Asien och Afrika (Arabien och
Egypten), så att dessa sammanhänga med hvarandra
endast genom den 110 km. breda (nu genomskurna)
landtungan vid Sues. Från inloppet, Bab-el-Mandeb, som
har en bredd af 26 km. och är genom ön Perim deladt i
två kanaler, den nordöstra, smal (1,8 km.) och grund,
den sydvestra, djup och 3,2 km. bred, vidgar sig
viken hastigt till 225 km. bredd under 16° n. br. och
mera långsamt till 330 km. under 19° n. br., afsmalnar
derefter till 185 km., hvilken bredd den sedan
behåller till 27° 45’ n. br., der den delar sig i
tvänne, Sinaihalfön omslutande vikar: Sues-viken, mot
n. n. v., och Akaba-viken, mot n. n. ö., den förra
(i Bibeln kallad Röda hafvet och Rörhafvet) med
en längd af 270 km. och en medelbredd af 50 km.,
den senare smalare och kortare (160 km.). Röda
hafvet bildar en väldig längddal, längs hvars
stränder löper en rad af korallklippor och bankar,
hvarigenom hafvet delas i trenne kanaler, af hvilka
den mellersta är den bredaste och djupaste. Öar har
viken nästan endast i sina grundare sidopartier. De
märkligaste äro fr. n. till s.: Djubal (vid inloppet
till Suesviken), med fyr och telegrafstation, den
vulkaniska Pik Sebergid, midt emot Bereniceviken,
Dahlak-arkipelagen, midt emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
