Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Floder och sjöar. På grund af de östeuropeiska
slätternas orografiska byggnad har flodsystemet
nått rik utveckling. Hemtande sitt ursprung från en
rad stora sjöbäcken, spridda öfver platåernas yta
och vexlande obetydligt i höjd, beskrifva de ryska
floderna ofantliga kurvor, innan de nå hafvet, och
flyta mycket långsamt, hvarunder de upptaga en mängd
stora bifloder, som samla sitt vatten från stora
områden. Dessutom uppstå R:s hufvudfloder – Volga,
Düna, Dnjepr – och äfven Lovat och Oka i nordvestra
delen af centralplatån så nära hvarandra, att man
kan säga att de utgå från samma kärrtrakt. Dons
källor äro förgrenade bland Okas bifloder, medan
öfre Kamas bifloder förena sig med Dvinas och
Petsjoras. Till följd deraf hafva R:s floder
från den aflägsnaste forntid varit stråkvägar
för handeln och folkvandringar och hafva mer än
politiska institutioner bidragit till åstadkommande
af nationel enhet. Båtar kunde föras öfver de jämna
dragen från ett flodbäcken till ett annat; dessa drag
genomskuros jämförelsevis lätt af segelbara kanaler,
och dessa kanaler hafva ännu större betydelse för
trafiken än de flesta jernvägar. På detta sätt
bragtes slätterna på centralplatån – R:s egentliga
medelpunkt, som har sitt naturliga utlopp till
Kaspiska hafvet – i kommunikation med Östersjön, och
Volgabäckenet förenades med Finska viken. Äfven Hvita
hafvet har bragts i förbindelse med mellersta Volgas
bassäng, och Volgas systerflod Kama blef pulsådern i
kommunikationen med Sibirien. Ehuru R:s floder i längd
öfverträffa vestra Europas, stå de efter dem i fråga
om vattenmassa. De frysa till om vintern och torka upp
om sommaren, och de flesta af dem äro segelbara endast
under tiden för högsta vattenståndet; t. o. m. den
stora Volga förlorar så mycket vatten under sommaren,
att endast små båtar kunna passera dess grund.
– Europeiska R. tillhör 4 vattenområden: Ishafvets,
Östersjöns, Svarta hafvets och Kaspiska hafvets. Till
Ishafvet flyta Kara (gräns mot Sibirien). Petsjora
(segelbar omkr. 1,250 km., men föga trafikerad, emedan
dess flodområde är glest befolkadt och skildt från
det öfriga R. genom Timanskij-åsen), Mesen, Dvina
(segelbar i hela sin längd och genom sin ena källflod,
Suchona, satt i förbindelse med både Kaspiska hafvet
och Östersjön och genom sin andra, Vytsjegda, med öfre
Kama) och Onega från sjön Latsja. Till Östersjöns
vattenområde höra Neva från Ladoga (till hvars
flodområde äfven höra Volchov från Ilmen, Svir,
som kommer från Onega och genom sin förbindelse
med Mariinskkanalsystemet är af stor betydelse för
trafiken), Narova från sjön Peipus, Düna (som genom
sin biflod Ulla och Berezinakanalerna sammanhänger med
Dnjepr) och Njemen (Memel), genom Oginskikanalen
förenad med Dnjepr. Till Svarta hafvet flyta Prut
(som uppstår i Bukovina, skiljer R. från Rumanien
och förenar sig med Donau, som omkr. 160 km. nedanför
Reni flyter på R:s gräns), Dnjestr (från Galizien),
Dnjepr, en af de för samfärdseln allra vigtigaste af
R:s floder, Don (som faller ut i Azovska sjön
efter att hafva gjort en stor båge mot ö. och
kommit Volga 65 km. nära) samt Jeja och
Kuban, hvilka tillhöra Kaukasus. Till Kaspiska
hafvets område höra Volga, R:s och Europas största
flod (omkr. 3,400 km, lång, och hvars flodområde,
omkr. 1,678,000 qvkm., har en folkmängd af 40 mill.),
som genom tre kanalsystem sammanhänger med Östersjön,
Stora och Lilla Uzen (hvilka ej numera nå Kaspiska
hafvet, utan försvinna i Babinskojesjöarna),
Ural (i sitt nedre lopp gräns mellan Europeiska
R. och Kirgissteppen), Kuma, Terek och Sulak,
hvilka tillhöra Kaukasus. – R. har ett mycket
stort antal sjöar (de upptaga i Egentliga R. en
areal af 104,800 qvkm.), bl. a. Ladoga och Onega,
de två största i verldsdelen, samt Peipus, Ilmen och
Bjelo ozero. Ensamt guvern. Olonets har
omkr. 1,500 sjöar, hvilka upptaga en yta af 20,900
qvkm. I sydöstra R:s stepper finnes en ofantlig
mängd saltsjöar, bl. a. Elton- och Bogdosjöarna,
från hvilka R. fyller större delen af sitt saltbehof.
Klimat. Oaktadt R. sträcker sig från n. till s. genom
26 breddgrader, har klimatet i dess olika delar,
om man undantager Krim och Kaukasus, en märklig
likformighet, till följd deraf att luftströmmarna
fritt kunna utbreda sig öfver de stora slätterna. Ett
fullständigt fastlandsklimat herskar. Öfverallt är
vintern kall och sommaren varm; årstiderna variera
visserligen i längd på olika ställen, men obetydligt
med afseende på sitt maximum eller minimum i
temperaturen. Det finnes intet ställe i R. (Archangel
och Astrachan ej undantagna), der ej sommarvärmen
uppgår till + 30° och vintertemperaturen sjunker
till - 25 à 30°. Ryska vintern är lång. Den sista
frosten inträffar för större delen af landet n. om
55° i Maj. Våren är underbart vacker i mellersta
R. Den kommer sent, men bryter in med kraft,
och vegetationen utvecklas med hast. Den snabba
snösmältningen kommer floderna att svälla och gör
äfven mindre vattendrag segelbara några veckor. I
senare hälften af Maj återkomma dock i mellersta och
östra R. för vegetationen skadliga frostnätter, så att
den egentliga sommarvärmen börjar först i Juni och når
sitt maximum i förra hälften af Juli (eller i Aug. vid
Svarta hafvets kust); värmen är öfverallt vida större
än under motsvarande breddgrad i vestra Europa. Den
räcker emellertid ej länge, och i förra hälften af
Sept. uppträder frosten, vid mellersta Uralbergen,
i första dagarna af Okt. når den vestra och södra
R. och i midten af Nov. Kaukasus. Temperaturen
faller så hastigt, att en månad senare (omkr. d. 10 Okt.
vid mellersta Ural och d. 15 Nov. i hela R.), qvicksilfret
ej stiger öfver fryspunkten. Floderna
tillfrysa hastigt; omkr. d. 20 Nov. äro alla till
Hvita hafvet gående floder isbetäckta och förblifva
det i medeltal 167 dagar. De i Östersjön samt Svarta
och Kaspiska hafven utfallande floderna tillfrysa
senare, men omkr. d. 20 Dec. äro nästan alla ryska
floder betäckta med körbar is. Volga är tillfrusen
90–150 dagar, Don 100–110, Dnjepr 83–122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
