Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryggmärg, medulla spinalis, anat., den del af det centrala nervsystemet, som är belägen i vertebralkanalen - Ryggmärgslidande. Se Ryggmärgssjukdomar - Ryggmärgssjukdomar. Inflammation af ryggmärgen och dennes hinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samband med framrötternas trådar, hvarför de kallats
motoriska celler. Antagligen stå alla celler på ett
eller annat sätt i sådant samband. Trådförloppet
i märgen och öfver hufvud sambandet mellan dess
element är särdeles inveckladt. Svårigheten af
undersökning är tydlig, redan då man besinnar, att
i de motoriska rötterna funnits i rundt tal 300,000
och i de sensibla 500,000 nervtrådar (Stilling),
hvilkas öden man skulle hafva att utreda. Hvad man vet
härom är resultaten af embryologiska, fysiologiska
och patologiska försök eller observationer; föga
är grundadt på rent anatomiska undersökningar.
G. v. D.
Ryggmärgslidande. Se Ryggmärgssjukdomar.
Ryggmärgssjukdomar. Inflammation af ryggmärgen
(myelitis) och dennes hinnor (meningitis spinalis)
kan uppträda som en akut eller en kronisk sjukdom
i inskränkta härdar eller i större utsträckning
(diffust). Orsakerna kunna vara mångahanda, såsom
yttre skador och stötar på ryggraden, förstörelse
(caries) af ryggkotorna, förkylning genom liggande
på fuktig mark, öfveransträngning genom lyftande af
bördor, promenader, strapatser m. m. I de häftigare
fallen inträda vanligen snart förlamning och
känslolöshet i de kroppsdelar, som ligga nedanför
den sjuka delen af ryggmärgen, i synnerhet i de
nedre extremiteterna (paraplegia) samt i blåsa och
ändtarm med urinstämma och förstoppning. Sträcker
inflammationen sig äfven till fina ryggmärgshinnan,
infinna sig en ytterlig känslighet (hyperaesthesia)
i hudnerverna, vanligen stark smärta i ryggen och
stundom äfven stelkramp i ryggmusklerna, så att
ryggen hålles styft bakåt böjd (opisthotonus). Febern
är mer eller mindre stark. Sjukdomen kan hastigt
medföra döden eller draga ut i månader och år med
långvariga och svårbotliga förlamningar. Den sjuke
måste i början ligga absolut stilla och svalt samt
får koppning och is på ryggen, sedan spanska flugor,
bad, elektricitet, massage m. m. – Ryggmärgstvinsot
(tabes dorsalis, Fr. ataxie locomotrice) beror
på en långsam förstöring (»grå degeneration») af
ryggmärgens bakre strängar, vanligen i hela deras
utsträckning, nästan uteslutande hos 30–50 års män,
hvilka utsatt sig för förkylning, syfilis och i
synnerhet öfveransträngning i könsväg. Sjukdomen
börjar ofta med plötsligt påkommande och lika
hastigt upphörande blixtlika (s. k. lancinerande)
smärtor i en fot, ett knä, ett ben eller i ryggen,
vanligen förvexlade med reumatiska smärtor. Dertill
sälla sig en känsla af hopsnörning kring lifvet
(»gördelkänsla») och en viss osäkerhet i benen, hvilka
tröttna ovanligt fort och blifva svårare att styra
(»ataxi»), i synnerhet vid hastig vändning med slutna
ögon, då en viss öfverhalning lätt eger rum. Sedermera
blifva fotsulorna mindre känsliga, så att det kännes
som när »foten sofver» eller som om man ginge på ett
lager af filt eller vadd. Det blir nu allt svårare att
stå och gå stadigt. Gången blir alltmera osäker och
ojämn, i synnerhet vid slutna ögon, och benen slungas
ryckvis framåt utan jämna rörelser. Gången blir
»ataktisk», icke af bristande styrka hos de
särskilda musklerna, utan af bristande samverkan
(»koordinationsförmåga») dem emellan. Sannolikt är
det muskelsensibiliteten (eller »muskelsinnet»),
som förslöas. Sjukdomen sprider sig slutligen
rätt ofta äfven till hjernan och hufvudets
nerver. Pupillerna blifva orörliga, synförmågan
aftager, och småningom inträder blindhet, vanligen
föregången af färgblindhet. Ögonmusklerna förlamas,
så att ögonen blifva skelande och se dubbla
bilder. Sedan den sjuke en tid hånglat sig fram på
kryckor, blir han slutligen sängliggande. Musklerna
förtvina, urinen afgår ofrivilligt, och äntligen
kommer döden såsom en välkommen förlossare från
årslånga lidanden. Behandling af tabes kan möjligen
uträtta något i början. Vid de första tecknen bör man
derför lägga an på att undvika allt, som kan verka
försvagande på nervsystemet; man måste framförallt
vara mycket återhållsam i könsväg, gifva fötterna,
benen och ryggen varm beklädnad med ylle, undvika
fuktig luft och förkylning, icke företaga långa
promenader eller tröttande arbete i stående ställning
samt härda och stärka nervsystemet genom kraftig
mat, frisk luft, nödig hvila, kalla tvättningar,
duscher och bad. Har sjukdomen väl utbrutit,
bör man ej försvaga sig med bloduttömningar,
fontaneller och spanska flugor, utan försöka en
af läkare ledd badkur och elektrisk behandling, i
synnerhet med konstant ström. – Ryggmärgskommotion
kallas en symtomkomplex, som stundom uppträder efter
en våldsam skakning (commotio) af hela kroppen,
såsom vid jernvägsolyckor (Eng. railway spine)
o. dyl. Patienten lider af allmän muskelsvaghet,
smärtor på olika ställen, gördelkänsla, myrkrypning,
känsla af domning i fingerspetsarna och nedsättning af
känseln samt företer ett tillstånd, som mycket liknar
nevrasteni. Behandlingen utgöres af diet, bad och
elektricitet. – Ryggmärgskompression kallas en
af svulstbildningar i ryggmärgen eller dess hinnor och
af sjukdomsprocesser i ryggkotorna (t. ex. benröta)
föranledd, långsamt fortskridande sammanpressning
af ryggmärgen inom ett större eller mindre
område. Symtomen häraf äro till en början smärtor i
vissa nervområden eller en egendomlig förnimmelse af
köld, myrkrypning o. dyl. Detta anses härröra från
tryck på känselnervernas rötter. Genom trycket på
ryggmärgen sjelf förstöras småningom ledningsbanorna
i densamma. Till följd häraf inställa sig tilltagande
styfhet och förlamning samt nedsättning af känseln
inom den del af kroppen, som erhåller nerver från
ryggmärgen nedom det skadade stället. Liggsår uppstå
lätt. Innervationen af ändtarmens och urinblåsans
muskler rubbas. Exkrementen afgå derför ofrivilligt,
och urinen droppar ständigt, under det att blåsan
förblir fylld. Den stagnerande urinen råkar snart
i sönderdelning inom blåsan, och vanligen är det
följderna deraf (se Blåskatarr), som närmast
göra ett slut på patientens sorgliga tillvaro. En
förbättring är möjlig, om den sjukdom, som förorsakat
trycket å ryggmärgen, i tid kan bringas att gå tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
