Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rydin, Herman Ludvig - Ryding, Knut Axel - Rydingsvärd, Johan Henrik - 1. Rydqvist, Johan Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagen 1867–75 såsom ledamot af Första kammaren för
Vesterbottens län och 1876–78 samt sedan 1882 såsom
ledamot af Andra kammaren för Upsala stad. Han har
derunder suttit i konstitutionsutskottet 1867–75, 1877
och 1888–90 samt i flere tillfälliga och särskilda
utskott, bl. a. i 1883 års särskilda utskott för
afgifvande af utlåtande rörande väckt motion om
Sveriges neutralisering. Han var ledamot i
1875–76 års förberedande skattejämkningskomité och af 1879–81 års
stora skattekomité. 1879–81 var han äfven
statsrevisor. Hans politiska ståndpunkt angifves af
hans ofvan nämnda skrifter. Här må endast tilläggas,
att han 1885 slöt sig till tullskyddsvännerna,
och att han såsom ledamot af konstitutionsutskottet
under de senaste riksdagarna särskildt intresserat
sig för en lämplig lösning af frågan om begränsning
af riksdagsmännens antal. 1888 var R. lekmannaombud
för Upsala stift vid kyrkomötet, som gaf honom en
plats i sitt lagutskott.
Ryding, Knut Axel, militär, född å Sandgärdet i
närh. af Vänersborg d. 28 Aug. 1831, utnämndes 1851
till underlöjtnant vid Göta artilleriregemente,
der han 1863 befordrades till kapten. Åren
1861–70 tjenstgjorde han såsom lärare i fysik
vid Högre artilleriläroverket på Marieberg
och 1863–72 derjämte såsom lärare i artilleri
och handgevärslära vid krigsskolan. 1872
förordnades R. till generalstabsofficer och
utnämndes s. å. till major i armén. Befordrad
till öfverstelöjtnant vid Generalstaben 1873,
bestred han 1873–75 befattningen såsom chef för
Landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition. 1875
utnämndes han till öfverstelöjtnant och chef
för Jämtlands fältjägarekår, hvarifrån han 1879
förflyttades såsom öfverste och chef till Skaraborgs
regemente. 1882 förordnades han till generalmajor
och chef för Generalstaben. S. å. kallades R. till
statsråd och chef för Landtförsvarsdepartementet
och framlade i denna egenskap för 1883 års riksdag
det af den 1880 tillsatta stora landtförsvarskomitén,
hvaraf han sjelf varit ledamot, utarbetade förslaget
till ny härordning, grundad på värfvad stam
och beväring. Oaktadt den omsorgsfulla utredning
försvarsfrågan erhållit och det öfvertygande sätt,
hvarpå krigsministern kämpade för förslagets
genomförande, blef detsamma dock ej antaget,
hufvudsakligen af den anledningen, att Andra
kammaren med en öfverväldigande majoritet beslöt
att stryka den i förslaget intagna bestämmelsen om
bildandet af reservtrupper för hären, hvarefter
Första kammaren afslog förslaget om sättet för
stammens anskaffning. Det öde, som sålunda drabbade
regeringens förslag, hade till följd, att R. (jämte
statsrådets öfriga ledamöter) anhöll om afsked från
statsrådsämbetet, hvilket emellertid icke beviljades
honom. Under de närmast följande åren försökte R. med
stor energi att på »de partiella reformernas väg»
åstadkomma åtminstone någon ökning i vårt lands
försvarskraft, men flertalet af de förslag i nämnda
syfte, som framlades för riksdagen, strandade mot
sparsamhetsifvern hos Andra kammarens majoritet. Hvad
som vanns var hufvudsakligen upprättandet af en trängbataljon
(1884), värnpligtstidens utsträckning och ökning
af beväringsöfningarnas längd med 12 dagar (1885)
– hvarvid dock såsom vederlag medgafs 30 procents
afskrifning af grundskatterna och lika stor lindring
i rustnings- och roteringsbesvären – samt ett ordnadt
inskrifningsväsende i fråga om de värnpligtige. Då
riksdagen emellertid ej beviljade de för desses
redovisning nödiga medlen, afgick R. 1887 från
statsrådsämbetet. Emellertid hade han 1885 utnämnts
till generalbefälhafvare i Tredje militärdistriktet,
hvilken befattning jämte det dermed förenade
chefskapet för Tredje fördelningen han fortfarande
innehar. 1883–87 var R. ledamot af Första kammaren
för Vesternorrlands län. Sedan 1866 är han led. af
Krigsvet. akad. – R:s broder Bror Tolf Gustaf R., född
d. 26 Sept. 1833, utnämndes 1875 till expeditionschef
i Justitiedepartementet, 1879 till justitieråd och
1880 till landshöfding i Vesternorrlands län. 1885
var R. ordf. i norrländska jernvägskomitén. Sedan
1887 är han ledamot af Andra kammaren för städerna
Hernösand, Umeå och Skellefteå och satt 1889 såsom
v. ordf. i särsk. utsk. för väghållningsbesvärets
ordnande. Led. af Landtbruksakad. 1889.
H. J-dt.
Rydingsvärd, Johan Henrik, aqvarellist, f. i
Vestergötland 1796, ingick som ung i riksbanken,
der han blef kontorsskrifvare. Han gjorde sig
bekant genom sina stora sepia-laveringar,
mest efter Westins original, arbeten, som af
samtiden ansågos förträffligt återgifva en
oljemålnings hela hållning och mjukhet. R. blef
äfven på grund af dessa kallad till agré af
konstakademien. Han afled i Stockholm 1839.
–rn.
1. Rydqvist, Johan Erik, språkforskare, kritiker,
född d. 20 Okt. 1800 i Göteborg, insattes af sin
fader på ett handelskontor och fick först 1819 följa
sin håg för studier. Han blef student i Upsala 1820,
juris kandidat 1826, amanuens vid k. biblioteket
i Stockholm 1827, vice bibliotekarie 1851 och
bibliotekarie 1858 samt filos. hedersdoktor i
Upsala 1860. R. erhöll afsked 1865 och dog i
Stockholm d. 17 Dec. 1877. Han var ledamot af
bl. a. Vetenskaps- och vitterhets-samhället i
Göteborg (1831), Vitt. hist. och ant. akad. (1848),
Svenska akad. (1849), Vetenskaps-akad. (1856) och
Vetenskaps-soc. i Upsala (1873). – R. började sin
författarebana redan som ung student med kritiker,
metriska öfversättningar från grekiskan och några
få egna dikter, hvarpå följde öfversättningar från
Moore, Novalis och Washington Irving. 1827 erhöll han
Svenska akademiens hedersaccessit för den grundliga
afhandlingen Framfarna dagars vittra idrotter i
jemförelse med samtidens (i Svenska akad:s handlingar
1829; separat 1828). Under åren 1828–32 redigerade
R. veckoskriften »Heimdall» samt var 1833–34 en flitig
medarbetare i »Svenska literaturföreningens tidning»
i egenskap af literatur- och konstkritiker. 1836
erhöll han Vitt. hist. o. ant. akad:s pris för en
afhandling om Nordens äldsta skådespel (i nämnda
akademis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
