Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Russel, William Howard - Russificera l. russifiera, förriska, göra till ryss - Russin (T. rosinen, Fr. raisins, af Lat. racemus, drufklase) äro de mogna, torkade bären (»drufvorna») af flere slag af vinrankan - Russiner. Se Rutener - Russkaja pravda (R., »ryska rätten»), titel på den äldsta ryska lagboken - Russniaker, detsamma som rutener (se d. o.) - Russtjenst. Se Rusttjenst - Russwurm, Karl - Rust. 1. Friedrich WIlhelm R. - Rust. 2. Wilhelm R. - Rust, Johann Nepomuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
truppernas vanvård och lidanden under vinterfälttåget.
I samma egenskap öfvervar R. indiska
upproret (1857–59) och nord-amerikanska inbördeskriget
(1861–62, då han såg sig föranlåten att afbryta,
på grund af den förbittring hans för nordstaterna
ofördelaktiga rapporter väckt der) samt följde
vid österrikarnas hufvudqvarter deras fälttåg mot
Preussen 1866 och vid tyske kronprinsens stab
det tysk-franska kriget 1870–71. Han ledsagade
såsom privat hederssekreterare prinsen af Wales
på dennes resa till Indien 1875. R. utgifver sedan
1858 »Army and navy gazette». Han var juryman vid
verldsutställningen i Paris 1878. Bland hans utgifna
arbeten märkas British expedition to the Crimea (1857;
ny uppl. 1876), My diary in India (1860, flere uppl.),
My diary north and south (från Nord-Amerika, 1862;
flere uppl.), My diary during the last great war
(1873) och romanen The adventures of Dr. Brady (1868;
»Doktor Brady», s. å.). R. kan anses såsom skapare
af krigskorrespondenternas yrke.
Russificera l. russifiera (af Lat. facere, göra),
förryska, göra till ryss.
Russin (T. rosinen, Fr. raisins, af Lat. racemus,
drufklase) äro de mogna, torkade bären (»drufvorna»)
af flere slag af vinrankan, Vitis vinifera L. Det
är uteslutande de mera sockerrika drufsorterna i
Medelhafslanden, som användas till russin, hvilka
få olika beskaffenhet efter olika drufslag och
behandling samt erhålla olika namn. Drufvorna
torkas antingen i solen, och då stundom ännu
qvarsittande å vinstockarna, hvilkas klasar lemnas
hängande på de till hälften genomskurna skaften,
eller ock vid artificiel värme, hvarvid de fylliga
drufvorna skrumpna samman samt blifva rynkiga och
skrynkliga. Främst värderas s. k. »krukrussin»
(de försändes förr inpackade i krukor), hvilka
qvarsitta å skaften i klasarna samt äro stora och
öfverdragna med en blåaktig dagg. De bästa bland
dem äro s. k. muskateller, som äro särdeles söta
genom stor sockerhalt. Dessa erhållas från Spanien,
i synnerhet från Malaga och Valencia. De vanliga,
mindre russinen komma mest från södra Frankrike
och äro af vexlande godhet. Mera sällan komma till
oss russin från Levanten (Smyrna o. s. v.), men en
derifrån kommande sort, »sultanarussin», är utmärkt
genom saknaden af kärnor, hvarför dessa russin ock
någon gång förvexlas med korinter, som dock vanligen
äro blott hälften så stora. Färgen på vanliga russin
är ljusare eller mörkare rödbrun, lukten behaglig
och smaken söt och angenäm. De innehålla drufsocker,
fruktsocker, gummi och ringa mängd äpplesyra samt
vinsyrade salter. Russin (passulae majores, uvae
passae) äro icke längre officinella i Sverige,
men användas mycket i puddingar, fruktsoppor,
vissa brödsorter o. s. v. samt såsom desertfrukt.
O. T. S.
Russiner. Se Rutener.
Russkaja pravda (R., »ryska rätten»),
titel på den äldsta ryska lagboken. Denna
lagsamling, som finnes i en längre och en kortare
redaktion, gjordes ursprungligen (1016–20) för
Novgorod af storfursten Jaroslav, men tillökades
under den följande tiden. Russkaja pravda innefattar
egentligen endast sakrätt (äfven strafflagen är
har sakrätt). Den är utgifven på originalspråket af
Schlözer (1764) och Kalatjov (1847) samt öfversatt på
tyska af Ewers (1826). I många af dess stadganden
framträder en märklig öfverensstämmelse med gamla
skandinaviska lagbud.
Russniaker, detsamma som rutener (se d. o.).
Russtjenst. Se Rusttjenst.
Russwurm, Karl, rysk historisk och genealogisk
skriftställare, f. 1812, blef 1869 arkivarie vid
estländska riddarhusarkivet i Reval och dog i denna
stad d. 3 Febr. 1883. Han grundlade sitt rykte såsom
forskare med Eibofolke oder die Schweden an den
küsten Ehstlands und auf Runö (2 bd, 1855; 20 blad
litografiska bil. s. å.). Han författade dessutom
en mängd uppsatser rörande Estlands historia och
kultur, t. ex. Sagen aus Hapsal und der umgegend (1860),
och utgaf Nachrichten über das geschlecht . . .
Stael von Holstein estländischer linie (1873)
och Nachrichten über das geschlecht Ungern-Sternberg
(2 bd, 1875–77). Af särskildt intresse för Sverige
är hans uppsats Besitzungen des Deutschen ordens in
Schweden (1861). Sedan 1874 var han korresp. ledamot
af Vitt. hist. o. ant. akademien.
Rust. 1. Friedrich Wilhelm R., tysk violinist,
f. 1739, d. 1796, studerade under K. Höckh och Franz Benda
samt gjorde 1765 en resa till Italien, allt på
bekostnad af Leopold III af Anhalt-Dessau, hvilken
1775 gjorde honom till sin hofmusikdirektör. R. var
en för sin tid betydande virtuos och god kompositör,
och ännu i våra dagar hafva violinsonater af
honom utgifvits af David och Singer samt spelats
af Vilhelmina Neruda-Norman. –2. Wilhelm R., tysk
musiker, den föregåendes sonson, f. 1822, elev af
F. Schneider, var först privatlärare hos en ungersk
magnat och gjorde då några vigtiga musikhistoriska
fynd (Ph. E. Bachs »Klavierschule» m. m.). 1849
flyttade han såsom musiklärare till Berlin,
der han 1881 blef organist vid Lukaskyrkan, 1862
dirigent för Bachverein, 1864 k. musikdirektör samt
1870 lärare i teori och komposition vid Sternska
konservatoriet. 1878 kallades han till organist vid
Tomaskyrkan och konservatorielärare i Leipzig samt
1880 till E. F. Richters efterträdare såsom kantor
vid Tomasskolan. Sistnämnda ärofulla anställning vann
han på grund af sin medverkan vid Bachsällskapets
utgifvande af Seb. Bachs verk, hvilket han ensam
under ett årtionde ombesörjde med underbar kritisk
skärpa och noggranhet.
A. L.
Rust, Johann Nepomuk, tysk läkare, f. 1775, blef 1810
kirurg vid Allmänna sjukhuset i Wien och inrättade
der en klinik. De obehag han derigenom ådrog sig
föranledde honom att öfverflytta till Preussen.
1816 blef han kirurgie professor vid militärmedicinska
akademien och 1824 ord. professor vid universitetet
i Berlin. Dessutom var han sedan 1821 föredragande i
kultusministeriet och sedan 1822 generalstabsläkare
samt utnämndes 1829 till president för det nyinrättade
kuratoriet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
