Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudberg, Fredrik - Rude l. Ruhe (Lat. Rus regis), munkkloster af cisterciensorden - Rude, François - Rudeen, Torsten - Rudegi. Se Rûdagi - Rudelbach, Andreas Gottlob - Ruden, liten sandig ö framför Peenes mynning i Östersjön - Rudenschöld, svensk adlig ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verksamt till höjande af experimentalfysikens
studium, hvilket i Upsala under hans företrädare
Nordmark varit i hög grad försummadt. Sjelf en
skicklig experimentator och försedd med en i Paris
inköpt samling fysiska instrument, lyckades han
till sina föreläsningar draga ett stort antal
åhörare, hvilkas intresse för fysiken han väckte
och underhöll genom sina experiment; deremot
var han såsom föreläsare mindre framstående.
G. E.
Rude l. Ruhe (Lat. Rus regis), munkkloster af
cisterciensorden, anlades 1192 och låg vid sydöstra
stranden af Flensborgfjorden i Slesvig på samma plats
der nu Glücksborg ligger.
Rude [ryd], François, fransk bildhuggare, f. i
Dijon 1785, d. i Paris 1855, lärjunge af Devosges
och Cartellier, var en af de bäste franske mästare,
som i förra hälften af nittonde århundradet lemnade
den strängt klassiska uppfattningen och öfvergingo
till framställningar, som voro alster af en fin och
ädel naturkänsla. Ett sådant verk är hans i brons
utförda Mercurius (i Louvre), hvari han skildrat
en ynglingagestalt i fri rörelse. Ännu mera naiv
och älskvärd är hans berömda bild af en Neapolitansk
fiskaregosse, som leker med en sköldpadda (i Louvre),
länge ansedd som en af den moderna konstens yppersta
skapelser i sin art. Dessutom utförde han i marmor
Jungfrun af Orléans, lyssnande till öfverjordiska
röster (i Luxembourg-trädgården), en staty i
brons af Marskalk Ney, något våldsam i rörelsen
(utanför samma trädgård), en haut-relief på Arc de
l’Etoile (i Paris), framställande fransmännen, dock
skildrade som gamla galler, utmarscherande 1792 för
att försvara republiken, med en skriande Bellona
sväfvande öfver deras hufvud, och en minnesvård
öfver en publicist Cavaignac (1847, å Montmartres
kyrkogård), framställande, efter äldre förebilder,
den döde, modellerad med kraftig naturalism, utsträckt
på båren och höljd af en svepduk (i brons). Inom den
religiösa skulpturen försökte han sig med Kristi dop
(i Madeleinekyrkan, Paris), C. R. N.
Rudeen [-den], Torsten, biskop, skald, föddes i
Lysviks socken i Värmland d. 9 Mars 1661, blef
student i Upsala 1678, filos. magister 1691 samt
poeseos professor i Åbo 1692. Der befordrades han
1705 till teol. professor och domprost, men kallades
1708 till superintendent i Karlstad och utnämndes
1716 till biskop i Linköping. 1719 utnämndes
han till teol. doktor med första hedersrummet,
och s. å. blefvo hans barn adlade, med namnet
Rudenschöld. Vid riksdagarna 1723 och 1726–27 var han
talman i presteståndet. Han afled i Linköping d. 9
Sept. 1729. – R. utgaf 47 disputationer, åtskilliga
minnestal och likpredikningar samt Finska Helicons
underdånige fägnesånger (1704), innehållande två tal
på vers öfver Karl XI:s och Karl XII:s födelsedagar,
äfvensom strödda brud- och grafskrifter. Det var länge
blott dessa, genom Carleson och Sahlstedt omtryckta
eller i utdrag meddelade stycken man kände af R., och
de lades äfven till grund för omdömena om honom. Helt
annorlunda gestaltar sig hans
skaldelynne för den, som tager kännedom om hans från
handskrifter först i våra dagar utgifna lyriska
stycken (i Hansellis samling, del. 8, 1867, och
Malmströms »Grunddragen af svenska vitterhetens
historia», del. 1, 1866). Dessa dikter härröra från
1680- och 1690-talen, besjunga hans kärlek till hans
blifvande maka, Anna Brunell, och de få lyckliga
åren af deras äktenskap samt skildra äfven, i några
uppsluppna bröllopsskrifter, kärlekens fröjder och
herravälde öfver alla. I dessa framträder R. såsom en
älskvärd, öm och sinnrik sångare, hvars toner ljuda,
om ej med kraft, dock med klarhet och behag. Äfven de
båda ofvan nämnda talen innehålla åtskilliga poetiska
delar, men äro i det hela matta. -rn.
Rudegi. Se Rudagi.
Rudelbach, Andreas Gottlob, dansk teolog, född
d. 29 Sept. 1792 i Köpenhamn, blef teol. kandidat
1820 och filos. doktor 1822 samt ställde sig som
ortodox lutheran 1825 på Grundtvigs sida i striden
mot H. N. Clausen. Såsom medarbetare i Grundtvigs
»Theologisk maanedsskrift» (1825–28) anföll
han äfven häftigt den rationalistiske professor
K. F. Horneman. År 1829 blef R. superintendent och
förste prost i Glauchau i Sachsen samt gjorde sig
der bemärkt ej blott såsom en nitisk själasörjare,
utan också som en ovanligt lärd och flitig
författare, hvilken med kraft förde den lutherska
lärans talan gent emot både rationalismen och den
evangeliska unionen. Bland hans skrifter må nämnas
Die augsburgische confession (1830), Savonarola
und seine zeit (1835), Reformation, lutherthum und
union (1839) och Christelig biographie (1846–48;
tillökad bearbetning på tyska, 1849–50). Sedan 1840
utgaf han tillsammans med Guericke »Zeitschrift für
die gesammte lutherische theologie und kirche». Då
likväl de kyrkliga myndigheterna ville införa full
frihet med hänsyn till bekännelseformulären vid
konfirmationen och derjämte ålade honom att öppna
kyrkorna för de tyske katolikerna och att äfven för
dem officiera, tog han afsked 1845 och återvände till
Danmark, der han blef kyrkoherde i Slagelse 1848. Han
fortsatte derstädes sin författareverksamhet och
utgaf Den evangeliske kirkeforfatnings oprindelse
og princip etc. (1849; öfvers. till svenska 1852),
Om sognebaandet og ordinationens væsen (1852),
Om det borgerlige ægteskab (1851), Om begrebet
folkekirke (1854), Kirkefrihedens elementer i den
danske statskirkelige ordning og lovgivning siden
1531 (s. å.), Om psalmelitteraturen og
psalmebogssagen (1856) o. s. v., men hade då blifvit en skarp
motståndare till Grundtvig, hvars kyrkliga uppfattning
och »præstefrihed» han ogillade. R. dog d. 3 Mars
1862. E. Ebg.
Ruden, liten sandig ö framför Peenes mynning
i Östersjön, preussiska regeringsområdet
Stralsund. R. antages vara det i Nordens historia
ryktbara Svolder.
Rudenschöld, svensk adlig ätt, som härstammar
från biskopen Torsten Rudeen (se denne),
hvilkens 8 barn 1719, på grund af faderns förtjenster,
adlades med namnet R. En af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
