Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1879 och 1886 företog R. utländska resor i allmänna,
med de geodetiska arbetena sammanhängande uppdrag,
senast såsom deputerad för Sverige till den
internationella gradmätningskonferensen i Berlin
1886. Under slutet af 1888 var han förordnad att
biträda vid uppgörande af förslag till ordnande af
undervisningen vid rikets navigationsskolor. R. är
ledamot af Krigsvetenskapsakademien (1875) och af
Vetenskapsakademien (1886). Bland hans afhandlingar
må nämnas Komet VI 1863, i »Upsala univ. årsskr.»
(gradualdisput.), Studien und messungen an einem
zöllnerschen astrophotometer, i »Bulletins de l’
académie des sciences de S:t Pétersbourg», samt flere
större och mindre afhandlingar rörande de geodetiska
arbetena i Sverige och med dem sammanhängande ämnen.
K. B.
1. Rosenadler, Johan, latinsk vältalare,
f. i Upsala i Sept. 1664, studerade derst. och
disputerade 1688, företog sedan utrikes resor
och blef 1696 filos. adjunkt. 1698 utnämndes han
till professor skytteanus i Upsala, den förste svensk,
som innehaft denna befattning. Han presiderade
för 131 akademiska afhandlingar och höll vid flere
tillfällen latinska åminnelsetal (öfver E. Castovius,
J. A. Bellman, H. Spegel, H. Vallerius och
E. Odelstierna), hvilka samtiden och äfven senare
kännare prisat som mästerstycken. »När ämnets
beskaffenhet ger väckelse till stora tankar och
mäktiga sinnesrörelser, saknas ej här dessa lifsandar
i talet, och uttrycket sviker icke deras styrka
och liflighet. Han misslyckades ej heller i det
spetsiga och sinnrika skämtet: det öfverraskar oss ej
sällan i förening med det högtidligt allvarliga; men
för det senare var hans kraftfulla fantasi närmare
stämd och hans pensel rikare på
färger» (Lundvall). R. blef 1716 censor
librorum och adlades 1719 (han hette
förut Upmarck) samt erhöll 1722 kansliråds titel
med säte och stämma i Kanslikollegium i allt,
som rörde censorsämbetet. Vid afskedet, 1737,
erhöll han statssekreterares karakter. R. afled
i Stockholm d. 26 Mars 1743. Hans enda skrift,
på modersmålet är Karl XII:s personalier (1719).
Hans ansenliga boksamling skänktes 1756 af en hans
son till Karlstads gymnasiebibliotek. Jfr »Minne»
af V. E. Svedelius (Sv. akad:s handl. efter 1796,
del 40, 1866). -rn.
2. Rosenadler, Karl Albrekt, boksamlare,
donator, den föregåendes son, född i Upsala d.
21 Febr. 1717, blef 1734 inskrifven i Riksarkivet
och 1735 i Utrikes expeditionen. Der tjenstgjorde
han sedan såsom kanslist, protokollssekreterare och
statssekreterare, tills han 1777 af ögonsjukdom
nödgades taga afsked, då han hugnades med
presidenttitel. Han blef 1754 ledamot af
Vetenskapsakademien, hvilken han 1777 skänkte
ett kapital för inköp af eget hus och 1780 en
boksamling på 2,000 band, märkvärdig såsom bestående
uteslutande af i Sverige tryckta arbeten på svenska
och rik på sällsyntheter (den är numera deponerad
i k. biblioteket). Äfven flere andra institutioner
ihågkom han med frikostiga gåfvor, bland
dem 1795 Upsala universitets bibliotek med öfver
3,000 volvmer. Han framlefde de sista 22
åren af sin lefnad blind och
afled i Stockholm i Dec. 1799.
-rn.
Rosenau (Magyar. Rozsnyó), stad i ungerska komitatet
Gömör. 4,738 innev. (1880). Romersk-katolsk biskop,
evang.-luthersk superintendent. R. var en af tyskar i
13:de årh. anlagd bergstad, men bergsbruket (koppar-
och jernmalm) är nu obetydligt och tyskarna fåtaliga.
Rosenberg, Anders Gustaf, musiker, född i Lilla Mellösa
1809, d. i Nora 1884, tog musikdirektörsexamen
1836 samt tjenstgjorde såsom vikarierande och
ordinarie organist i Flöda församling, tills han
1837 utnämndes till organist- och klockaresysslan i
staden Nora. R. tog verksamt del i striderna om den
haeffnerska koralbokens omarbetning. I denna fråga
kunna tre ståndpunkter iakttagas: en konservativ,
som vill väsentligen qvarstå vid Haeffrier, en
frisinnad, som önskar mera omvexlande och bestämd
rytmik, med mönster från folktonen och den af denna
inspirerade, friskare menighetssången från lutherska
reformationstidens början, samt en reaktionär, som
äfven vill rytmisk reform, men med mönster från
den katolska, gregorianska, mera deklamatoriskt
än musikaliskt rytmiserade sången. R. tillhörde i
harmoniskt afseende den konservativa riktningen,
i rytmiskt den reaktionära. Han blef själen och
ledaren i den komité, som af koralmötet i Upsala 1880
tillsattes, och hans grundsatser i harmoni fingo ett
uttryck uti B. V. Hallbergs koralbok (1882), i rytmik
åter uti Anjous och Törnvalls koralbok (s. å.);
den senare representerar den rent reaktionära
ståndpunkten, hvilken vann seger vid kyrkomötet
1883. – Mera välgörande var R:s verksamhet såsom
nitisk samlare af svenska polskor och danslekar; 420
sådana, upptecknade i Upland, Östergötland, Dalarna,
Södermanland och Jämtland, utkommo i tre häften 1876,
79, 82. A. L.
Rosenberg, Karl Frederik Vilhelm Mathildus, dansk
författare, född i Skanderborg d. 2 Jan. 1829,
blef 1854 juris kandidat och 1858 anställd i kyrko-
och undervisningsministeriet, hvarifrån han erhöll
sitt afsked 1866, emedan han icke ville lemna sin
politiska författareverksamhet. Redan 1853–54 hade
R. skrifvit några skarpa uppsatser mot ministèren
Örsted, men upptog derefter sin literära verksamhet
och skref en mängd artiklar, i synnerhet recensioner
i estetiska ämnen, i »Dansk Maanedsskrift» samt en
Illustreret Verdenshistorie (1860) och en afhandling
om »Rolandsqvadet», hvilken förskaffade honom
doktorsgrad 1861. Med stor värme uppträdde R. 1863
för Polens sak, och Danmarks olyckor 1864 förde
honom ytterligare in på politiskt skriftställeri
under en följd af år, bl. a. i »Fædrelandet». År
1865 deltog han i stiftandet af »Nordisk samfund»
och blef dess egentlige ledare. Han skref också
en serie flygskrifter under titel Blad til menigmand
fra danske skandinaver, hvilka fortsattes i »Ugeblade
til menigmand» (1867–69) under R:s redaktion. 1865–70
var han medredaktör och flitig medarbetare i
G. K. Hamiltons »Nordisk tidskrift för politik,
ekonomi och litteratur». Derefter utgaf han 1870–72
tidningen »Heimdal» och 1873–74 »Dansk ugeblad», men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
