- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
1425-1426

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roscius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och med maskineriet lagdt under vattenlinien. Hösten
1845 vände han omsider åter till hemlandet. Klart
inseende hvilken betydelse jernvägar skulle få för
ett land med så tunga frakter, stora afstånd och lång
vinterspärrning, beslöt han att till sin lifsuppgift
göra införandet af detta samfärdsmedel i Sverige. Äran
af initiativet till denna reformsak tillkommer
honom. Visserligen förverkades hans 1845 erhållna
koncession på anläggandet af jernbanor i riket (se
Jernvägar, sp. 1167). Han lyckades ej få till stånd
någon linie Stockholm–Upsala, men bildade emellertid
Köping–Hult-bolaget. Under åtta år bearbetade han
outtröttligt allmänheten och statsmakterna till
förmån för sin idé, förfäktade den med framgång å
riddarhuset samt gjorde noggranna undersökningar
och trafikberäkningar, som sedermera blefvo
till gagn. Han vardt föremål för mycken ovilja,
t. o. m. smädelser, men afgick slutligen med seger. –
R. var juryman vid verldsutställningen i London
1851 och ledamot af jernvägskomitén 1855–56. Han
utnämndes 1855 till öfverste vid Flottans mekaniska
kår och hugnades 1856 med lifstidspension af Rikets
ständer för sina förtjenster om jernvägars anläggande
i riket. 1856–73 var han grekisk generalkonsul för
Sverige och Norge. På 1870-talet tog han verksamt del
i utvecklandet af skånska stenkolsindustrien. Död i
Stockholm d. 17 Sept. 1886.

6. Rosen, Johan Georg Otto von, grefve,
historiemålare, den föregåendes son, född i Paris
d. 13 Febr. 1843, studerade 1855–61 vid Akademien för
de fria konsterna i Stockholm. 1862 gjorde han ett
besök vid verldsutställningen i London, der han lärde
känna belgaren Leys’ arbeten, hvilka sedan blefvo
af afgörande betydelse för hans konstnärskap. De
äro, som bekant, försök att tillämpa en ålderdomlig
teknik för att framställa scener från medeltiden
och renaissancen. R. begaf sig 1863 till Leys i
Antwerpen, der han med denne idkade ett lärorikt
personligt umgänge. Återkommen företog han till
behandling Akademiens prisämne: Sten Stures intåg i
Stockholm efter slaget vid Brunkeberg,
hvilken tafla
1864 belönades med k. medaljen. S. å. företog han en
färd till Österlandet, besökte Egypten, Palestina,
Syrien, Turkiet och Grekland, öfverallt studerande
och målande. Han utförde efter hemkomsten aqvarellen
Vigsel i ett svenskt smedsgilles kapell på 1500-talet
och blef 1865 agré af konstakademien. Vid den
skandinaviska utställningen i Stockholm 1866 visade
han åtskilliga studier från sin österländska resa,
hvilka vunno allmänt bifall. Sin aqvarellteknik hade
han i Tyskland utbildat genom undervisning hos Karl
Werner. – Hösten 1866 begaf han sig, efter erhållet
resestipendium, på en ny studiefärd, som varade i fem
år. Efter ett årslångt uppehåll i Rom vistades han
åter hos Leys till sommaren 1869, då denne afled. Han
uppehöll sig sedan i Bruxelles och begaf sig derpå
till München, der han studerade under Piloty, samt
till Italien. Han hemkom mot slutet af 1871. Dessa
fem år utmärkas af en flitig och framgångsrik
alstring. R. öfvade först och främst
aqvarellmålning, och bland hans alster i denna väg
må nämnas Blomstermarknad i Brabant och Brudefärd,
utställd i Göteborg 1869. Vidare begynte och
fulländade han med mellanskof sin stora tafla Erik
XIV, Katarina Månsdotter och Göran Persson
(1871,
i Nationalmuseum), i hvilken man märker ett något
vacklande framställningssätt och en kanske väl stark
karakteristik, men som bredvid dessa svagheter eger
stora förtjenster i komposition och färg. Han målade
också under denna tid sitt första porträtt af sin
fader, A. E. von Rosen (1868, Nationalmuseum), der
man varsnar inflytande af de gamle mästarna bredvid
en sjelfständigt skapande kraft af ovanligt slag. »En
autograf
» (sjelfporträtt) var utställd i Göteborg
1869 (nu i konstakademien). Åtskilliga etsningar
utförde han jämväl under sin utrikes vistelse: Göran
Persson betraktande Nils Stures skymfliga intåg

och Utanför ett turkiskt kaffehus (båda 1868), Herr
Ture Jönsson återvänder från riksdagen i Vesterås
1527
(1869), Flandrisk krogscen (1870) m. fl. – Med
anledning af sin ofvannämnda stora tafla kallades R.
efter sin återkomst till ledamot af Akademien för
de fria konsterna, 1872. (1870 vardt han ledamot
af »Société belge des aquarellistes» i Bruxelles
och 1872 af konstakademien i Köpenhamn.) 1874 blef
han vice professor, 1879 kammarherre och 1880
professor i figurteckning och målning samt var
1881–87 direktör för Akademiens läroverk. R. har
under det skede, som vidtager med 1872, utvecklat en
ganska betydande verksamhet. Af historiemålningar må
nämnas: Födelsedagen (aqvarell), Blomstermarknaden
(1878), Erik XIV och Karin Månsdotter i fängelse
(1881, beställd af k. galleriet i Köpenhamn)
samt Den förlorade sonens återkomst (1885; vinst i
högskolefondens lotteri; nu i Nationalmuseum). För
öfrigt har han varit sysselsatt med porträtt,
bland hvilka de förnämsta äro Karl XV (1873),
Oskar II (1875), J. J. Nordström och P. Hedenius
(båda 1877), A. G:son Bennich (1878), A. Ehrensvärd
och C. Burenstam (båda 1879), hertig d’Otrante och
grefve S. Lagerberg (båda 1880), friherre O. Dicksons
fru
(konstnärens syster; 1885) och A. E. Nordenskiöld
(1886; i Nationalmuseum) samt ett Sjelfporträtt (1877,
för Galleria degli Uffizi i Florens). Af aqvareller
m. m. märkas Julmarknaden (1872), Herr Gude Gjäddes
predikoresa
och Dopet (båda etsningar, 1873, 74),
Målet (pennritning, 1874), Ahasverus (1875), Egyptisk
danserska, Turkisk småbarnsskola
(båda 1876), Morfars
namnsdag
(1877), Kyndelsmässan (1879), Munkhufvud
(pastell, 1888) m. m. – R. har äfven uppträdt såsom
skriftställare med Bref från Orienten (1865), En
kanonisationsfest i Rom
(1867), Ur min fars minnen
(1880) och Sista dagen (s. å.), samtliga meddelade
i tidningar och tidskrifter. -rn.

Rosen. 1. Reinhold
von R
., krigare, tillhörde linien Gross-Roop (gods
i Roops församling, Livland) af den livländska ätten
von R. Han föddes i Livland omkr. 1600, kom helt ung
till Sverige, var en tid page hos Axel Oxenstierna
och gjorde sina krigiska lärospån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0719.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free