Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roscius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leipzig. Han är sedan 1870 ledamot af svenska
Vetenskapsakademien. Sjelf starkt påverkad af den
s. k. historiska skolan inom rättsvetenskapen
(Savigny, Eichhorn m. fl.) och till sin
vetenskapliga verksamhet förberedd genom grundliga
studier i den klassiska filologien och historiska
literaturen, gaf R. redan genom sitt första rent
nationalekonomiska arbete, Grundriss zu vorlesungen
über die staatswirthschaft nach geschichtlicher
methode (1843), uppslaget till den nya riktning, som
i motsats till »den abstrakta frihandelsskolan» (eller
»ortodoxa smithianismen») fått namnet den »historiska»
(äfven »etiska» och »realistiska») skolan, och
såsom hvars grundläggare kunna nämnas, jämte R., i
synnerhet B. Hildebrand, C. Knies och L. v. Stein. –
R. uppfattar den allmänna hushållningen såsom en
organism, underkastad utvecklingslagar, hvilkas
uppsökande och formulering är »nationalekonomikens»
uppgift. Nationalekonomien blir härigenom förnämligast
en den ekonomiska historiens och statistikens
filosofi. Dess lärdomar med afseende på det praktiska
lifvet hafva blott relativ giltighet, emedan det
ekonomiska lifvet, som endast är en sida af folkens
hela lif, måste gestalta sig olika, alltefter som
den allmänna kulturens utveckling fortgår. Lagar
och inrättningar, som passa för en tid, blifva
småningom föråldrade, och i hvarje särskildt fall
måste hänsyn tagas till de bestående förhållandena
och det historiska kausalsammanhanget. R. är derför
i sina ekonomisk-politiska uttalanden försigtig och
konservativ, men har likväl klar och öppen blick för
tidens berättigade kraf. Hans språk är flärdlöst
och lättfattligt, hans beläsenhet och sakkunskap
oerhörda. Särskildt är det märkligt, att, på samma
gång hans arbeten innehålla storartade öfverblickar
af det ekonomiska samhällslifvets utvecklingsskeden,
R. med utmärkt noggranhet undersökt och skildrat
de finaste detaljer på hushållningens område. Af
hans största arbete, System der volkswirthschaft,
utkom bd I (Grundlagen der nationalökonomie) 1854,
bd II (Nationalökonomik des ackerbaues) 1860, bd III
(Nationalökonomik des handels und der gewerbe) 1881
och bd IV (<o>Die lehre von staats- und gemeindehaushalt</i<)
1886; en mindre afdelning – om fattigvården – är
ännu outgifven. Hela arbetet, i synnerhet bd II
och III, måste anses såsom ett mästerverk. Också
torde icke något nationalekonomiskt arbete med
undantag af Ad. Smiths »Wealth of nations» hafva
vunnit sådan spridning. Dessutom har R. utgifvit
många andra större och mindre verk, bland hvilka må
nämnas Über kornhandel und teuerungspolitik (1847),
Ansichten der volkswirthschaft (1851), Kolonien,
kolonialpolitik und auswanderung (1861), Die englische
volkswirthschaftslehre im 16–17. jahrhundert samt
Geschichte der nationalökonomik in Deutschland
(1874). – Såsom föreläsare har R. i Leipzig haft
ett ofta till 3–4 hundra personer (bland dem
äfven många utländingar) uppgående auditorium.
J. Lr.
Roscius. 1. Quintus R. Gallus, frigifven,
det gamla Roms mest berömde
skådespelare, samtidig och förtrogen med Sulla och Cicero,
död omkr. 62 f. Kr., var den romerska publikens
älskling samt särskildt framstående genom sin
utomordentliga plastik och sitt lifliga minspel,
hvarigenom han med öfverlägsen skicklighet gaf
uttryck åt själsrörelserna. Han uppträdde mest i
komedier och åtnjöt för sitt spel ofantliga honorar,
i det han af staten erhöll, utom aflöning åt truppen,
för hvarje spelafton 1,000 denarer (omkr. 800 kr.),
så att hans årsinkomster beräknades till 600,000
sestertier (omkr. 120,000 kr.). R. var icke blott en
ovanligt skicklig utöfvare af skådespelarekonsten,
utan hade äfven studerat samt i skrift behandlat
både den och talarnas sätt att uppträda, mimik och
föredrag. Cicero försvarade honom 76 f. Kr. i ett
tvistemål genom ett tal, som ännu finnes i behåll. –
2. Sextus R., från Ameria i Umbrien, son af en rik
godsegare, blef vid tiden för Sullas preskriptioner
lönmördad i Rom på anstiftan af slägtingar, som ville
komma åt hans egodelar. Genom ränker och biträde af
Sullas inflytelserike frigifne Chrysogonus lyckades
det att få den mördades namn efteråt uppfördt på
proskriptionslistan, till följd hvaraf sonen skulle
blifva arflös. Saken väckte emellertid uppseende,
och man sökte hjelpa sonen till hans rätt. Ligan
fann då på att anklaga sonen för mord på fadern,
men den anklagades talan fördes af Cicero med sådan
talang, frimodighet och kraft, att han helt och hållet
frikändes, 80 f. Kr. R. Tdh.
Roscoe [rå’sskå], William, engelsk skriftställare
och historiker, f. 1753 i Liverpool, studerade
juridik och vann samtidigt grundlig insigt i den
italienska literaturen. Han idkade egen advokataffär
1774–96 och inträdde derefter såsom delegare i en
bankirfirma, hvars fall 1816 kostade honom hans
förmögenhet. Död 1831. R. var en sjelfständig och
verksam natur. Han uppträdde eftertryckligt mot
slafhandeln (bl. a. i dikten Wrongs of Africa, 1788),
helsade med frihetssånger franska revolutionen och
förblef alltjämt en målsman för liberalismen. Han
var ock en beskyddare af konst och literatur. Hans
rykte stöder sig främst på de förträffliga, i behaglig
stil skrifna historiska biografierna Life of Lorenzo
de’ Medici, called the magnificent (2 bd, 1796; 8:de
uppl. 1856) och Life and pontificate of Leo the tenth
(4 bd, 1805; flere uppl.). R. uppträdde äfven såsom
botaniker. Hans lefnadsteckning utgafs af sonen Henry
R. (i 2 bd, 1833).
Roscoe [rasskå], Henry Enfield, engelsk kemist,
f. 1833 i London, blef 1858 professor i kemi vid
Victoria University (Owens college) i Manchester
och 1885 parlamentsledamot. R. studerade kemi under
Bunsen i Heidelberg och har utfört tillsammans
med denne sin lärare fotokemiska undersökningar
(se Kemiska fotometern) samt är mest bekant
för sina undersökningar öfver vanadin och dess
föreningar. Han är författare till flere
elementarläroböcker i kemi (ett par äro öfvers. på svenska)
och har tillsammans med Schorlemmer utgifvit en större
handbok i kemi, Treatise on chemistry (4 bd, 1877–85).
P. T. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
