Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romersk rätt (Lat. jus romanum) - Romerskt skattetal. Se Indiktion - Romersk-tyska kejsaredömet. Se Tyskland - Romerswalen. Se Roymerswale - Rom-essens. Se Ananas-olja - Romfarskulla. Se Rumskulla - Romfartuna (under medeltiden Rumfaratuna), socken i Vestmanlands län - Romford, stad i engelska grefskapet Essex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pretoriska rätten på visst sätt såsom gällande
rätt. Slutligen blef, sedan under kejsaretiden
pretorsämbetets gamla betydelse väsentligen förfallit
och den pretoriska rätten dermed erhållit sin
afslutning, en bearbetning af denna rätt af Hadrianus
uppdragen åt en rättslärd, Salvius Julianus,
hvarefter Hadrianus lät genom ett senatskonsult
stadfästa den sålunda verkställda bearbetningen,
hvarigenom den pretoriska rätten och öfver hufvud
jus honorarium införlifvades med jus civile.
I den romerska rättens sista utvecklingsskede kunna
sålunda två hufvudmassor af rättskällor urskiljas,
af hvilka den ena utgjordes af de rättslärdes
skrifter, som i sig väsentligen upptagit alla de
tidigare rättskällorna, den andra af de kejserliga
konstitutionerna, hvilkas antal mer och mer
tillväxte. Båda behöfde samlas och ordnas. Början
i detta afseende gjordes med konstitutionerna, och
det först genom enskilda. Så uppstodo de samlingar,
hvilka äro kända under namnen Codex gregorianus och
Cod. hermogenianus. Derefter följde den officiella
samlingen Cod. theodosianus (438) under Theodosius
II. Dessa samlingar gjordes under den tid, då
det stora riket ännu höll tillsammans. Sedan
åter Vestromerska riket fallit för germanerna,
gjordes i några af de germanska riken, hvilka på
dettas ruiner uppstodo, särskilda samlingar af
de då gällande romerska rättsgrundsatserna. Af
dessa äro de vigtigaste Breviarium alaricianum
(506) i Vestgotariket, Lex romana burgundionum,
af misstag kallad »Papiniani responsum» (förra
hälften af 500-talet), i Burgundiska riket, hvilka
skulle tillämpas i afseende på rättsförhållanden
mellan de underkufvade romarna i dessa riken,
och Edictum Theodorici (500) i Östgotariket,
hvilket edikt skulle gälla ej blott i afseende på
rättsförhållanden mellan romarna, utan äfven mellan
dessa och östgoterna. I Östromerska riket åter finner
man intet arbete af någon vigt för rättskällornas
ordnande före den omfattande samling och bearbetning,
som Justinianus lät verkställa. Denne kejsare
upptog den plan, som redan Theodosius II hyst, att,
med åtskiljande af allt, som ej mera hade gällande
kraft, sammanfatta samtliga rättskällorna till ett
öfverskådligt helt. Först grep han verket an med
konstitutionerna. Den nya Codex justinianeus var
afsedd att ersätta de tre äldre codices och upptaga
alla vid denna tid gällande förordningar. Det af en
derför år 528 tillsatt kommission verkställda arbetet
offentliggjordes och fick kraft af lag redan år
529. Derefter vände han sig till bearbetningen af de
rättslärdes skrifter, ur hvilka det, som fortfarande
var användbart, skulle excerperas, hvarefter
det hela skulle ordnas. Detta arbete fullbordades
inom jämförelsevis kort tid och offentliggjordes
till efterrättelse år 533 under namn af Digesta
l. Pandectae, indelade i 50 böcker. Samma år
fullbordades äfven en för den första undervisningen i
rättsvetenskap afsedd lärobok, Institutiones, hvilken,
indelad i 4 böcker, likaledes stadfästes att lända
till efterrättelse såsom gällande lag. Afslutningen
af Justinianus’ kodifikation bildades af en
omarbetning af den äldre codex, med iakttagande af de
förändringar, hvilka efter dennas stadfästande blifvit
gjorda. Denna i 12 böcker indelade nya codex, som bär
namnet Codex justinianeus repetitae praelectionis,
blef i slutet af år 534 offentliggjord att lända
till efterrättelse. Justinianus’ kodifikation, som
stått under hufvudsaklig ledning af Tribonianus,
hvilken var kejserlig kabinettsminister (quaestor
sacri palatii), omfattar sålunda tre hufvuddelar:
Institutiones, Digesta och den nya Codex. Dessa,
jämte de senare utfärdade särskilda förordningarna,
Novellae (se Noveller), bilda tillsammans det stora
lagverk, som är kändt under namnet Corpus juris
civilis. – Med Justinianus’ lagstiftningsverksamhet
kan den egentliga romerska rättens utveckling anses
afslutad. Ehuru visserligen under den tid, under
hvilken Östromerska kejsaredömet ännu egde bestånd,
icke alla spår af en fortgående lagstiftning saknas,
så är dock denna utan allmännare betydelse. –
De justinianska rättsböckerna, ursprungligen
bestämda för Östromerska riket, blefvo emellertid,
sedan Justinianus eröfrat Östgotariket uti Italien,
införda äfven i detta land; och trots de politiska
förändringar, hvilka Italien under den följande
tiden undergick, bibehöll sig deras användning der
fortfarande, äfven under langobardernas och frankernas
herravälde. I 12:te årh. började det vetenskapliga
studiet af den romerska rätten uppblomstra vid den
nybildade eller återupplifvade rättsskolan i Bologna,
till hvilken från denna tid lärjungar sammanströmmade
från alla land, icke minst från Tyskland. Detta,
jämte flere andra samverkande orsaker – bland dem
den uppfattningen att det tyska kejsaredömet bildade
en fortsättning af det gamla romerska kejsaredömet –
föranledde senare, att den romerska rätten småningom
såsom sedvanerätt vann mer och mer insteg i Tyskland
(den romerska rättens »reception»). Från slutet af
15:de årh. kan den betraktas såsom allmänt gällande
rätt i Tyskland och utgör den hufvudsakliga
grundvalen för »das gemeine recht». Denna,
som visserligen småningom började undanträngas
af den vid midten af 18:de årh. begynnande
partikularlagstiftningen i de särskilda tyska
staterna, har emellertid utöfvat ett mer eller
mindre väsentligt inflytande på denna lagstiftning.
I. L.
Romerskt skattetal. Se Indiktion.
Romersk-tyska kejsaredömet. Se Tyskland.
Romerswalen. Se Roymerswale.
Rom-essens [råmm-essa’ngs]. Se Ananasolja.
Romfarskulla. Se Rumskulla.
Romfartuna (under medeltiden Rumfaratuna), socken i
Vestmanlands län, Norrbo härad. Areal 9,343 har. 1,987
innev. (1888). R. utgör ett konsistorielt pastorat
af 2:dra kl., Vesterås stift, Fernebo kontrakt.
Romford [rå’mförd], stad i engelska grefskapet
Essex, vid Great Eastern-jernvägen. 7,176
innev. (1881). Stort bryggeri samt tillverkning
af landtbruksredskap och maskiner. Handel med
landtmannaprodukter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
